DACKEFEJDEN, 3 1543 23 januari: Kungen struntar i avtalet med Dacke. På ett herremöte i Örebro beslutas om ett fälttåg som ska krossa upproret. Styrkorna ska samlas i Östergötland. Februari: Dacke vet tidigt vad som pågår. Sänder styrkor in i Östergötland för störa uppmarschen – men de tvingas tillbaka. En här från Tjust skickas mot Söderköping och Stegeborg. Befälhavaren Erik Öning förhandlar med slottsherren Svante Sture på Stegeborg – och BYTER SIDA! Ett första tecken på tvivel om upprorets framgång? Slutet av februari: Dackes huvudstyrka – flera tusen man - har gått från Holaveden mot Mjölby. Ett stort slag i Huljeskogen slutar oavgjort. Dacke-styrkan drar sig tillbaka till Holaveden. Håller ut där tills upproret är över. SKJUTEN I BÅDA BENEN 10 mars: Kungliga styrkor drar söderut genom Vårdnäs. Motståndet hårt – inte minst i Kinda under Sven i Flaka - men otillräckligt. Stora Dacke-skaror väntar i en väldig bråte vid Högsby. Men kungens spanare varnar, varför man vänder och tar vägen över Virserum. 25 mars: Nils Dacke genskjuter kungliga hären vid Virserum. Vid en strid på en sjö (Hjorten?) blir Dacke skjuten i båda benen. Förlorar 500 man. Dackes styrkor börjar upplösas. I härad efter härad förhandlar man om underkastelse. April: Kungens fogde tar tillbaka Kronobergs slott. Hungersnöd i Småland. Kungen tillåter ingen hjälp med spannmål förrän Dacke är gripen. Striderna fortsätter - främst i norr där stridsviljan är obruten. Midsommar: Sven i Flaka, upprorsledaren i norra Småland, samlar 400 män och utkämpar en hård strid vid Sunds kyrka i Ydre. Stora förluster på båda håll. Bland de fallna är Sven själv. Dackes skador är läkta. Han kan åter själv delta i kampen. Men nu är det svårt att locka med folk till bondearmén. KAMPEN ÄR ÖVER Juli: De småländska bönderna är knäckta. Dacke med ett 100-tal trogna flyr. Efter en natt hos prästen i Älghult, som senare avrättas, flyr Dacke till Blekinge. Med hjälp av en tidigare Dacke-kapten spåras han upp i Rödeby skog. Skjuts till döds. Kroppen förs till Kalmar, styckas och steglas. Huvudet placeras på en stolpe med en krona av koppar på hjässan. Ännu en kunglig styrka lämnar Linköping för att rensa upp och bestraffa Kinda-bönder som deltagit i upproret. Många har dragit till skogs men letas upp. Gäller säkert också många Vårdnäsbönder. Upproret är krossat. Många Dacke-män avrättas på bygdens galgbacke - eller deporteras till Finland. De som klarar livhanken ådöms höga böter och/eller blir av med sin egendom. Dessutom kollektiva straff i form av ”soningsoxar” från byarna.

Sven i Flakas begravning Den nordsmåländske bondeledaren Sven i Flaka stupade i den hårda striden vid Sunds kyrka midsommaren 1543. Om likets öden därefter berättar den kunglige krönikören Rasmus Ludvigsson: ”Förrädaren Sven i Flaka, som ydreborna på Sunds kyrkogård … begravt hade, måste de själva uppgräva och med en klocklina insläpa i deras sockenstuga. Sedan tändes elden på i alla fyra hörnen; där blev hans kyrkogård.” (Ur Lars-Olof Larsson: Dackeland, 1979) Nils Dackes avhuggna huvud på en stolpe med en kopparkrona nedtryckt på hjässan. Teckning i marginalen till Joen Klints krönika om kung Gustavs tid, författad på 1590-talet. Efter att Nils Dacke dödats i Rödeby skog fördes kroppen till Kalmar, där den steglades. På galgbacken påstås ha funnits ett plakat med en nidskrift om ”öfwerste förrädere Nils Dacke.”