Vårdnäs brandkår – trygghetsfaktor sedan 1937
Efter beslut 28/12 1936 i Vårdnäs kommunal-fullmäktige, bildades Vårdnäs Brandkår i april 1937. Initiativet kom inte från kommun-gubbarna utan från enskilda personer i Bestorp - på den tiden socknens ”industriella centrum”. Här fanns sågverk, flera möbelin-dustrier och många andra verksamheter. Och ett växande antal bostadshus. 1930 hade Franzéns möbelfabrik brunnit ner. Nästan en timme förflöt innan Linköpings brandkår infann sig. Ännu en påminnelse om betydelsen av ett lokalt brandförsvar kom 1936, när gamla slottet i Bjärka-Säby eldhärjades. Många bestorpsbor hade då tagit sig dit för att hjälpa till. Nu satte man igång att organisera och finansiera en frivilligbrandkår i Bestorp. I mellandagsbeslutet 1936 fick den blivande brandkåren sin roll bekräftad i en kommunal brandförordning. Under 1937 bidrog socknen, som man sa på den tiden, med de resterande summor som krävdes för inköp av utrustning. I augusti var brandkårens styrka fulltalig, totalt 14 man varav flertalet bodde och arbetade i Bestorps samhälle. Senare tillkom också en reservstyrka i Bestorp och dessutom reserv-brandmän i byarna runt om i socknen. Dessa, som flest 164 man, kunde mobiliseras vid exempelvis en skogsbrand. Brandbil saknades första åren. Man använde privata fordon. Brandsprutan bogserades efter en bil med krok, eller efter ortens mjölkbil som också den försågs med dragkrok. Vintern 1939 kunde man bygga om en lastbil till brandbil, en Chrevrolet av 1934 års modell som inköpts för 500 kronor. Slutlkostnaden efter ombyggnad blev 2 400 kronor. Nu påbörjades också bygget av den första riktiga brandstationen. Alarmeringen av brandkåren var primitiv i början. Den som fick vetskap om en eldsvåda fick ta sig till brandstationen eller till sågen. På båda ställena fanns en lur att blåsa i. Man använde sig också av fru Bergin i byns telefonväxel. Hon fick ringa runt till manskapet. Sten Fager, som inte hade telefon, bodde turligt nog mitt emot Bergins. Med en kobjällra i ett snöre mellan husen kunde också han larmas.	Brandövning vid Prästgården. Tidpunkten är 1959 eller 1960, tror bildleverantören den mera sentida f d brandmästaren Örjan Nilsson. Willys-jeepen till höger anskaffades nämligen 1958. Här har alla brandfordonen i hela Vårdnäs storkommun – det vill säga från Skeda, Sturefors och Bestorp - samlats vid brandstationen i Bestorp, som var huvudbrandstation. Året bör vara 1951 eller 1952, menar Örjan Nilson, eftersom Bestorps nya Ford-brandbild, beställd 1951, syns i bakgrunden.
Första stora branden som kåren fick ta itu med var i ett bostadshus på Unön sommaren 1939. Dit var vägen lång och besvärlig. Bjärka-Säbykåren, som rodde från ”doktor Isakssons udde” hann före. Nedre våningen kunde räddas. När Brokinds slott brann hösten 1949 fick hjälp tillkallas från såväl Linköpings som Rimforsas brandkårer. Den 9-årige Henric Falkenberg upptäckte branden vid femtidenpå morgonen och väckte sin far, greve Göran Falkenberg. Ingen människa kom till skada. Elden kunde begränsas till fem rum, men slottet fick också stora rök- och vattenskador. På nyåret 1952 slogs Vårdnäs, Vist och Skeda samman till Vårdnäs ”storkommun”. Bestorp med sin borgarbrandkår blev huvudstation - med bibrandstationer i Sturefors (Vist kyrkby) och Skeda samt reservstyrkor i Bjärka-Säby, Bestorp, Brokind, Dänskebo och Arnebo. Inför samman-läggningen hade kommunfullmäktige i ”gamla” Vårdnäs beslutat om inköp av ännu en brandbil – en Ford V8 med plats för tio man och till en kostnad av 28 000 kr. Av detta följde att brandstationen måste byggas ut. Strax före jul 1955 larmades brandkåren till fiskenätsfabriken Barracuda i Bjärka-Säby där brand utbrutit. Företaget använde sig av bl a aceton i tillverkningen av plastmaterialet till fiskenäten. Kunskapen om farorna med kemiska ämnen vid bränder var liten. Skyddsutrustningen var närmast obefintlig.	Brandchefen Evert Andersson uppges ha haft besvär livet ut efter att vid det här tillfället ha andats in den giftiga röken i lungorna. Under 1958 ersattes den äldsta brandbilen med en terränggående Willys brandjeep. 8/2 det året brann närbelägna Eklunda med dess samlingslokal och bostäder. Biblioteket kunde räddas, liksom biomaskinen på andra våningen. Den svåraste branden som Vårdnäs brandkår kallats till inträffade 22 juni 1961 i Vist kyrka. Inte mycket kunde göras när kårerna från Linköping, Sturefors och Bestorp anlände. Nils Larsson har berättat att han och några till försökte rusa in för att rädda ett värdefullt skåp som innehöll kyrkliga klenoder. De tvingades vända. Året innan hade ladugården vid Vist prästgård brunnit ner, och två år efter kyrkbranden gick prästgårdsbyggnaden samma öde till mötes. 1971 utbröt vid Sjögesäter en svår skogsbrand. Den engagerade hela fem brandkårer och många frivilliga. Omkring 15 hektar skogsmark brändes av. Året efter, 1972 utbröt en stor ladugårdsbrand vid Kuseboholms gård. Mjölkkorna var dessbättre ute på bete. Tretton ridhästar kunde räddas, medan ett antal kalvar och svin blev innebrända. Ladugården brann ner till grunden. 1971 genomfördes ännu en kommunsammanläggning. Storkommunen Vårdnäs blev då en del av Linköpings kommun. Till skillnad från kårerna i Skeda och Sturefors blev	brandkåren i Bestorp kvar med kommunan-ställda deltidsbrandmän. Trots att åtskilligt är förändrat finns brandkåren i Bestorp än idag kvar som en viktig trygghets-faktor i denna bygd – som åtminstone i fråga om utryckningstid ligger långt från Linköping. Varje år är man ute på omkring 75 uppdrag. Många av dess är IVPA-larm (i väntan på ambulans). Fyra skiftgrupper turas om att hålla en beredskap på ett befäl och två brandmän. Antalet brandmän ar alltså betydligt färre än förr i tiden. Den kommunala ”svångremmen” har undan för undan satt sina spår. Men till följd av större fordon och utrymmeskrav har en helt ny brandstation anlagts utmed vägen mot Sätra. Och organisatoriskt lyder man nu under Räddningstjänsten Östra Götaland, som har sitt säte i Norrköping. Självständigheten som fanns på ”Vårdnäs socken-tiden” är ett minne blott. En källa att ösa ur när det gäller Vårdnäs brandkårs historia är Nils Larsson, ”Nisse i Sågen”. Redan som 14-åring började han sin brandmannagärning. Året var 1942. Under krigsåren var många inkallade och då kunde en pojkspoling få chansen. När Nils blev pensionär 1993 hade han varit med i 51 år, varav många år som brandmästare. Underlag till texten är dels ”Vårdnäs brandkår 50 år 1937-1987”, dels ”Bestorps brandkårs historia”, specialarbete av Cecilia Nilsson, Sa3H Folkungaskolan, 1998.