Om herresätet Broo / Brokind

Foto: Henric Falkenberg.

BROKIND – eller Broo/Bro, som herresätet hette ända in på 1600-talet – hade under medeltiden förvandlats från bondby till en befäst stormannagård. Här vid det smala sundet mellan Järnlunden och Lilla Rengen kunde mäktiga herrar kontrollera dem som söderifrån ville ta sig uppåt landet, oavsett om de färdades till lands eller sjöss.

”I seklers gryning sutto på Broo höga Östgöta Jarlar”, förfäder till kung Sverker, påstås det. Thoril och Tatil uppges dessa jarlar ha hetat. Om de är historiska personer eller mytiska gestalter är inte lätt att veta. Vi är då nere på 1100-talet, kanske 1000-talet. Senare under medeltiden hade medlemmar av folkungaätten säte på Broo. Under 1300-talets senare del införlivades gården i Bo Jonsson Grips ofantliga fastighetsimperium. Härefter kom den att i nästan tre hundra år tillhöra ätten Natt och Dag.

Måns Johansson Natt och Dag residerade på Broo i mitten av 1500-talet. Han var östgötsk lagman, riksråd och en av Gustav Vasas mest betrodda män. Han hade en central roll i kungens kamp mot Nils Dackes upproriska styrkor. Måns hustru var Barbro Eriksdotter Bielke, ”Barbro Påle”, som ännu idag omtalas för sin grymhet mot folket som lydde under godset. Måns Johansson var stor jordägare. I jordeböcker, som upprättades efter hans död på julnatten 1555, redovisas 348 gårdar, varav 39 i Vårdnäs.

Efter Gustaf Persson Natt och Dags död 1694, och de arvstvister som följde, övertogs godset 1706 av svärsonen Henrik Georg Falkenberg af Bålby. Dennes dotter Anna Maria Falkenberg, gift Sparre, uppförde det nuvarande slottet efter att den medeltida borgen/slottet eldhärjats 1726. Med undantag för åren 1918-1933, har Brokind sedan dess förblivit i ätten Falkenbergs ägo.

Fideikommiss bildas

För att undvika att godset splittrades i kommande arvsskiften, inrättade Anna Maria Falkenberg ett fideikommiss. Därmed kunde arvsreglerna förbigås och godskomplexet överlåtas odelat till den som utsetts till näste fideikommissarie. Anna Maria efterträddes som fideikommissarie av sin lärde brorson, riksrådet Melcher Falkenberg, vilken 1778 upphöjdes till greve av Gustaf III. Fideikommisset omfattade till en början 10 ¾ mantal jord, men utökades under 1700-talet till 23 ¼ mantal.

Brokinds fideikommiss behöll under 1800-talet ungefär denna omfattning. De många underlydande gårdarna brukades av landbönder, d v s arrendatorer. Till godset hörde också ett stort antal torp vars innehavare gjorde dagsverken på Brokind. Huvudgården utökades under 1800-talet genom bl a avhysning av byarna Eggeby och Eggebynäs, vars bondstugor härefter blev arbetarbostäder.

Utarrendering – försäljning - återköp

Från slutet av 1800-talet brukades även huvudgården av en lång rad arrendatorer som ingendera blev särskilt långvarig. 1918 sålde dåvarande fideikommissarien, greve Henrik M:son Falkenberg, Brokinds gård med alla dess underlydande gårdar och torp. Sannolikt var till följd av mångåriga ekonomiska bekymmer som detta steg togs. Köpesumman stannade inom fideikommisset, som nu förvaltade ett kapital i stället för ett jordagods.

Köparen, grosshandlare Gustaf Andersson i Örebro, sålde efter några månader vidare till modehusdirektören och hästuppfödaren Josef Berghoff, Stockholm. Dennes tanke, som också förverkligades, var att driva stuteri på gården. Stuteriet på Brokind blev välkänt för sin uppfödning av fullblodshästar. Åtminstone vid två tillfällen under 1920-talet vann galopphästar i Josef Berghoffs ägo ”Svenskt Derby”.

Under de femton år direktör Berghoff ägde Brokind såldes det stora flertalet av de underlydande gården och torpen till arrendatorerna eller andra köpare. (Se sidan ”När godskomplexen Brokind och Västerby såldes ut”) 1933 blev också det nu mer än halverade godset till salu. Ätten Falkenberg grep nu tillfället att med det orörda fideikomisskapitalet köpa tillbaka sin gamla sätesgård. Greve Henrik M:son Falkenbergs son Göran Falkenberg (1904-1965) kallades hem från Australien, där han befann sig, för att bli fideikommissarie.

Byggnadsminne

1984 blev slottet och flera av gårdsbyggnaderna förklarade som byggnadsminne. De flesta husen längs herrgårdsgatan - som var Kalmarvägen fram till 1962 - är byggda i tegel från gårdens eget tegelbruk. Detta var i bruk till 1910. Mejeri, kvarn, sågverk och handelsträdgård avvecklades under sena 1940-talet och tidiga 1950-talet. Hösten 1949 eldhärjades slottet. Om denna händelse (och mycket annat) berättar greve Henric Falkenberg på sidan ”Samtal med en greve”.

Brokinds sluss

Kinda kanal anlades på 1850-talet i samband med en sjösänkning på nästan två meter.  Att bygga en kanal i Stångåns sjösystem var en gammal tanke. Efter många års arbete och krångel stod en sluss klar vid Brokind 1810. Den rämnade redan 1813. Den gången låg slussen i mellersta strömfåran, väster om slottet. Nuvarande sluss, i östra strömfåran, färdigställdes 1861, tio år innan man kunde resa på kanalen ända till Linköping.

VEINE EDMAN

(senast reviderad 22 01 19)