Soldattorpen i Vårdnäs			De 24 soldattorpen Stamhemmanen och soldattorpen i Vårdnäs, enligt ”Vårdnäsboken”: Bestorp: Två soldattorp som ej haft några kända namn, båda belägna vid Hybbeln. Björklida: Björkmo. Björnkil: Björnkilsstugan, senare Korset. Dänskebo: Kojtet. Eggeby: Bäckstugan. Eggebynäs: Björkeberg. Fjälla, Södra: Sandvik, senare flyttat och kallat Lilla Sandvik, samt Väderholmen. Fjälla, Norra: Sågen, i slutet av soldattorpsepoken flyttat dit Fjälla affär sedermera utvecklades. Hulta: Sandvik. Kåtebo: Bokärr. Kögenäs: Högåsa. Pukeberg: Pukebergsstugan, senare kallad Backgården. Sandebo: Åbylund. Skillberga: Ristesten. Skruvkulla: Vasstorp. Stensvassa: Malmen och Riket. Stubbetorp: Stubbö. Sätra: Slottet och Knarrekulla, senare ersatt av Svartbäcken. Tråstorp: Furusten. Älgbosätter: Rosendal.
Efter Skånska kriget 1675-1679 insåg Karl XI och hans rådgivare att man måste ordna rekryteringen av krigsfolk från allmogen på ett bättre sätt. De ständiga utskrivningarna av soldater hade under stormaktstidens mångåriga krig blivit en alltför tung börda för bondebefolkningen. De ledde också till att det var de minst dugliga unga männen som skickades till mönstringarna. Värvning av utländska legoknektar hade tillämpats i stor omfattning, men det var en dyr lösning. En roteindelning för utskrivning av soldater förekom redan på Gustaf II Adolfs tid. Karl XI:s reform under slutet av 1600-talet kallas därför Yngre indelningsverket. Den syftade längre. Den skulle garantera att det alltid fanns övade soldater beredda att inställa sig under fanorna. På det sättet skulle krigsorganisationen bli både stabil och stridsduglig. Reformen skulle också påskynda försvenskningen av de från Danmark nyss erövrade provinserna i söder. 1682 års lag innebar att hemmanen skulle delas in i rotar - som var och en skulle rekrytera en soldat (som skulle godkännas av regementsläkare och kompanibefäl) och hålla honom med ett torp, det vill säga en stuga och lite mark att bruka. Gårdarna i en rote var ofta spridda i socknen, ibland över sockengränserna. Men soldattorpet skulle ligga på mark som tillhörde rotens stamhemman. Ett exempel: Roten där Pukeberg (1/2 mantal) var stamhemman - med soldattorpet Backgården - omfattade även Tomåla (1 mtl) i Vårdnäs och Torpa (1 mtl) i Vist socken. En rote bestod vanligen av 2 ½ mantal.	Enligt 1692 års generalmönsterrulla skulle 16 rotar i Vårdnäs socken svara för var sin soldat till Kinds kompani inom Östgöta Infanteriregemente. Roteindelningen från 1600-talets slut stod sig i stort tills indelningsverket 1901 helt ersattes av allmänna värnplikten. På kartan framgår att soldattorp saknas i centrala delen av socknen. Skälet är att adelns sätesgårdar (Brokind, Västerby, Kuseboholm samt Hamra), liksom prästernas boställen m fl slapp undan denna börda. Dock förekom under tidigt 1800-tal en s k extra rotering riktad mot sätesgårdarna. Backgården, soldattorp under Pukeberg, nära Björnkil och Arnebo. Kallades från början Pukebergsstugan. Till roten hörde också Tomåla, samt Torpa i Vist. Utöver infanteriet med dess fotsoldater – kallade skulle också kavalleriet försörjas med manskap. För det ändamålet utsågs vissa gårdar till rusthåll med uppgift att hålla en ryttare åt Vifolka kompani inom Östgöta Kavalleriregemente. Om stamhemmanet var för litet tillfördes förstärkning från s k augmentsgårdar, vars kronoskatt anslogs till rusthållet. Rusthållaren var befriad från att betala skatt. Ryttarna tilldelades ett ryttartorp, under rusthållets stamhemman. Inom Vårdnäs utsågs först fyra rusthåll, två i Fjälla, ett i Älgbosätter och ett i Sandebo. Något senare blev också Dänskebo, Skillberga kronohemman, Skruvkulla och Sätra utsedda till rusthåll. 1791 slogs Östgöta Kavalleriregemente samman med infanteriregementet till Livgrenadjärregementet. Redan 1816 delades detta återigen i två – Kungl. Första Livgrenadjärregementet och Kungl. Andra Livgrenadjärregementet. (En uppdelning som bestod till 1927 då regementena åter blev ett, I 4.) Rusthållarens skyldigheter kvarstod efter förändringen 1791, men fullgjordes nu på ett annat sätt. De åtta ryttartorpen i Vårdnäs blev härefter soldattorp – eller grenadjärtorp, eftersom soldaterna nu var grenadjärer. ( I vardagslag kallades de nog knektar.) Det totala antalet soldat- /grenadjärtorp var därmed 24. Se lista!	KLICKA på kartan så blir den större! Soldattorpen utmärkta med krona och rött streck under torpnamnet. Hämtad ur ”Vårdnäsboken”. De indelta soldaterna skulle förutom torpet ha en liten lön och hjälp till kläder m m av rotebönderna. När knekten inte var i tjänst kunde roten begära dagsverken av honom. För att försörja sig och familjen behövde knekten skaffa sig ytterligare inkomster, t ex genom att göra dagsverken hos andra bönder i bygden. Många knektar slog sig på hantverk av olika slag. Längre fram, när folkskola skulle ordnas i socknarna, hände det att knektar. som ofta var läskunniga, fick bli lärare. Under de regelbundna mötena vid exercisplatsen Malmen övades inte bara strid och exercis. Mot slutet av indelningsverkets era drillades soldaterna även i rättstavning och välskrivning. Bevis för detta finns i de papper hembygdsföreningen fått efter grenadjären P A Rosén i Vasstorp. I ”Vårdnäsboken” återges berättelser ur knektarnas liv (s 523-528). Bl a berättas om de vanligt förekommande konflikterna med rotebönderna om soldattorpens underhåll, vilket ofta var eftersatt. Att knektar kunde uppfattas ha det ganska bra mellan ”mötena” ledde ibland till bråk med andra sockenbor. Tillfälle till konflikter fanns i samband med söndagens gudstjänst, dit knekten skulle infinna sig i sin fina uniform. Se också Ida Wall i soldattorpet Furusten berättar – på sidan Berättelser. När den allmäna värnplikten infördes 1901 fick de indelta soldaterna som så önskade kvarstå i tjänst några år in på 1900-talet. Också för officerarna organiserades boende och försörjning. Alltefter rang ställdes officersboställen till förfogande på gårdar som kronan förfogade över. I Vårdnäs har funnits mycket litet av kronoägd jord. Därför har heller inte funnits några officersboställen, frånsett Hugnebo som var korpralsboställe och senare fanjunkareboställe. (Texten senast reviderad 210205/VE)