|
Tillägg
2 juli 2022 till nedanstående sida om Vårdnäs sockenmuseum
1958-2022:
|
||||||||
|
|
|
|
||||||
|
Bilderna ovan: I mitten: Den drivande
kraften bakom sockenmuseets tillkomst var major Nils af
Ekenstam, Brokind, som här poserar med sin hustru
framför museistugan. Foto: Paul Aineström, 1958. T
v och t h: Interiörer från museet innan föremålen skingrades under våren
2022. Foto: Britt-Marie Edman. Vårdnäs sockenmuseum 1958
- 2022 |
||||||||
|
Det
här är berättelsen om litet hembygdsmuseum som med stor entusiasm invigdes 1958,
men som efter en ganska anonym tillvaro avvecklades drygt sextio år senare.
Det handlar också om en stuga som redan varit med om mycket, och nu står
inför sin tredje flytt. hette Hagalund, men kallades även för
Skogen. I ”Torp och stugor i Vårdnäs socken” kan vi
läsa att den stod på ”Åse skog”, nära gamla kyrkvägen mellan Kläppa och
Skruvkulla. Denna nu bortglömda väg från hästskjutsarnas tid slingrade sig
fram på höjderna söder om den nutida vägen från brokindshållet mot Bestorp. I den då nybyggda stugan, som
tillhörde gården Ås, bodde enligt kyrkboken en arbetarfamilj från 1834 och
framåt. Men efter 1862 blev ingen längre kyrkobokförd i Hagalund, eftersom
stugan då hade plockats ner stock för stock för att återuppföras vid
Komministergården. ”Minnesgoda sockenbor har berättat
att stugan flyttades till kyrkbyn för att där bli bostad åt
Komministergårdens arrendator och är alltså den stuga som sockenmuséet
är inrett i”, skriver Paul Aineström i
torpboken. Att riva en stuga för bygga upp den igen på annan plats, det kan
tyckas omständligt, men så gjorde man rätt ofta på den här tiden. Jämfört med
att fälla skog, vilket måste ske vintertid, och därefter såga och skräda
stockar till husväggarna, så vann man förmodligen en hel del tid. |
|
|||||||
|
Stugans placering vid
Komministergården ser vi på vykort nr 1 (nedan, fr ca 1950 el tidigare). Här fyllde den under några årtionden sin uppgift
som arrendatorbostad – till 1911. Då kunde
arrendatorfamiljen flytta in i Komministergårdens mangårdsbyggnad. Socknen
hade då nämligen beslutat att det fick räcka med en präst (kyrkoherden) och
en prästbostad (Prästgården /Kyrkoherdebostället) i församlingen. Stugan kom
härefter att utnyttjas av den äldre generationen på gården. På
1950-talet kunde Vårdnäs församling förverkliga
drömmen om ett församlingshem vid kyrkan. Det invigdes 1953. Se vykort nr 2.
Men vad skulle nu ske med stugan, som med sin placering intill vägen ner mot
ladugården snarare var ett hinder än en tillgång? SOCKENMUSEET Beslut
togs om att flytta byggnaden några tiotal meter in på Församlingshemmets
tomt. Se vykort nr 3. Kyrkorådet hade nämligen bestämt sig för att i stugan
inrätta ett sockenmuseum. Den
drivande kraft bakom idén var major Nils af
Ekenstam, Brokind. Han tillhörde kyrkorådet och
fick övriga ledamöter med sig. Under ett par års tid lade Ekenstam själv ner
mycket tid och energi på att samla in föremål. Han uppges ha cyklat omkring i
socknen och bett att få titta i bodarna. Ibland skjutsades han av kyrkvärden
Ernst Larsson i Kögenäs, som hade bil. Många saker
skänktes till det blivande museet, annat köptes för en billig penning. Det
gjordes också inköp på auktioner. Vid den högtidliga invigningen på Midsommardagen 1958, förklarade Nils af Ekenstam att man ville visa hur ett bondehem kunde se ut hundra år tidigare, det vill säga omkring 1860. Även om det var fråga om ett museum ville |
Ekenstam
hellre kalla det för ”församlingsstuga”. Under åren som följde tillfördes
föremål av olika slag. Men upplevelsen av ett hem, när man tittade in i
rummet eller i köket, bibehölls. TYNANDE
TILLVARO Det
är en sak att starta verksamheter, en annan att hålla dem vid liv. Visst
visade museet då och då, men när entusiasterna försvunnit på grund av ålder
eller utflyttning fick stugan och museet inte den skötsel och uppmärksamhet
som behövdes. När Vårdnäs hembygdsförening bildats
i slutet av 1970-talet åtog den sig att svara för museet åt församlingen. Då
byttes det rötskadade golvet i stugan ut, samtidigt som dränering och
ventilation förbättrades. Vid
1980-talets mitt började hembygdsföreningen anlägga en hembygdsgård i
prästgårdsparken. Och 1989 väcktes förslag i kyrkorådet om
att överlåta museet till föreningen, och att flytta stugan till
hembygdsgården. Hembygdsföreningens styrelse uttalade sitt stöd för saken,
förutsatt att flytten kunde ske när det passade föreningen. Kyrkorådet tycks
därefter ha lämnat frågan utan åtgärd. I
ett styrelsebeslut några år in på nya millenniet frånsade sig
hembygdsföreningen ansvaret för sockenmuseet. Man hade nog med
hembygdsgården. Årsmötet 2005 underkände dock beslutet. Året därpå fick dock
styrelsen gehör för sin linje. Så
har åren gått. Genom
Församlingshemmets utbyggnad 1990 försvann museistugan ur de flestas åsyn.
Museet har varit öppet vid enstaka tillfällen, bl a under valdagarna. På
senare år har hembygdsföreningen medverkat till visningar i anslutning till
friluftsguds- |
tjänster.
Någon större trängsel har det aldrig varit. AVVECKLING Stugans
underhåll kom åter att bli eftersatt. Till detta bidrog väl att man inom
Vist-Vårdnäs pastorat länge diskuterat en
avveckling av museet. 2015 var en nedläggning aktuell med hänvisning till att
stugan och en del föremål var angripna av trämask. En antikvarie från
länsmuseet konstaterade vid inspektion att angreppen på huset var rätt
obetydliga och inget att oroa sig för. Nu,
våren 2022, är avvecklingen av Vårdnäs sockenmuseum
både beslutad och genomförd. Hembygdsföreningen har övertagit vissa
föremål och ska se till att gamla
papper från Bestorps järnvägsstation arkiveras på
lämpligt sätt. En del saker har återlämnats till anhöriga till de personer
som en gång skänkte dem till museet. Återstoden såldes vid ett ”loppis” 7 maj, där alla intäkter gick till hjälp åt
krigsdrabbade barn i Ukraina. Stugan
- som länsmuseet räknar till näst högsta bevarandeklass – kommer att bli kvar
som en del av kyrkkbyn. Men det blir ännu en liten
flytt. Med lyftkran ska huset under sommaren lyftas från sin plats och sättas
ner i Komministergårdens trädgård. Där finns förutsättningar för d Hagalund
och f d arrendatorbostaden
att både få flera blickar på sig och bättre omvårdnad än den fått på länge. VEINE EDMAN, maj 202 Vykorten
nedan: Nr 1, t v, visar stugan i det läge den fick på 1860-talet. Kyrkstallet
finns kvar och församlingshemmet är ännu inte byggt. Nr
2, i mitten: Församlingshemmet har tillkommit, invigt 1953. Nr 3, t h: Stugan har flyttats längre in på Församlingshemmets tomt. |
||||||
|
|
|
|
||||||
|
|
|
|
||||||
