Här föddes Moa Martinson 2 november 1890
Inte alla socknar kan stoltsera med att en känd författare kommit till världen inom dess gränser. I Vårdnäs västra sockenkant föddes 2 november 1890 Helga Maria Swartz, flickan som skulle bli känd som Moa Martinson. Men Vårdnäsborna ska inte slå sig för bröstet för det. Om inte Anders August och Albertina Andersson i Sandebo varit så barmhärtiga som de var, hade 19-åriga Kristina Swartz körts ut ur Vårdnäs socken när hon kommit hem för att föda sitt barn. Gud vet var, och under vilka omständigheter, Helga Maria i så fall hade slagit upp sina ögon. Kristinas far Nils Petter Swartz var 59 år och sjuklig. Under trettio år hade han varit knekt, livgrenadjär, i Kinds kompani. Han tjänstgjorde för Stensvassa rote och var med sin familj bosatt i soldattorpet Malmen. Därifrån hade han gjort otaliga vandringar till kompaniets möten (övningar) på exercisplatsen, som också den hette Malmen (Malmslätt). Mellan mötena hade han brukat tegarna som hörde till torpet, och gjort dagsverken hos bönderna. Säkert hade också hustrun Carin arbetat åt andra, utöver att hon skött hem, barn och husdjur. Inte hade det varit lätt att livnära sig själva och alla barnen (nio, varav ett par dog tidigt), men det hade gått.	I det här huset i Sandebo Nybygget föddes Helga/Moa den 2 november 1890. På bilder ser vi Inger Karlsson, f 1936, som bor här idag. Personerna på porträttfotot är hennes fars morföräldrar Anders August och Albertina Andersson. Det var de som upplät stugan åt Kristina Swartz och hennes föräldrar när de blivit bortkörda från sitt hem. Inger minns så väl att hennes farmor berättade och pekade, att just där, i rummet, stod sängen där hon själv sett Kristina ligga med sin nyfödda flicka bredvid sig. Foto: Veine Edman.
Det blev svårare efter att Nils Petter fått avsked från kompaniet 1885, för att han blivit för gammal. Fram till våren 1890 hade de fått bo kvar i Malmen, som nu tillhörde sonen Karl Gustaf, född 1864. Denne hade blivit rotens nye soldat, med efternamnet Wiggart, senare Wiggert. Nu på hösten 1890, när Kristina Swartz återvänder från sin pigtjänst i Kärr utanför Motala, har Nils Petter och Carin flyttat till Bergsätter alldeles i närheten. Det var en stuga som byggts av socknen på soldattorpets mark just för att hysa husvilla fattiga. Den är sedan länge riven, men Malmen (Malmtorpet)	Kvitto som visar att Nils Petter Swartz kvitterade ut fattigvårdsstöd för dottern Kristinas räkning. En utgift som Vårdnäs socken sedan försökte överlåta till Motala landsförsamling.		Vem var fadern? Frågan om vem som var far till Kristinas dotter diskuterades säkert livligt när det begav sig. När barnet i fråga blivit en känd författare har samma spörsmål sysselsatt inte minst litteraturvetarna. Kristina visste svaret, men lät såväl dottern som andra fantisera om grevar och andra tänkbara fäder. Annika Johansson, präst i Landeryd och idog släkt- och hembygdsforskare, klarlade för några år sedan hur det låg till. Kristina hade under vintern stämt 27-årige Teodor Andersson till tinget i Aska härad för att få barnuppfostringsbidrag till Helga Maria. De båda hade tagit tjänst
står kvar, om än förvandlat till ett tvåvåningshus med brutet tak. Troligen kände bönderna i byn och roten ansvar för att den gamle knekten och hans familj inte skulle behöva svälta. Men när Kristina kom hem och var med barn ”väckte det bestörtning”, som hembygdsforskaren Paul Aineström formulerar det. ”Rotebönderna ställde till obehag för knekten Swartz”. Vi kan tänka oss att det framfördes moraliska invändningar mot den ogifta Kristinas havandeskap. Men mest bekymrade sig nog rotebönderna för att de själva, eller socknen, skulle behöva dra försorg även om den arbetslösa knektdottern och hennes barn. Kristina tvingades ge sig iväg från Bergsätter. Räddarna i nöden Hur det nu gick till, inträdde bonden Anders August Andersson i grannbyn Sandebo i handlingen. Han och hans hustru Albertina förbarmade sig över familjen Swartz och lät dem tillfälligt bo i deras stuga i Nybygget. Där föddes den 2 november 1890 flickebarnet som fick namnet Helga Maria. Och där bor	idag Anders Augusts och Albertinas barnbarnsbarn Inger Karlsson, 81. Inger minns så väl att hennes farmor berättade och pekade att just där, i rummet, hade sängen stått, där hon som barn sett Kristina ligga med sin nyfödda flicka bredvid sig. När flickan döptes 11 november var morföräldrarna Nils Petter och Carin de enda dopvittnena. De anges i kyrkboken som hemmahörande i Sandebo, vilket säger oss att de bodde med Kristina i Nybygget under den här tiden. Det var ett dop i tysthet av ett så kallat oäkta barn. Av de 46 barn som föddes i Vårdnäs under 1890 fick sex anteckningen ’o. ä.’ i kyrkboken. Tvist om fattigunderstödet Att dopet gick till så som Moa själv berättat i novellen ’Fjäderbrevet’ – att Swartz, uppklädd i knektuniform, och hustrun rodde till Viggeby där prästen var på husförhörskalas, finns tyvärr inga belägg för. För övrigt hade han som avsutten knekt inte längre någon uniform. Däremot finns skriftligt bevis för att Nils Petter ett par veckor efter barnets ankomst kvitterade ut sex kronor i fattigunderstöd åt Kristina, inklusive de två kronor barnmorskan skulle ha. Men eftersom barnet av allt att döma inte var avlat inom Vårdnäs, skickades räkning på beloppet till	Motala landsförsamling. Som förstås protesterade. Tvisten om pengarna skulle pågå länge. Och detta var inte enda fallet där Vårdnäs trätte med andra socknar om försörjningsbördan för fattiga människor. Efter en tid kunde familjen flytta tillbaka till Bergsätter. Kristina sökte sig till Norrköping där de många textilfabrikerna erbjöd arbete. Men hon arbetade också på gårdar i stadens omgivningar. Om vi får tro romanen ’Pigmamma’ hade hon med sig dottern, som då var 20 månader, på en stor gård på Vikbolandet. Om dessa år berättar Moa också i romanerna ’Mor gifter sig’ och ’Kyrkbröllop’. Hemma i Vårdnäs blev Nils Petter sjuk och var en tid inlagd på lasarettet i Kisa på socknens bekostnad. Han avled 1892 i ’bröstsjukdom’, 61-årig. Carin bodde kvar i Bergsätter till 1909, då hon flyttade till fattigstugan i Vårdnäs kyrkby. 90 år gammal avled hon 1924. I Bergsätter hade Carin bott tillsammans med bl a den pratsamma Post-Lovisa. Hon hade tidigare haft uppgiften att hämta posten från poststationen i Brokinds skola och dela ut den i området kring Stensvassa och Dänskebo. Lovisa sålde dessutom spetsar och andra småsaker.	på gården Kärr hösten 1889 - och enligt vittnesmål inlett en romans. Parterna hade också någon gång efter jul påträffats i samma säng, ”dervid åtminstone kärande varit afklädd”. Teodor, som nu hade arbete på Motala verkstad, inställde sig inte i rätten och dömdes att böta för den sakens skull. Vid nästa ting uppgav Kristina, kanske i god tro, att Teodor hade flyttat till Amerika, och målet blev vilande. Men han var kvar vid Motala verkstad och levde tillsammans med en kvinna som han fått två oäkta barn med. 1899 var Teodor dock försvunnen ur landet och fördes till registret över obefintliga personer. I bouppteckningen efter hans mor 1905 hade han en adress i Chicago. Något barnuppfostringsbidrag fick aldrig Kristina. Veine Edman med hjälp av Paul Aineströms berättelse i ’Torp och stugor i Vårdnäs socken, del II’, samt Annika Johansson.