VARFÖR UPPROR?, forts DEN NYA LÄRAN och KYRKOPLUNDRINGEN När Gustav Vasa fått makten hade Luthers lära så smått börjat spridas. Han gillade Luthers tanke att landets konung skulle vara kyrkans överhuvud – och inte påven. Vid Västerås riksdag 1527 drev kungen igenom de avgörande besluten om reformationen. Nu kunde han lägga beslag på biskoparnas och klostrens stora jordinnehav. Och på tiondet! Men folket ville fira mässan på det sätt som ”gammelt och fornt hade warit” – på latin! Inte på det lutherska viset, på svenska. Gud, Kristus, Maria och helgonen – och därmed kyrkan och prästen – var självklara inslag i allmogens liv. Redan 1522-23 hade Gustav Vasa tvingat kyrkan betala ”silverhjälper” till avbetalningen av hans stora lån i Lübeck. 1531 fick socknarna lämna ifrån sig den största eller näst största kyrkklockan. Det ledde till ”klockuppror” i Dalarna. 1540 och 1541 gjorde kungens ”kyrkominister” Georg Norman visitation i socknarna i Östergötland och Småland. Silverpjäser som ansågs onödiga i de nya lutherska gudstjänsterna drogs in till kronan. Se särskild text om silverplundringen i Vårdnäs kyrka. Bygdens kyrka hade generationer av sockenbor byggt, finansierat och prytt med vackra saker! DEN VAR DERAS! Från den skulle kungen hålla fingrarna borta, ansåg man. Flera präster – men inte alla - deltog i Dackeupproret. Professor Alf Åberg har särskilt betonat kyrkoplundringen och ingreppen i gudstjänstlivet som orsaker till upproret. Men Lars-Olof Larsson påpekar att dessa frågor kom långt ner på Nils Dackes ”kravlista” i förhandlingarna i Slättbacka hösten 1542. Den handlade främst om skatterna och pålagorna. Silverplundringen i Vårdnäs 1540 1540 visiterades kyrkorna i Östergötland av kung Gustavs ”kyrkominister”, tysken Georg Norman. Han skulle undersöka den lutherska renlärigheten hos prästerna. Dessutom skulle han registrera silverföremålen – och konfiskera det som inte ansågs behövas för gudstjänster enligt nya ordningen. I ”Wornäs sockn” beslagstogs 4 ½ mark + 5 lod förgyllt silver och 6 mark oförgyllt. Socknen fick behålla kalk, oblatask, brudkrona, brudkrans med tillhörande ”lad”, samt en besättning till en kåpa. I protokollet står att föremålen ”vntess bönderna ighn” (unnades bönderna igen). Socknen fick låna sina egna silversaker! Som ett slags borgensmän utsågs ”Laurentius pastor, hawkn i Bistorp, hawkn i Siögsetter, Måns i Sättre, Måns i Bistörp” (Kyrkoherden Herr Lars, Håkan i Bestorp, Håkan i Sjögsäter, Måns i Sätra, Måns i Bestorp). Vårdnäs kom ganska lindrigt undan. Varför? Ville kungen dämpa missnöjet bland Vårdnäsborna? Kanske var de kända för att vara i opposition mot kungens alla ingrepp i religionsutövning och annat? Kyrkoherden, Herr Lars, påstås i hemlighet ha givit Dackeupproret sitt stöd, när det bröt ut två år senare. Eller var det den inflytelserike Måns Johansson som utverkade lite måttfullhet i silverbeslaget i ”hans” kyrka?

NILS DACKE? Under en östgötaresa 1847 upptäckte fornforskaren Nils Månsson Mandelgren en målning i naturlig storlek på en stugvägg vid Hovby säteri Västra Eneby. Den ansågs vara ett porträtt av Nils Dacke. Som tur var målade Mandelgren av målningen. Originalet skulle efter husets rivning räddas och skickas till ett museum i Stockholm. Men de fyra bräder, som porträttet var målat på, försvann i Stockholm efter att ha fraktats med ångbåt dit. VAD VILLE DACKE UPPNÅ? Kung Gustav kände sin position hotad när upproret spred sig uppåt landet. Men det var nog aldrig Nils Dackes avsikt att avsätta kungen. Upprorets ”mål var i stället att vrida klockan tio, femton år tillbaka och återvända till det som ’gammelt och fornt hade varit’”, skriver Lars-Olof Larsson. ”Om allt detta knöt upprorsmännen sina händer i en våldsam protest mot den nya tidens ondska och mot dess agenter ute i bygderna – mot adelsmän, fogdar, skattekrävare, legoknektar och andra hårdhänta redskap åt den maktfullkomlige i rikets centrum.”