Kryddlandet vid Kalmarboden
Kryddlandet vid ”Kalmarboden” innehåller både kryddväxter och medicinalväxter. Något om växternas historia presenteras nedan i bokstavsordning. Källa: ”Kryddväxter” av Marie och Björn Hansson.
Anisisop Agastache foeniculum I Nordamerika har anisisop används som sötningsmedel, men också som medicin mot hosta och feber. I Sverige har den odlats sedan 1800-talet, den används som krydda i främsta bakverk och till te.
Citronverbena Aloysia citriodora Spanjorerna förde citronverbena från Latinamerika till Europa på 1600-eller 1700-talet. I norden var citronverbenan en vanlig krukväxt i slutet av 1800-talet, men föll i glömska under 1900-talet. På senare år har den blivit populär. Bladen ger ett gott te.
Citronmeliss Melissa officinalis Växten odlas främst som bifoderväxt. Medicinskt ansågs den ha lugnande och antidepressiva egenskaper vilka förstärkte hjärtat och fördrev melankoli. Har kallats för hjärtans fröjd i Sverige. Har odlats i Sverige sedan 1600-talet och kanske redan på 1500-talet. Citronmeliss används som fiskkrydda och är en av ingredienserna i likören Chartreuse.
Dill Anethum graveolens Dill har odlats länge i Norden. I Lund har man hittat arkeologiska fynd från 1050-1300. I mellanöstern, Asien och Indien är den känd sedan biblisk tid. Exempelvis gnodda gladiatorerna in kroppen med dillfröolja före kampen.
Isop Hyssopus officinalis Isop användes i antikens Grekland och ansågs renande. I Bibeln i andra Mosebok nämns isop och även där är den symbol för rening och borgöring. I Sverige har den odlats minst sedan 1100 – 1200-talet i Lund. Isop ansågs vara en medicinalväxt som var stärkande vid bronkit och förkylning. Som matkrydda har isopen använts till kött- och grönsaksrätter, sallader och drycker.
Kattmynta Nepeta cataria I Norden är kattmynta omtalad redan på 1300-talet. På 1600-talet vet man att den odlades både som krydd- och medicinalväxt. Det ansågs allmänt lugnande och att det främjade matsmältningen. Den lär ska ha använts av darrhänta bödlar för att lugna nerverna, men även på1960 och 70-talet ska den ha använts av hippies för att få milda hallucinationer. Namnet har kanske växten fått för den är kattens favoritväxt.
Kvanne Angelica archangelica Det finns arkeologiska belägg för att kvanne odlades i Skandinavien under förhistoriska tid , före år 1000. Under 1100- och 1200-talet fanns speciella kvannehagar där kvanne odlades. Den har används som mat, medicin och till leksaker. Roten skyddade mot pest, hosta, tandvärk och yrsel. Under 1600-talets häxjakt användes den mot trolldom och häxor i hela Europa. För samerna har kvannen varit viktig då bladen går att använda som en sorts konservering för renmjölk.
Kyndel Satureja montana Kyndel har använts i flera tusen år, romarna kryddade sås och vinäger med örten. Den har också använts som desinfektionsmedel. Man vet att den har odlats i Lund under 1200-talet. På 1800-talet användes kyndel som soppkrydda på samma sätt som timjan och mejram,
Lavendel Lavendula angustifolia En sorts lavendel har odlats i minst 2500 år och då runt Medelhavet. Under 1600-talet vet man att den har använts i Sverige som medicinalväxt som kramplösande och lugnande medel, men också som insektsmedel. Först på 1900-talet har lavendel använts som smaksättare i honung och bakverk och på senare tid även i glass och till vilt.
Libbsticka Levisticum officinale I norden vara libbsticka omskriven redan på 1300-talet. På 1500-talet var den allmänt odlat och det var de medicinska egenskaperna man använde, den kunde hjälpa vid värk, reumatism och magbesvär. I bondbyar planterades libbsticka vid förråd och logar då doften ansågs verka avskräckande på råttor. Vid industrialiseringen användes växten för framställning av consommé och buljong, då växten doftar buljong. Buljongen hette Maggi och skulle frigöra kvinnan från kastrullerna.
Malört Artemisia absinthium Malört har använts som medicinalväxt sedan 3500 år tillbaks. Den har använts mot löss och mal men också som mag- och maskmedel. Den växer vilt i Sverige och har använts för att krydda drycker, malörtskryddat öl förekom på 1800-talet men är mest använt som brännvinskrydda. Vermoth och absint är två drycker som har smaksatts med malört.
Persilja Pertoselinum cripum Persilja har varit känd i Europa och Sydostasien i flera tusen år, romarna älskade växten och åt den i mängder. I Norden omskrivs persilja under 1200-talet. Under 1600- och 1700-talet används användes persilja istället för dill som tillbehör till kräftorna. Medicinskt ansågs både rötter och frön vara urindrivande, laxerande och verksamma mot gasbildning.
Rosmarin Rosmarinus officinalis I Sverige har rosmarin varit både krydda och medicinalväxt. Den ansågs förbättra minnet och under medeltiden sågs rosmarin som ett medel mot onda makter. Rosmarin har också används som bot av ofruktsamma kvinnor, bot av epilepsi, dålig syn, yrsel m.m. Rosmarin är inte härdig i Sverige och det var först på 1800-talet som ”vanligt folk” började ha den på sina fönsterbrädan. Det var först på slutet av 1900-talet som vi började använda rosmarin som krydda, exempelvis till lamm.
Salvia Salvia officinalis Salvia användes redan under antiken och då både i köket och som medicinalväxt. Den ansågs hjälpa mot luftrörsinfektioner, svettningar, menssmärtor och underlätta matsmältningen, den stärkte även minnet. Salvian har funnits i Lunds medeltida kulturlager. Under 1500 och 1600-talen börjar salvian att användas mer i matlagningen.
Spansk Körvel Myrrhis odorata Örten är omtalad i skrift från 1300-talet. På 1600-talet vet man att växten odlades i Sverige. Har lätt för att förvilda sig och står kvar länge på ödetomter, som vid torpet Djurgården utanför Brokind. Bladen är goda i soppor (i nässel och kålsoppa). Den omogna frukten smakar lakrits.
Temynta Monarda sp. Amerikanska ursprungsbefolkningen har använt temynta som krydda, te och medicinalväxt. Efter the Boston Tea party 1773 användes den som te. I Sverige fick det namnet Pennsylvaniskt te. Den lila sorten kom till England 1656. 1748 odlades den i Linnés växthus i Uppsala. Den röda temyntan förekom i Svenska trädgårdslitteratur under första hälften av 1800-talet.
Timjan Thymus vulgaris Timjan har används som man vet i 5000 år och då var det som läkeväxt. Den är slemlösande och bra vid förkylning och hosta. I Nordeuropa användes den vilda släktingen backtimjan åtminstone fram till 1600 – talet. Timjan förknippades med mod, kärlek och fruktbarhet. Den har haft många namn, bland annat ”Jungfru Maria sänghalm”. Under 1400-talet omtalas kryddtimjan och under 1600- och 1700-talet användes den i fisksås och ärtsoppa.