Flygstenen vid Björnkil På natten till den 1 september 1939 – samma dag som Andra världskriget bröt ut – störtade ett bombflygplan (B 3) i skogen mellan Björnkil och Pukeberg, nära Arnebo. Två B 3-plan som hade övat flygbombning vid sin flygflottilj i Västerås kunde på grund av dimma inte landa där utan dirigerades till Malmen vid Linköping. Den ena planet kom lyckligt fram till destinationen, medan det andra havererade på denna plats. De tre unga männen i besättningen omkom. Händelsen beskrevs utförligt i Östgöta Correspondenten 2/9 1939. Se nedan! Anhöriga till de förolyckade lät resa en minnessten på platsen. I samband med 40-årsminnet av olyckan, 1979, arrangerade Vårdnäs hembygdsförening en högtidlighet vid minnesstenen, som kommit att kallas Flygstenen. Vid det tillfället medverkade representanter för Västmanlands flygflottilj i Västerås. Även 50-årsminnet uppmärksammades av hembygdsföreningen. På 75-årsdagen, 1 september 2014, arrangerades en kvällsutflykt med en minnesstund vid Flygstenen. Bland deltagarna fanns representanter för Östergötlands Flyghistoriska Sällskap. Hembygdsföreningen har under 2014 förnyat vägvisningen till Flygstenen. Från ”34-an” svänger man in vid Asplund, där det är skyltat ”Västerby 7”. Efter ca 1 km, vid vägen mot Björnkil och Pukeberg, finns en träskylt ”Flygstenen 1,5 km” och ”Jättegryta 2 km”. Man parkerar strax efter att man passerat två villor på vänster sida. Härifrån får man promenera några hundra meter.
Ur Östgöta Correspondenten 1939-09-02  Bombplan störtar i Vårdnäs, 3 dödade  Flygplanet plöjde en 500 meter lång gata genom skogen.  En svår flygolycka inträffade natten till fredagen i Vårdnäs socken. Ett tungt bombplan från Västmanlands flygflottilj störtade i skogen vid Arnebo, varvid de tre ombordvarande dödades. De omkomna äro föraren officersaspirant K. O. F. Ramström, spanaren reservofficers-aspirant B. S. Wittsten och signalisten furir K. E. Nordh.  Två bombplan hade på torsdagskvällen utfört en del bombfällningsövningar över en s. k. kontrollkamera i en av hangarerna vid Hesslö flygfält invid Västerås och då väderleksförhållandena hastigt försämrades beordrades flygplanen att landa. Inom 2 á 3 min. voro de vid flygfältet, men detta var redan så täckt av dimma att landning ej kunde ske. Pr radio beordrades därför flygplanen att landa vid Malmslätt och radioförbindelsen fungerade härvid utan anmärkning. Flygarna kastades ur planet före nedslaget Det var två ynglingar från Kerstinebo, bröderna Ragnar och Allan Nilsson, som var för sig hört ett brak från skogen vid 1‑tiden och kommo till den slutsatsen att en flygolycka inträffat, varför Östgöta flygflottilj underrättades. Därifrån utsändes omedelbart manskap i ambulanser och genom de anvisningar som bröderna Nilsson kunde lämna kom man nästan rakt på olycksplatsen, som är belägen en kilometer in i skogeFlygplanen vägleddes under flygningen mot Malmslätt av pejlingar, dels från Västerås och dels från Malmslätt. Radioförbindelsen med det ena planet var hela tiden god och detta flygplan landade välbehållet vid Malmslätt kl. 1 på natten. Huruvida förbindelsen med det andra planet, som till en början var god, kunnat bibehållas under hela flygningen har ännu icke kunnat klarläggas. Man väntade förgäves på det vid Malmslätt tills vid 2-tiden ett telefonmeddelande kom från Skeda, som tydde på att en olycka inträffat. n norr om Arnebo. Det var en fruktansvärd syn som här mötte hjälpmanskapet. I slutet av en 500 meter lång gata genom skogen låg frampartiet av flygplanet med stumpar av vingarna och längs hela gatan lågo utströdda vrakspillror. Här fann man också de tre flygarna, som kastats ur flygplanet under färden genom skogen och samtliga tydligen ljutit en ögonblicklig död. Deras kroppar fördes till Malmslätt. På fredagsmiddagen tillsattes en haverikommission, bestående av överste	Flygstenen med namnen på de tre omkomna. Foto: Bo Bäckman. von Porat, ordförande, samt kapten Bergman och ingenjör Nilsson, flygförvaltningen. Sekreterare är revisor Ljunggren. Kommissionens medlemmar anlände med flyg till Malmslätt på fredagseftermiddagen och begåvo sig omedelbart till olycksplatsen. 50 meter lång gata genom skogen Den som alarmerade flygflottiljen var lantbrukare Oskar N. Nilsson, Kerstinebo. Han berättar för ÖC att han vid 1‑tiden väcktes av sin son Allan, som, medan han strax tidigare var på hemväg, först hört ljudet av en flygmaskinsmotor och sedan ett våldsamt brak. Ehuru det senare visade sig att olycksplatsen var belägen bortåt 4 km. längre söderut lät det som om olyckan inträffat i närheten och hr Nilsson och sonen skyndade ut. Efter en timmes fåfängt sökande i skogen återvände de hem och hr Nilsson ringde upp flygflottiljen och stämde möte med dess bilar vid landsvägen. Under väntetiden kom även den andre sonen, Ragnar, hem och berättade att han hört braket norrut från Arnebo räknat. Olycksplatsen kunde därigenom bättre lokaliseras och redan efter en kvarts sökande var vraket funnet. Hur olyckan tillgått är ännu icke klarlagt, men de första spåren av flygplanets kontakt med skogen har man redan 500 meter från olycksplatsen där trädtoppar äro avslitna. Ju närmare vraket man kommer desto tydligare bli spåren och på de sista 200 meterna äro ett 20‑tal grova träd avbrutna på någon eller några meters höjd över marken. Mitt i gatan stå emellertid ett par höga granar kvar oskadade, vilket tyder på att flygplanet ett ögonblick kantrat över på ena vingen innan det slutligen tog mark i en sänka mellan två skogshöjder.	B 3 mätte 22, 5 m mellan vingspetsarna. Ett exemplar finns att se på Flygvapenmuseum i Malmslätt. "Första hjälpen vid olycksfall" Redan före nedslaget ha skadorna att döma av de kringspridda spillrorna varit stora. Av flygkroppen låg frampartiet med korta stumpar av vingarna främst och här hade eld härjat genom att bensintankarna exploderat. Det brann f. ö. fortfarande en smula då räddningsmanskapet anlände, men på grund av fuktigheten i markerna hade elden ej spritt sig till skogen. Genom att flygarna kastats ur flygplanet redan före nedslaget hade också deras kroppar undgått elden. Bakom frampartiet låg lossliten själva flygkroppen på kant och marken var beströdd med ledningstrådar, instrumentdelar och andra lösa föremål. Överst i virrvarret låg genom en ödets grymma ironi en nästan oskadad förbandslåda och en liten bok, "Första hjälpen vid olycksfall". Inne i kabinen hängde ännu en fallskärm kvar i sitt paket, vilket tyder på att olyckan kommit oförberedd. Omedelbart före nedslaget hade flygplanet passerat över en gärdesgård, som inte krossats utan endast pressats omkull, och över denna låg stjärtpartiet med sporrhjulet i luften. Några meter bort lågo de båda motorerna, tillsynes ganska oskadda, och ännu längre bort såg man båda propellrarna i en hög. I fortsättningen var gatan fullbeströdd av lösslitna mindre delar av vingarna och rodren på en sträcka av ett par hundra meter. En märklig omständighet är att befolkningen i gårdarna omkring olycksplatsen ej hörde olyckan. Inte ens i Arnebo, en kilometer söder därom, hade man vaknat. Endast i Lökebo, ett par kilometer från platsen, hade en person hört braket och begivit sig ut men snart åter gått till vila då han inte iakttagit något ovanligt. De båda förolyckade flygaspiranterna hade tillhört Västmanlands flygflottilj sedan april i år, då de utexaminerades från flygkrigssskolan på Ljungbyhed. Aspirant Ramström var född 1920 och son till chefen för Norrbottens regemente, överste Ramström, medan aspirant Wittsten var född i Vittsjö i Skåne 1918 och son ttill disponent H. Jönsson i Vittsjö. Furir Nordh var född i Helsingtuna i Helsingland 1913. Han exercerade som studentbeväring vid Helsinge regemente och kom 1937 till Västmanlands flygflottilj, Han sörjes närmast av syskon.