Ristestens nuvarande bostadshus byggdes omkring år 1900, som ersättning för torpstugan som måste rivas till förmån för Östra centralbanan.		Garnviks tomt styckades av från Ås år 1900, medan järnvägsbygget pågick. Ristesten, gränsstenen mellan Ås och Skillbergas ägor, står i skuggorna t h om trädgårdsmöblerna. Vykort, 1950-talet (?).
Ristesten – soldattorpet som låg i vägen När de indelta soldaterna kring år 1900 ersattes av värnpliktiga, gick soldattorpen runtom i bygderna olika öden till mötes. Ryttartorpet Ristesten – beläget mellan Brokind och Bestorp - blev överkört av tåget - men återuppstod. Vid Ristesten gör sig många delar av historien/samhällsutvecklingen påminda.
I sjökanten väster om ”grosshandlarvillan” Garnvik står stenen som gett namn åt torpet. Den restes långt bort i tiden som en skälsten - för att markera gränsen mellan gården Ås ägor och kyrkbyns byalags utmarker. Under ett okänt antal år låg den ner, men uppges ha blivit rest på nytt omkring 1920. Om den då hamnade på exakt rätt plats är inte lätt att veta. Idag står stenen i alla fall på villan Garnviks tomt, som att döma av staketets dragning utvidgats närmast Stora Rengen. Namnet Ristesten har sannolikt inte med ristning att göra. Den slutsatsen styrks av att även varianterna Reste sten och Rösten förekom då torpet från sena 1600-talet och framåt nämns i kyrkböckerna. I socknens dödbok kan vi läsa att en kvinna drunknade vid Ristesten i december 1682, och att Ingrid i Rösten avled 1690. Kyrkbyn med Prästgården (Kyrkoherdebo-stället) och Klockargården (senare Kommi-nistergården) ingick i samma byalag som Skillberga och Saxtorp. Utmarken närmast Ås tillhörde Skillberga, medan Kläppekvarn hörde till Prästgården. När den större gården i Skillberga utsetts till rusthåll i Karl XI:s indelningsverk, blev det redan befintliga torpet Ristesten bostad åt ryttaren som rusthållet skulle stå för. På en bykarta från 1697 ser torpet ut att ligga på byns mark, om än i utkanten. Men på kartan från storskiftet 1779/80 ligger det mitt på gränsen till ”Åhs Hemmans Ägor”.	Jacob Bergins fotografi av tjugo arbetare i skärningen vid Ristesten, ca 1900. Som fjärde man fr v i övre raden står Viktor Gustafsson. Han bodde med sin familj i Ristesten, torpet som låg i vägen för järnvägsbygget och därför flyttades till nytt läge.
RYTTARE – GRENADJÄRER Den förste ryttaren i torpet tycks ha varit Nils Kindbom. Han tillträdde 1717, när hela Sverige var utmattat av skatter och utskrivningar för de många och långa krigstågen i öster - och av pest och svält. Efter att Karl XII något år senare var död och det svenska stormaktsväldet definitivt förlorat, blev det vartefter lugnare och åtminstone periodvis bättre tider. Nils behövde under sina trettio knektår inte lämna hemmet för annat än kompani- och regementsmöten. Efterträdaren Pär Friberg flyttade in något år innan Nils avled 1747. Efter Friberg följde ännu ett par ryttare med familjer. Men från 1700-talets slut kallas soldaterna i Ristesten inte längre ryttare – utan i stället grenadjärer, d v s infanterister.	En liten del av ”Charta öfwer Skillberga Bys Med Wålnäs Prästegårdar samt Saxtorps Hns Ägor”, 1779. Här framgår att ryttaretorpet Ristesten låg på gränsen till Ås ägor.		Garnvik. 1913 övertog järnvägsbolaget hållplatsen, eller anhalten, som den också kallades. Den var i bruk till 1966. FLERA FASTIGHETSAFFÄRER 1910, eller något tidigare, sålde Östergren Garnvik till länsbokhållare Carl Fr Johansson. Han blev inte bara granne till Ristesten, utan från 1912 också ägare till torpet. Köpet var en del i en större markaffär mellan Johansson och Brokinds fideikommiss. Dit hörde sedan gammalt en lång rad gårdar i socknen. En av dem var Skillberga Rusthåll, som torpet Ristesten i sin tur tillhörde. Affären omfattade först och främst ”Brokinds tomtområde nr 1”, 24 hektar, inom vilket samhället Brokind skulle utvecklas med både sommarhus och åretruntbostäder.
Östgöta Kavalleriregemente ombildades och blev en del av Livgrenadjärregementet. Och detta delades snart i två – Första och Andra Livgrenadjärregementet. Näst siste grenadjären i Ristesten var Gustaf Carlsson, f 1857 i granntorpet Skarnöborg på Skarnö. 19-årig antogs han som rotens soldat och gavs namnet Schultz, som företrädaren burit. Gustafs och hustrun Marias första barn avled tidigt, men de fick därefter fyra barn. Efter att familjen flyttat till Vist 1896 fick snickaren Viktor Gustafsson med hustru bo i torpet som ”inhyses”. På senhösten 1898 tillträdde den 25-årige ogifte Axel Herman Skild som soldat i roten. Några månader senare, 3 april 1899, drunknade han vid skridskoåkning på sjön utanför stugan. Därmed upphörde Ristesten, efter två sekler, att vara soldattorp. Viktor Gustafsson och frun Sofia Augusta,	På Bergins fotografi av arbetsstyrkan vid skärningen vid Ristesten ser vi tjugo män. En av dem är Viktor Gustafsson, som nu hade nära till jobbet. Många män i bygden fick arbete vid banbygget – vid sidan om erfarna rallare som kunde vara långväga ifrån. I juni 1899 var tusentalet arbetare sysselsatta på hela bansträckningen, uppges det i ÖCBs hundraårsbok. FASTIGHETSAFFÄRER Järnvägen ledde till att välbeställda stadsbor efterfrågade tomter för sommarhus i denna vackra bygd. Helst intill både sjö och järnväg. Några ”grosshandlarvillor” byggdes på tomter som avstyckats från Ås, granngården till Ristesten. Till detta bidrog säkert att Ås, liksom flera andra gårdar som tillhört Västerbys godskomplex, fick ny ägare åren kring sekelskiftet. Ås bytte faktiskt ägare flera gånger under 1900-talets tidiga år. (Se	sidorna När godskomplexen … och Sålda gårdar och torp). Från Ås avstyckades år 1900 villatomten Garnvik, ett tunnland stor, åt Axel Östergren, handlande i Linköping. Vid stranden öster om Garnvik tillkom 1904 sommarhuset Majudden. Och på andra sidan järnvägen och landsvägen, intill Ristestens nya läge, byggde auditören J A Åstrand villan Skogsgläntan i tidens fornromantiska stil. Vidare tillkom uppe på höjden Solhem, 1906. (En granntomt döpt till Solbacken förblev obebyggd i hundra år, till ca 2010). Den som från 1906 ägde Ås och sålde ytterligare tomter var sågverkskungen Nils Petter Danielsson, som nyss hade startat Bestorps ångsåg. Ägarna till de nya sommarställena intill Ristesten ville kunna kliva av och på tåget strax utanför tomten, i stället för i Bestorp. På egen bekostnad anlade de 1906 hållplatsen	Tomtförsäljningen inleddes omedelbart, men efter ett par år var det greve Falkenberg, inte Johansson, som skrev under som säljare. Johansson hade av allt att döma varit bulvan åt greven / fideikommissarien, när denne ville frigöra en lukrativ del av godsets mark från fideikommisset. Se ”Brokinds samhälles tidiga tomthistoria”. Carl Fr Johanssons belöning var förvärvet av Ristesten. Med tillköp av mark 1920 blev torpet för några årtionden ett litet arrendejordbruk. Ristesten och Garnvik ägdes av Carl Fr Johansson fram till hans död 1943 och därefter under några år av hans dödsbo. Längre fram i tiden blev Ristesten, fritidsbostad, liksom många andra små ”ställen” i socknen. VEINE EDMAN, februari 2022, senast korrigerad 22 juni 2024.
som tycks ha bott kvar tillsammans med Skild, kunde nu ta över torpet. De fick sju barn. JÄRNVÄGSBYGGE Några få år före sekelskiftet 1900 började det gå upp för vårdnäsborna att det skulle byggas järnväg genom bygden – Östra Centralbanan, från Linköping till Hultsfred. När sträckningen väl blivit fastslagen hade banan, från Bestorp räknat, dragits i kanten av Stora Rengen i riktning mot Brokind, parallellt med nya landsväg som anlagts utmed Längdviken i 1890-talets början. Husen vid Ristesten låg i vägen för banan. Stugan flyttades till ett läge söder om järnvägen och landsvägen. Om även ladugården flyttades, eller om den redan stod på sin nuvarande plats, är svårt att veta. Järnvägsbygget drog fram över såväl berg som sumpmarker. Vid Ristesten var det fråga om berg. Under det dryga arbetet kom den unge Jacob Bergin förbi på sin cykel, med kameran på pakethållaren. Han var målare till yrket, men också en flitig fotograf. Bergin skulle snart bli en av nybyggarna intill Bestorps järnvägsstation. (Se Bilder från förr / Jabob Bergins bilder……. ).	”Villan Skogsgläntan vid Garnviks anhalt”. Kolorerat vykort, fotograferat av Jacob Bergin omkring 1910. Strax t h ligger Ristestens ladugård och därefter bostadshuset i sina nya lägen. Handskriften på vykortet: ”Auditörens hem på landet”, syftar på J A Åstrand som lät bygga Skogsgläntan. En auditör är en jurist inom det militära.
	KÄLLOR: Nätet: lantmateriet.se/Historiska kartor/Lantmäterimyndigheternas arkiv. - riksarkivet.se/kyrkoarkivet/Vårdnäs församling. Litteratur: Paul Aineström: Vårdnäs socken, 1959 / Paul Aineström: Torp och stugor i Vårdnäs socken, I, 2002. - Niklas Adell/Per-Olov Brännlund: Östra Centralbanan, 1999.