DACKEFEJDEN, 1 Före 1542: Redan före Dackefejden gjordes upprorsförsök på flera håll i landet. På hösten 1541 utbröt oroligheter i Tjust – orsakade av missnöje med en påtvingad inkvartering av kungliga knektar. Hösten 1536 blev en fogde i Södra Möre skjuten och slagen till döds av Nils Dacke och Jon Andersson. De flydde till skogs och dömdes i sin frånvaro till döden. I skogarna vid svensk-danska gränsen levde både rövare och upprorsmän. Efter tre år köpte sig Nils och Jon fria mot 200 mark (motsv. 12 oxar) vardera. 1542 Våren: Nils Dacke lämnar sitt kronotorp Flaka vid gränsen och drar till skogs igen. Juni: Under Dackes befäl gör ett 30-tal bönder en serie överfall på fogdar och adelsmän och deras gårdar. Fler ansluter sig till upproret. Juli: Kungen inser faran med ”de förrädiska skogstjuvarnas” framfart. Ture Trolle och Gustav Stenbock skickas mot Växjö med 400 man. Nils Dacke uppbådar snabbt ett par tusen bönder. Stora förluster på båda sidorna. 24 juli: Trolle förhandlar med Dacke, som kräver återgång till ”gammal lag och sedvänja”. De kommer överens om ett vapenstillestånd till november. Augusti: Trots vapenstilleståndet drar kungen samman styrkor i Vadstena, Linköping och Jönköping. Tusen tyska landsknektar kräver högre sold för att tåga mot Växjö. Dacke sätter ut folk vid väntade anfallsvägar. Kurirer från de olika socknarna kan efter behov snabbt hämta dit flera bönder. 6 september: Kungliga huvudstyrkan går från Jönköping mot Växjö. Får stöd av en dansk hjälpstyrka. September: Upproret sprider sig som en löpeld norr över – ända upp i Östergötland. SEGERN VID KISA Kungen är nervös - slår sig ner på Stegeborg för att vara närmare oroshärden. ”… hänger detta Östergötland nu så gott som på en silkestråd”, skriver han i ett av sina brev till fogdar och befäl. Försvaret av Stockholms och Gripsholms slott förstärks. Riksrådet Måns Johansson lämnar Linköping med två fänikor fotfolk och hundra ryttare. Minst 1200 man - främst tyska legoknektar - går via (Bjärka-)Säby och Broo(kind). I närheten av Kisa blir de innestängda i en bråte och illa åtgångna. Trängen och en mängd vapen överges. Många dödas. Överlevande flyr genom Vårdnäs mot Linköping. Stor seger för Dackeupproret. Ännu fler ansluter sig. FORTS. SID 11.

Upprorets stora seger vid Kisa ”Plötsligt en morgon hördes dånet från tusentals yxor, träd fälldes över vägen framför, bakom och runtom de kungliga trupperna. Enkelt och effektivt hade bönderna fångat dem i en fälla med sin bråt-taktik. Överraskningen hade varit total, allmogen i Kinda och omkringliggande härader hade rests och uppbådats tyst och smidigt utan att kungens folk varsnat faran. När fällan slagit igen om kungens knektar började slutstriden; de inneslutna överöstes med pilar från bågar och armborst; endast en utbrytning kunde rädda dem undan total förintelse …. en del lyckades till slut ta sig genom förhuggningen.” (Ur Lars-Olof Larsson: Dackeland, 1979)