Hamra i
höbärgningstid i mitten av 1950-talet - det vill säga några år innan
landskapsbilden radikalt förändrades av nya vägsträckningen. Foto: Paul
Aineström. Hamra
– minsta säteriet i Vårdnäs |
||||
Hamra – vid Järnlundens
strand, gränsande till Tjärstad socken – är minsta säteriet i Vårdnäs
socken. De tre större är Brokind,
Västerby och Kuseboholm. Äldsta dokumentet där Hamra - eller Hambra - nämns
är handlingen där gården testamenteras av en Håkan Johansson till klostret i
Vreta. Som alla gårdar i
kyrkans och klostrens ägo drogs Hamra in till kronan under reformationen, på
1500-talet. Mot slutet av det århundradet, eller i början av nästa, överläts
gården till löjtnanten Christer Drake, som gjorde den till sin sätesgård. Christer Drakes son
Johan Drake förvärvade 1645 det intilliggande kyrkohemmanet Björke, som kom
att vara samägt med Hamra ända fram till laga skiftet 1882. Även Stensmålen,
Tomta och Bemelsbo (senare omdöpt till Kristineberg) tillhörde på den här
tiden Hamra. Sista ägaren av
ätten Drake (Drake af Torp och Hamra, som den här grenen hette), var en
Christina, som i 1700-talets början gifte sig med överste Arendt Johansson
von Müllern. Då sonen Karl von Müllen avlidit gick Hamra först till hans syster
och därefter till hans änka Maria Beata Stuart. Hon testamenterade säteriet
till sin brorson Karl Johan Stuart, som avled 1784. Dennes dotter var gift
med Karl Adolf von Rohr. De och deras barn levde och verkade på Hamra till
senare delen av 1800-talet. Sist i ätten von Rohr, som nu utslocknade, var
Kristina Magdalena. När hon 83 år gammal avled 1882 hade Hamra sedan länge
nya ägare. I sin bok ”Från
Östergötlands bygder”, 1890, skrev författarinnan Wilhelmina Gravallius
nostalgiskt om epoken von Rohr på Hamra. ”Det gamla Hamra finnes icke mer;
det är utdödt, liksom nästan öfverallt det enkla, patriarkaliska lifvet …”.
Hela texten återfinns i Paul Aineströms bok om Vårdnäs socken, 1959.
|
Ingemar Gezelius
(1876-1934). 1860, eller
däromkring, köptes Hamra av C W Sandström, kronolänsman i Kinda härads norra
del, till vilken Vårdnäs hörde. Men
efter att ha ersatt den förfallna huvudbyggnaden med en ny, och byggt ny
ladugård, sålde Sandström säteriet till riksdagsman Axel Edvard Pettersson.
Denne, som även blev betrodd kommunalman i socknen, brukade och bebodde Hamra
i fyrtiotalet år. Efter Petterssons
död övertogs Hamra 1913 av lantbrukskonsulenten Ingemar Gezelius. Han hade en
särskild avsikt med sitt gårdsförvärv. Hamra skulle bli lantmannaskola! Se
särskild artikel här intill. När Gezelius
avlidit 1934 och skolan avvecklats blev familjen Hultner ägare av Hamra, och
skulle så förbli för lång tid framåt. Lantbruksdriften var utarrenderad. Med ständigt ökande
biltrafik måste den gamla Kalmarvägen, smal och slingrande, ersättas i början
av 1960-talet av en ny, rakare och bredare väg. Denna kom att få sin
sträckning mellan ladugården å ena sidan och herrgården med sina flyglar å
den andra, för att sedan fortsätta söderut, över öar i Järnlunden, mot
Rimforsa. Wilhelmina Gravallius,
som tyckte att Hamras nya mangårdsbyggnad var själlös i jämförelse med den
gamla, hade väl alldeles tappat målföret om hon fått se den vackra gården
kluven av riksväg 34. Under den tid
gårdarnas skattekraft angavs i mantal, representerade Hamra 2 ½ mtl. I
bokverket Sveriges Bebyggelse, 1951, uppgavs Hamras areal vara 163 hektar,
varav 42,5 ha åker. Ladugården rymde sju hästar och tjugotalet nötkreatur.
Men det var då! Vilket slags husdjur livet på gården numera kretsar omkring,
framgår av namnet ”Hamra Ridcenter”, som ingen förbipasserande undgår att se. VEINE EDMAN November 2020 |
Flygelbyggnaderna
på Hamra under lantmannaskolans tid. Vykort. Foto: Hildur Hammarlund,
Rimforsa. |