Svenskt Diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbrev – SDHK - når man via den förnämliga Nationella arkivdatabasen. Där hittar man med sökordet Vårdnäs 47 medeltida brev. Några på svenska, men flertalet på latin. Söker man på Arnebo / Arneboda hittar man två brev. Men det kan finnas relevanta brev på andra håll som inte lagts in i databasen. Brevet till höger, daterat 1385, och som nämner Arnebo, är ett sådant. Det finns i Linköpings stiftsbibliotek. Vi har alltså tre brev som vi här ska titta närmare på.
Om Arnebo i medeltida handskrifter Av GÖRAN DAHMÉN
Om vi då ser på de tre handlingar som berör Arnebo har vi: BREV nr 1 - 14 september 1377. Nr 11086). Originalbrevet på latin är försvunnet. Så här lyder det översatt till 1300-talssvenska. ”Allum them thetta breff høra ok seia helsar jak Ingieldir Gyslason æuærdhilika medh Gudhii. Kennis jak medh thesso breffue skælikum manne Magnus Ingasyni halffua the jordhina salt haua som Magnus Niclison atte j Hultum æptir sin fadhur upbæra fore atta markir pæninga hanom ok hans arfuum for huilka jordh som af hanom war dømpd a kunungz næpmdin j Flothem for thet han røuadhe hæsta j Thyuste medh Joan Wællinge som hængde ok sua for thet han kuætto karl gik medh Ammæ Skytto. Ther fore hauir jak thet sama jordh hanom latit medh fastum a herra Bendictz Philippusson wegna medh festum ok fullum skælum som lagh sighia ok thesse varo testamen Karl Kepir, Niclis Pætarsson, Haquon Flæppir, Suni Øbason, Pætar Magnusson, Inge Anundason, Haquon j Arnabodhum Anundir, Thore j Bysathorpe, Danne, Magnus j Sætrum, Inge Æbbæson, Heningir j Sætrum. Scriptum Skærlunde anno Domini M ccco lxxo septimo, in die Exultacionis sancte crucis meo sub sigillo. Nedan min modernisering: Ingield Gislesson säljer för 8 mark penningar till Magnus Ingesson halva den jord som Magnus Nilsson ägde i Hulta och som denne ärvt efter sin far, men senare fråndömts av kungsnämnden i Flytthem (i Horn) på grund av att han tillsammans med Johan Välling, som hängdes härför, stulit hästar i Tjust och dessutom i försåt ägnat sig åt röveri tillsammans med Amme Skytte. Utfärdaren upplåter på (häradshövdingen) Bengt Filipssons vägnar och enligt lagen den nämnda jorden till Magnus Ingesson. Fastar (vittnen) är Karl "Kepir", Nils Petersson, Håkan "Flæppir", Sune Öbesson, Peter Magnusson, Inge Anundsson, Håkan i Arnebo, Anund (i Arnebo), Tore i Bestorp, Danne (i Bestorp), Magnus i Sätra, Inge Ebbesson och Henning i Sätra. Utfärdaren beseglar. Brev nr 2 – 1385. I Linköpings Stiftssbiblioteks handskriftssamling finns detta pergamentbrev på medeltidssvenska, daterat ”Anno Domino MCCCLXXXV Herrens uppenbarelses dag”, d v s Trettondag jul. Ingjeld Gislassons skuldebrev till Bo Jonsson (Grip) den 6 januari 1385 finns i bild upptill på denna sida. En översättning låter så här: ”Det vare allom veterligt och kunnigt att jag Ingjeld Gislasson kallad Pipar erkänner uppenbarligen med detta mitt föreliggande öppna brev / på grund av en riktig och betydande skuld vid den räkenskap som jag senast avlagt inför den ärlige och välborne man Bo Jonsson drots i Sverige / blivit honom gäldbunden med 600 mark (120 kg silver!) svenska penningar så gott mynt att sex marker gör en lödig mark / för vilken jag med min älskeliga hustrus Margitte bifall och vilja till den förenämnda Bo Jonsson och hans arvingar pantsatt följande mig och min hustru tillhörigt gods och gårdar. Först gården Näs i Åtvids socken i Bankekinds härad / gården Arnebo samt ¼ attung jord i Västerby och torpet Kulla allt liggande i Vårdnäs socken i Kind och allt annat gods som vi äga / och hava rätt till både löst och fast vadhelst och var det kan nämnas och finnas intet undantag utan allt till en viss och säker pant / intill den dag jag eller mina arvingar hava nämnde Bo Jonsson eller hans arvingar givit och betalt ovan omskrivna penningsumma i reda pengar / och i inga andra värden så att den är tillfredställande. Och lovar jag med sanning och trovärdighet att varken jag eller min husfru vilja och skola / taga undan något av den ovan angivna panten / eller av något som vi framgent äga varken löst eller fast varken lönnligen eller uppenbart förrän jag eller mina arvingar har till den ovannämnde Bo Jonsson eller hans arvingar helt och hållit betalat denna omskrivne penningsumma sexhundrade mark penningar så gott mynt som förut är skrivet./ Detta lovar jag jämte mina arvingar på heder och samvete den förenämnda Bo Jonsson och hans arvingar och för hans räkning dessa vederhäftiga män Ingmar Djäken Jöns Stenarsson och Esbiörn Kristersson och dessas arvingar att fast stadigt och obrottsligt utan all undanflykt och allt svek hålla. Till yttermera visso och bekräftelse av detta brev är mitt sigill här nedan hängt / Och till ytterligare vittnesbörd har jag anmodat följande ärliga män att här nedan hänga sina sigill, nämligen Karl Knutsson, Peter Djäken i Holastom och Olaf Thyrgilsson / vilka voro närvarande och tillstädes vid denna uppgörelse. Givet i Västerås i herrans år 1385 å Hans Uppenbarelses Dag.		BREV nr 3 – 1403. Ett pergamentbrev som även det finns i Linköpings stiftsbibliotek (nr 16143). Brev nr 3. Klicka för större bild! Här säljer samma Ingjeld Gislasson till riddaren herr Knut Bosson jord i Arnebo och Västerby. Knut Bosson är Bo Jonsson Grips son. En korrekt översättning till medeltidssvenska finns i SDHK. En fri tolkning till modernare svenska följer här: ”Alla de män som detta brev se eller höra, hälsar jag Ingeller Gislason evärderligt med vår Herre. Kungör jag uppenbarligen med detta mitt närvarande öppna brev mig ärligen ha sålt till välbördige herr Knut Bosson riddare i Arnaboda 6 stänger jord med 6 alnar i varje stång med hus och jord, åker och äng, kvarnar och kvarnstad, tomt och tomtstader, nära och fjärran byn. inget ? undantaget eller tillagt som kan ligga i Brobo? feste? Även i Västerby en aln (minna?) tre fjärdings attung i åker och äng, hus och jord, skog och vatten, inom och utom gård, inget undantaget eller tillagt för tvåhundrade mark svenska pengar . Och erkänner jag mig fullständigt ha uppburit de förnämnda hundra (?) mark, och förbjuder jag alla män, efterkommande som nu varande den förutnämnda Knut Bosson eller hans arvingar i förutnämnda (gozt) kvälja eller hindra. Och låter jag dem förutnämnda herr Knut och hans arvingar kvitta, lediga och lösa för alla yttermera maningar och tilltalan för de förutnämnda två hundrade marken och avhänder jag mig de förutnämnda gods och mina arvingar och tillägnar jag honom och hans arvingar till evärderlig ägo. Och vore den saken så, som Gud förbjude, att den förutnämnde herr Knut Bosson eller hans arvingar något eller allt misste av det förutnämnda godset, då binder jag mig eller mina arvingar att till honom så gott gods igengiva innan 6 veckor. Vare det så att det ej skedde innan 6 veckor då binder jag – förutnämnde Ingeller - mig eller mina arvingar att till honom eller hans arvingar hans skada återupprätta efter ”tweggia vara wena segna” (?) å båda sidor. Till vittnesbörd av detta måtte det ”stadhugnande” bliva, det beder jag de ärlige män med insegel (sigill) detta brev (bekräfta) först herr Jonis Svartepräst kanik i Linköping, herr Martin i Kettilstad, prost i Kind, herr Staffan i Hägerstad, Haral Skytto ? ”Datum manerio (meo) (1) Bro feria quinta ante festum Olaui regis martiris anno Domini MCDIII ” (1403). ---------------------------------------------- Hur kan nu dessa brev tolkas? Man kan konstatera dels att det ligger 26 år mellan dem, dels att alla tre handlar om ägoskiften och att en viss Ingegjeld Gisslason är inblandad. I brevet från 1377 har kungsnämnden i Flytthem beslagtagit Magnus Nilssons jord i Hulta (troligen Hulta i Vårdnäs eftersom vittnena kommer från socknen). Jord som denne ärvt efter sin far. Beslaget skedde för Magnus Nilsson skall slippa bli hängd, eftersom han ägnat sig åt häststöld och ”försåtligt röveri” nere i Tjust. Magnus Nilssons kumpaner, Johan Välling och Amme Skytte, har inget att böta med, så därför hängdes (troligen) dessa. Halva jorden i Hulta säljer Ingjeld Gisslasson för 8 mark silver till Magnus Ingesson. Allt på uppdrag av Bengt Filipsson och enligt lagen. Fastar - d v s de som bevittnar försäljningen - är bl a Håkan och Anund i Arnabodhum / Arnebo och Tore och Danne i Bestorp samt Magnus, Inge och Henning i Sätra. Brevet är utfärdat vid Kinds härads tingsställe Skärlunda. Var Skärlunda låg vet man inte, men det verkar troligt att tingsplatsen fanns i den ”feta” centralbygden öster om Åsunden där sockenkyrkorna ligger tätt. I brev nummer två - från 1385 - medger troligtvis samma Ingjeld Gislasson – nu kallad Pipar - att han har en skuld, enligt senaste avlagda räkenskaperna, till riksdrotsen Bo Jonsson Grip på 600 mark silver (i så gott mynt att sex mark gör en lödig mark). För denna skuld pantsätter han med sin ”älskeliga hustru” Margaretas bifall följande gods och gårdar. Gården Näs i Åtvids socken (nuvarande Adelsnäs), gården Arnebo, ¼ attung jord i Västerby och torpet Kulla samt allt annat gods de äger - både löst och fast ”vadhelst det kan finna” tills de eller deras arvingar betalt sin skuld till Bo Jonsson eller dennes arvingar. Ingjeld tar några personer som ”borgensmän”. Dessutom hänger både Ingjeld och några borgensmän sina sigill under brevet. Hur och när pergamentbrevet har hamnat i bibliotekets samlingar har inte gått att få fram. Varför hade Ingjeld Gislasson råkat i så stor skuld till Bo Jonsson? 600 mark silver - säg 120 kg – motsvarade på 1300-talet flera stora gårdar. Kanske hade Pipar spekulerat och råkat illa ut? Men uppenbarligen kunde han lösa sin pant, för i tredje brevet, 1403, säljer han sin gård i Arnebo till Bo Jonssons son. Det talas om 6 stänger a 6 alnar jord. Stänger hänvisar till en mätstång som finns i byn. Lite märkligt är att begreppet 6 stänger återkommer vid Stora skiftet mer än 400 år senare när Arnebo postgård skall skiftas. Som vittnen uppträder ett par präster, däribland Jonis Svartepräst, kanik i domkyrkan. Denne var också präst i Vårdnäs, där hans gravhäll, prydd av en gris, sitter i kyrkväggen intill ingången till sakristian. Om Jonis eller Jöns eller Johannes Svartepräst finns mycket att läsa på en särskild sida. Brevet är skrivet på Bro(kind) verkar det som. Hur det gick med torpet Kulla och gården Näs är inte bekant.