Den stränga fru Barbro Barbro Eriksdotter (Bielke) bör ha varit född strax efter år 1500. 1524 gifte hon sig med sin systers styvson, Måns Johansson, och födde sex barn. Barbro avled tidigast 1553. Hon begravdes i Linköpings domkyrka. Eftersom Måns ofta var ute på långväga uppdrag, fick Barbro sköta sätesgården Broo och andra gårdar. Hon var mycket sträng mot de underlydande. Så sträng att det uppstod en sägen som levt vidare i snart fem hundra år. Så ondskefull som i de olika sägen-varianterna om ”Barbro Påle” eller ”Pålfrun” var hon knappast inte. Men ryktet om hennes stränghet saknar inte grund. Gustav Vasa skrev flera gånger till Måns och klagade på hans och Barbros hårda regemente. Kungen ville inte ”hafve mycket klander och väsende med allmogen”. 1551 skickar kungen ”Til her Måns Johansson en förskrifft åm Håkon Skreddare, att her Måns och fru Barbro skole late hans hustru udur fengxzelet, och att han skal vare her Måns til svars, hvar han hånnom eske vill etc. Sammeledes förmanar Hans Nåde them, att the måtteligen med sine tiienere handle.” Se bilden på handskriften! På julafton 1554 skriver Gustav Vasa om att ”Staffen i Nessia i wordenäs Sochn” klagat över att fru Barbro brukat ”myckit öfverwåld” mot honom. Skälet var att hon inte fått halva skörden från hans humlegård och inte heller all honung från hans bistockar. Staffen påstods ha blivit slagen, bunden och förd till ”eders Kiste” och fråntagen allt han ägde. Fängelset på Broo – eller ”kistan”, som man kallade det – låg i det som på en gammal karta benämns ”Kisthagen”. Murrester finns efter det som kan ha varit ”kistan”. Se foto!

Hur Fru Barbro Eriksdotter Bielke såg ut vet vi inte. Inget porträtt är bevarat. På utställningen fick Elisabeth Engberg föreställa Barbro, som hon också gjorde i ”Branden i Broo”.