DACKEFEJDEN, 2

27 september: Sammandrabbning vid Växjö. Lurpassande. Tyska knektarna vill undvika skogen, där Dackes folk vill ha striderna. Många döda men inget avgörande. Kungliga huvudstyrkan återvänder mot Linköping. Dackes folk följer efter.   

 

1 oktober (ca): Dackestyrkor under Sven i Flaka (Södra Vi) når söderifrån Vårdnäs. Vid Hamra tar en styrka vägen förbi Broo och Arnebo mot Skeda/Slaka. En annan följer vägen förbi Borgarberget (vid Sjöberga), mot kyrkbyn och över Kvilla bro till Stafsäter.

 

September/oktober: För att försvara Linköping mot ”skogstjuvarna” har byggts en stark fältställning vid Slaka. Dackes folk samlas i skogarna i Skeda.

 

MASSAKERN I HADDORP

 

12 oktober – i gryningen: Kungens trupper överraskar sovande Dacke-styrkor i byn Haddorp i Slaka. Lador och hus sätts i brand. 300 man slås, skjuts eller bränns ihjäl. En kunglig revansch för nederlaget vid Kisa.

De östgötska bondeledarna Tord Riddare och Måns Hane drar med stora följen ut från Holaveden mot Hov och Skänninge. Sprider budskapet att Dacke ska skicka 20 000 man till Östergötland!

 

Slutet av oktober: Nils Dacke har anlänt till Skeda med förstärkningar. Trots Haddorp-massakern är Dackes position stark. Har 3 eller 4 tusen man samlade i Skeda/Slaka. Bråtar och högkvarter i Slättbacka. Trupper skickas ut på talrika räder. En hård strid utkämpas vid Röks kyrka. Kungen vill förhandla – för att vinna tid!

 

FREDEN I SLÄTTBACKA

 

8 november: Ett fredsavtal på ett år skrivs i Slättbacka mellan Nils Dacke och kungens befälhavare. Dacke behärskar nu hela Småland (utom Kalmar), Öland och stora delar av Östergötland.

 

25 november: Dacke håller landsting i Växjö med ombud från hela ”Dackeland”. Tror på fred - och att allt ska bli vid ”gamla och goda sedvänjor”. Andra varnar: Kungens dagtingan är falsk! Dacke kontaktas av tyska furstar som gärna vill sätta sig på Gustavs tron.

 

December: Dacke ”dricker jul” på Kronobergs slott vid Växjö. Residerar som länsherre, håller ting i varje härad, tillsätter fogdar, återinför katolska gudstjänster.

 

FORTS. SID 12