Vykort utgivet av Sahlströms förlag, tidiga 1900-talet.		Vykort från 1930-talet (?).
När godskomplexen Brokind och Västerby såldes ut Under 1920- och 1930-talen ökade hemmansägarna i antal i Vårdnäs, medan jordbruksarrendatorerna blev färre. Det som hände var att gårdar och torp, som i århundraden tillhört herresätet Brokind, i rask takt såldes ut. Köparen var i flera fall den tidigare arrendatorn, men även andra grep tillfället att bli ägare till ett litet eller medelstort lantbruk. Det här inträffade under perioden 1918-1933, när Brokind inte ägdes av ätten Falkenberg, utan av den hästsportintresserade modehusdirektören Josef Berghoff i Stockholm. Västerby – Vårdnäs sockens näst största gods – hade två, tre årtionden tidigare genomgått samma utveckling. På sidan Sålda gårdar och torp finns en sammanställning över de många fastighetsaffärerna, det vill säga så långt vi funnit uppgifter om dem.
Melker H G Falkenberg (1841-1906), greve, fideikommissarie på Brokind. Foto ur porträttgalleri. Henrik O M:son Falkenberg (1874-1926), greve, fideikommissarie på Brokind från 1906 fram till gårdens försäljning 1918. Porträttgalleri. Under Josef Berghoffs tid som ägare till Brokind 1918-33 bedrevs stuteri på gården. Foto: Ivar Andersson, 1920-talet. Sjövik, byggt ca 1915, ett av de första husen på ”Brokinds tomtområde” i järnvägssam-hället Brokind. Tidigare hade tomter sålts från Saxtorps Nedergård. Ivar A, 1920-t. Efter att Sundsmåla 1923 ropats in Gottfrid Jonsson på auktion, efterträddes snart de gamla stugorna (teckningen) av en ny mangårdsbyggnad. Kolorerat privatfoto. Karlemåla, som varit två torp, blev 1932 en självägd gård. Åkermarken utökades på Viggebys bekostnad, De gamla stugorna ersattes av ett nytt bostadshus. Gods och gårdar (Gog), 1939. Stensvassa Frälsegård. Gog 1939. Galtebo köptes fritt 1932 av arrendatorn Carl August Samuelsson. Foto: Jacob Bergin, tidigt 1900-talet. Erik Nilsson och David Andersson arren-derade Brokinds gård 1932-33. Foto ur Nilssons bok om sitt liv. Viggeby blev kvar i Brokinds ägo och drevs som arrendegård till 1960-talet. Foto: ? Greve Göran Falkenberg (1904-1965), fideikommissarie på Brokind från 1933 till sin död. Porträttgalleri Östergötland, 1937.	BROKIND – eller Broo/Bro, som herresätet benämndes ända in på 1600-talet – hade vid medeltiden förvandlats från bondby till en befäst stormannagård. Vid forsarna mellan Järnlunden och Lilla Rengen kunde mäktiga herrar kontrollera dem som söderifrån- landvägen eller sjövägen - försökte ta sig uppåt landet. ”I seklers gryning sutto på Broo höga Östgöta Jarlar”, förfäder till kung Sverker, påstås det. Då är vi nere på 1100-talet, kanske 1000-talet. Senare under medeltiden hade medlemmar av folkungaätten sitt säte på Broo. Under 1300-talets senare del införlivades gården i Bo Jonsson Grips ofantliga fastighetsimperium. Härefter kom den att i nästan tre hundra år tillhöra ätten Natt och Dag. Måns Johansson Natt och Dag residerade på Broo i mitten av 1500-talet. Han var östgötsk lagman, riksråd och en av Gustav Vasas mest betrodda män. Han hade en central roll i kungens kamp mot Nils Dackes upprorsstyrkor. Måns hustru var den ännu idag omtalade Barbro Eriksdotter Bielke, ”Barbro Påle”. Måns Johansson var stor jordägare. I jordeböcker, som upprättades efter hans död på julnatten 1555, redovisas 348 gårdar, varav 39 i Vårdnäs. Se Brokinds gård - Broo i Kind. Efter Gustaf Persson Natt och Dags död 1694, och arvstvister som följde, övertogs godset 1706 av svärsonen Henrik Georg Falkenberg af Bålby. Dennes dotter Anna Maria Falkenberg, gift Sparre, uppförde det nuvarande slottet efter att den medeltida borgen/slottet eldhärjats 1726. Sedan dess har Brokinds gård, med undantag för åren 1918-1933, förblivit i ätten Falkenbergs ägo. Fideikomiss bildas För att undvika att godset splittrades i kommande arvsskiften, utnyttjade Anna Maria Falkenberg möjligheten att inrätta ett fideikommiss. Därmed kunde arvsreglerna förbigås och godskomplexet överlåtas odelat till den som utsetts till näste fideikommissarie. Anna Maria efterträddes som fideikommissarie av sin lärde brorson, riksrådet Melcher Falkenberg. 1778 upphöjdes denne till greve av Gustaf III. Fideikommisset omfattade till en början 10 ¾ mantal jord, men utökades under 1700-talet till 23 ¼ mantal. (Mantal var ett mått för åkrars och ängars areal och avkastning, och låg till grund för beskattning.) Fideikommiss var också en tvångströja. Fideikommissarien tilläts inte sälja eller belåna någon del av egendomen utan tillstånd av Kungl. Maj:t. Om tillstånd gavs måste intäkten av det försålda läggas till fideikommisskapitalet. Endast avkastningen kunde fideikommissariens förfoga över. 1810 upphävdes rätten att inrätta nya fideikommiss i fast egendom. Brokinds fideikommiss behöll under 1800-talet ungefär samma omfattning som vid 1700-talets slut. De många underlydande gårdarna brukades av landbönder, d v s arrendatorer. Till godset hörde också ett stort antal torp vars innehavare gjorde dagsverken på Brokind. Byarna Eggeby och Eggebynäs söder om huvudgården avhystes under 1800-talet. Åkrarna brukades därefter från huvudgården, medan husen i de båda byarna blev arbetarbostäder. Utarrendering och försäljning Från slutet av 1800-talet utarrenderades även huvudgården. Enligt församlingsboken tillträdde A C Sundstedt från Flytthem, Horn, som arrendator av Brokind någon gång under åren 1886-1991. Han efterträddes av John Almqvist, och 1895-1897 av en Nordefeldt. Från 1898 till några år in på 1900-talet arrenderades gården enligt anteckning i församlingsboken av major Carl Hj Boheman m fl. Antagligen står ”m fl” för ett bolag. Boheman flyttade inte från sin egen herrgård Anneberg utanför Gränna, utan anlitade en förvaltare, J G Johansson, att leda jordbruksdriften vid Brokind, till 1907. Från 1907 till 1910 står Erik Landström (e o hofrättsnotarie) som gårdens ”brukare”, d v s arrendator. Han följdes 1910-1912 av J V Pettersson. Från 1912 och fem år framåt stod N A Åkerström för arrendet. Vem som svarade för gårdsdriften efter att godset sålts 1918 (se nedan) framgår inte, men 1922 tillträder Carl Edvard Linge som arrendator. Efter några år ändras Linges roll. I stället för arrendator blir han Berghoffs inspektor (eller förvaltare). När Brokinds gård 1933 återgått i ätten Falkenbergs ägo tillträdde David Andersson och Erik Nilsson från Björsäter som arrendatorer. De fick lämna gården redan efter ett år. Greve Göran Falkenberg tog då själv ansvaret för driften med hjälp Linge, som därmed återvände till Brokind. (Se Berättelser /erik_nilsson_berattar.htm Erik Nilsson berättar om året som arrendator på Brokind, 1933-34.) Västerby köps – och säljs VÄSTERBY, socknens näst största gods, förvärvades 1851 för 120 000 riksdaler banco av greve Henrik G Falkenberg på Brokind. Med Kuseboholm och övriga underlydande gårdar omfattade köpet 11 3/8 mantal. Säljare var greve von Saltza på Mem (vid Slätbaken), som hade ärvt Säby (Bjärka-Säby) och Västerby efter sin barnlöse kusin Germund Ludvig Cederhielm. Därmed kontrollerade greven mera än hälften av jordbruksmarken inom Vårdnäs socken. Västerby, som stod utanför Brokinds fideikommiss, ärvdes efter Henrik G Falkenbergs död 1873 av den yngre sonen Henrik C A (1845-1898), medan äldste sonen Melcher H G (1841-1906) tog vid som fideikommissarie på Brokind. Det Falkenbergska innehavet av Västerby varade i ca femtio år. Av de underlydande gårdarna såldes 1876, strax efter gamle grevens bortgång, Dänskebo (1 ½ mtl). Enstaka försäljningar skedde under 1890-talet. Efter att Henrik C A Falkenbergs avlidit 1898 avyttrade sterbhuset en lång rad gårdar – däribland Kuseboholm, Stubbetorp och Sjögesätter. Se Sålda gårdar och torp. Flera av gårdarna under Västerby var större än de som tillhörde Brokind. Här kunde köparen vara en kapitalstark person som avsåg att arrendera ut gården, eller att sälja den på nytt. Aktiv i fastighetshandeln i östra sockendelen var bl a smålänningen Nils P Danielsson, som på kort tid byggt upp ett skogs- och sågverksimperium. I samband med Östra centralbanans tillkomst 1902 startade han sågverk i Bestorp. Danielssons förvärv av Sätramålen och Ås var led i sågtimmer-försörjningen. 1913 avyttrade sterbhuset efter Henrik C A Falkenberg även huvudgården Västerby (4 mtl), tillsammans med torpen Snår och Stora Ängen. Köparen var H E Bremer, som fem år senare, 1918, sålde vidare till Axel V Hanzon, vars familj ägde och brukade Västerby till 1948. ”Brokinds tomtområde” Tillbaka till BROKIND. Där fanns p g a fideikommissreglerna inte samma rörelsefrihet som vid Västerby. Som nämnts brukades huvudgården i flera årtionden av arrendatorer. Greve Melcher H G Falkenberg avled 1906 och efterträddes som fideikommissarie av sonen Henrik O Melkerson Falkenberg (1874-1926). Han skrev sitt namn Henrik M:son Falkenberg. Som redogörs för på sidan Brokinds samhälles tidiga tomthistoria, förberedde nye fideikommissarien avstyckning och försäljning av tomter i närheten av Brokinds järnvägsstation. Efter Kungl Maj:ts godkännande såldes i april 1912 dels ”Brokinds tomtområde nr 1” (Brokind 1:2), 24 hektar utmed Lilla Rängen, dels två stora tomter vid Stora Rängen. Det gällde Saxtorps Udde (senare kallad Enebacken), 1,6 hektar, som avsöndrades från Saxtorps Uppgård, samt 8,3 hektar tillhörande Ristesten som varit soldattorp under Skillberga. Köparen av hela ”paketet” var länsbokhållaren Carl Fredrik Johansson, som för egen del uppförde sommarhuset Garnvik på den förvärvade marken vid Ristesten. Fram till sommaren 1914 säljer Carl Fr Johansson tomter i stationens närhet. Därefter är det plötsligt greve Falkenberg som, fram till sin död 1926, svarar för tomtaffärerna. Detta leder till misstanken att Johansson agerat bulvan åt greven, som inför förutsedda, eller befarade, stora förändringar för godset/fideikommisset för egen räkning ville säkra en liten men lukrativ bit av dess tillgångar. Godset säljs och blir stuteri När hela Brokinds gods, med alla dess gårdar och torp, såldes 1918 var det sannolikt en följd av mångåriga ekonomiska bekymmer. Köparen var grosshandlaren Gustaf Andersson i Örebro. Han handlade med spannmål, men ägnade sig också åt att köpa och sälja stora egendomar. Köpesumman gick till fideikommisset, som nu fick förvalta ett kapital i stället för ett jordagods. Grosshandlare Andersson avsikt med köpet var troligen att sälja vidare, med förtjänst. Innan så skedde överlät han utan kostnad Brokinds skoltomt till Vårdnäs församling. Greve Falkenberg hade inför skolbygget i 1870-talets mitt ställt en tomt till förfogande, dock utan att överlåta den till församlingen. Redan efter några månader hade Gustaf Andersson funnit en ny köpare till Brokind - direktör Josef Berghoff, Stockholm, tyskfödd innehavare av Sidenhuset vid Regeringsgatan, huvudstadens fashionablaste modehus. Hans tanke, som också förverkligades, var att driva stuteri på gården. Josef Berghoffs intresse för hästar – särskilt galopphästar - var stort. Åtminstone vid två tillfällen under 1920-talet vann hästar i hans ägo Svenskt Derby. Stuteriet på Brokind blev välkänt för sin uppfödning av fullblodshästar. Brokinds ägor uppgick 1922 till 22 ¾ mantal. Godset hade därmed ungefär samma omfattning som det haft sedan 1700-talet. Totala arealen var 3 158 hektar, varav 777 hektar åker. Inget hindrade nu att delar av markinnehavet avyttrades. 9 oktober 1922 hölls auktion på arrendegårdarna Arnebo Frälsegård, Tomåla, Sundsmåla, Kåtebo, Saxtorps Uppgård, Skillberga Rusthåll samt två gårdar i Tjärstad och Kättilstad. Dessa gårdsköp, och ett par till, fullföljdes under 1923. Se vidare sidan Sålda gårdar och torp. 1923-26 gjorde lantmäteriet på Berghoffs uppdrag arealavmätningar för fortsatta avstyckningar, och 1932-1933 försåldes en lång rad gårdar och torp, som i flera hundra år lytt under Brokind. Se vidare Sålda gårdar och torp. Slutligen sålde Josef Berghoff 1933 också återstoden av det då redan mera än halverade godset. Av underlydande gårdar återstod nu i stort sett endast den största och närmast belägna, Viggeby. Varför såldes Brokind och tillhörande gårdar och torp? Var det en följd av 30-talskrisen? Råkade direktör Berghoff illa ut i Kreuger-kraschen? Hade de dåliga tiderna drabbat Sidenhuset? – eller ryckt undan förutsättningarna för ett stuteri inriktat på tävlinghästar? Eller var kanske Berghoffs plan redan från början att ”mjölka” godset på dess värden genom att bit för bit avyttra det? Många frågor, som är svåra att besvara. Ätten Falkenberg återvänder När det nu förkrympta godset - ca 1 200 hektar inklusive Viggeby - var till salu, grep ätten Falkenberg tillfället att köpa tillbaka sin gamla sätesgård. Köpesumman från 1918 låg orörd i fideikommisskapitalet och kunde nyttjas för återköp och återupprättande av fideikommisset. Henrik M:son Falkenbergs son Göran Falkenberg (1904-1965), som då befann sig i Australien, kallades i hast hem för att bli fideikommissarie. På många av de friköpta fastigheterna byggdes de följande åren nya mangårdsbyggningar liksom nya ladugårdar o s v. Åkrar röjdes från sten och täckdikades. Förvandlingen av de tidigare arrendegårdarna och torpen till självständiga små och medelstora hemman tycks ha gett bygden en vitamininjektion med verkan för lång tid framåt. Hur det gått med gårdar och småställen tillhöriga andra storgods i grannskapet, låter oss ana att det 15-åriga avbrottet i Brokinds fideikommisstillvaro gav 1900-talets Vårdnäs en mera levande landsbygd än som annars blivit fallet. VEINE EDMAN, 2021		Henrik C A Falkenberg (1845-1898) ärvde Västerby efter faderns (Henrik G Falkenberg) död 1873. 1876 såldes Dänskebo. 1898 och åren därefter sålde sterbhuset en rad gårdar som lytt under Västerby. Porträttgalleri. Dänskebo, 1 ½ mantal, såldes redan 1876. Foto: Svenska gods och gårdar (Gog), 1939. Ur O W Douglas: Ätten Douglas i Sverige, s 255-56: ”Brokinds fideikommiss innehades av Melker Falkenberg gift med Marie-Louise Blomstedt. Där gick allt glatt till (…). På Västerby levde hans yngre bror Henrik med sin finskfödda fru Elisabeth Cronstedt. De hade också barn i samma ålder. Västerby var en dålig gård och deras ekonomi var bekymmersam.” 1894 såldes den lilla gården Gölarp. Foto: Bo Jonsson, 1988. Kuseboholm, 3 mtl, hade i 200 år varit samägt med Västerby. Omkring 1900 köptes säteriet av grosshandlare Axel Karlsson, Linköping, som 1907 sålde till CF Wellenius, fabrikör i Norrköping, vilken avled 1913. Foto Ivar A, 1920-talet. Sjögesätter, 1 mtl, såldes 1898 (omkring) till Johan August Svensson. Några år senare byggdes ny mangårdsbyggnad. Gog 1939. Även Stubbetorp, 1 mtl, friköptes omkring 1898 av Oskar Granberg från Sätra. Tio år senare uppfördes nytt bostadshus. Liksom Sjögesätter är Stubbetorp ännu i samma familjs ägo. Gog 1939 Nässjö, liksom Björklida, förvärvades av godsägare Johan Enok Johansson, Sviestad. Denne ägde sedan 1893 Dänskebo och under några år även Åhs, granngård till Nässjö, m fl gårdar. Foto: Rosita Gustavsson. Ladugården vid Västerby, privatfoto 1952. Saxtorps Uppgård, som tillhört Brokind, såldes på auktion hösten 1922 till David Spets. Foto: Gog, 1939. Pärmetikett till lantmäteriutredning inför Josef Berghoffs fortsatta försäljning av gårdar och torp som tillhört Brokind. Intill Järnlunden, vid Karlemåla, fick S:t Lars församling möjlighet att bygga ett vilohem för trötta mödrar. ”Mors Vila” stod klart 1926 och drevs till 2013. Vykort. 1907 upplät greve Henrik M:son Falkenberg tomt till en lokal för Logen Brokind. Platsen var Rosenberg, där det först varit skola och sedan affär. Foto: Ivar Andersson, 1920-talet.