VARFÖR UPPROR? Vilka var de främsta orsakerna till Dackefejden - den största folkresningen någonsin i Sverige? Historikernas uppfattningar har skilt sig åt. FOGDEVÄLDET och SKATTERNA Professor Lars-Olof Larsson – nutida expert på Vasatiden - ser upproret som en reaktion mot kung Gustavs ökande maktfullkomlighet. I södra Småland var man vana att bestämma det mesta själva. När det rådde krig mellan Sverige och Danmark slöt man ”bondefred” med grannarna i Blekinge, som ju var danskt. Det var kungarnas krig - inte deras …. Gustav Vasas alla nya extra skatter och pålagor – liksom fogdarnas allt värre framfart – kändes outhärdliga. Dessutom: Extraskatterna - som drabbade alla gårdar lika – var tyngre att bära i Smålands och södra Östergötlands skogsbygder. Här var gårdarna mindre bärkraftiga än på slätten. Författaren Vilhelm Moberg har i ”Min svenska historia” ännu tydligare än Larsson framställt överhetens förtryck och allmogens rättslöshet som grogrunden till upproret. GRÄNSHANDELN MED OXAR I Småland var uppfödning av oxar en viktig inkomstkälla. Oxarna var ”rörliga skafferier” som också kunde vara dragdjur. Från stora delar av Småland fördes oxar m fl produkter till Ronneby och andra hamnar i Blekinge. Gustav Vasa utfärdade exportförbud. Oxarna skulle föras till svenska köpstäder – till ett pris som var bara fjärdedelen av vad som betalades i Ronneby! I den kungliga propagandan beskrevs smålänningarna som förrädare som bara tänkte på sig själva. I historieböckerna har exportförbudet ofta beskrivits som ett dråpslag mot smålandsböndernas gränshandel - och som en avgörande orsak till Dackeupproret. Lars-Olof Larsson har en annan uppfattning. Handeln var svår att kontrollera. Alla struntade i förbudet – även kungens egna fogdar, sägs det. Knappast någon blev straffad.

Ekarna, ollonen och svinen Ett av alla tvisteämnen mellan bönderna och kung Gustav var EKARNA – och OLLONEN. Att avverka ekar och andra ”bärande träd” förbjöds redan i Magnus Erikssons landslag (1350-talet). Virket behövdes för skeppsbyggen. Ett behov som skulle bli allt större under kommande århundraden. Gustav Vasa skärpte bestämmelserna. Ekarna blev ”regale”, kronans egendom. Bara adelsmän fick fälla ekar på sin egen mark. 1537 skrev kungen till smålänningarna – om förbud mot att hugga ved och virke i ek- och bokskogar, förbud mot nybyggen i skogen – och mot jakt på hjort och rådjur. Till detta kom att bönderna skulle lämna ifrån sig var femte eller sjätte gris till kungen som ”OLLONFLÄSK” – eftersom grisarna kunde äta sig feta på ollonen från kronans ekar… Dessa påbud anses ha varit starkt bidragande till upprors-stämningarna i Småland.