Hembygdsgården -
ännu i vinterdvala - besöktes 14 mars 2024 av två
stockholmare med Fjälla-anknytning. Björn Sundén -
sedan barndomen sommarboende i Lilla Sandvik - hade tagit med sig Bertil Kersfelt på en blixtvisit i hans hembygd. Bertil, som
blir 90 år i år, växte upp i en bondefamilj i Fjälla. Föräldrarna var Erik
och Linda Karlsson.
|
Fjälla-yngling
som tog värvning gjorde
blixtvisit i hembygden |
Omkring 1925 fotograferades Erik
Karlsson framför sin föräldragård i Norra Fjälla tillsammans med sitt sista
par oxar. Han var då ännu ogift och arbetade som dräng i faderns jordbruk.
Fotot, vilket togs av Ivar Andersson, Brokind,
återfinns i boken om Vårdnäs socken som en
markering av en svunnen epok. 1933 tog Erik Karlsson gården Udden
i Södra Fjälla på arrende och gifte sig med Linda från Sjunkäng
i Nykil. Året därpå föddes Bertil, och två år
därefter dottern Birgit. I hemmet fanns också Lindas dotter Thyra, född 1921.
1951 återvände de till gården i
Norra Fjälla, som de då hade övertagit. Thyra gifte sig med Einar Pettersson
och kom 1956 tillsammans med honom tillbaka till Udden i Södra Fjälla, som de
hade tagit på arrende. Innan dess hade de brukat en arrendegård i Ydre. Erik Karlsson, som var född 1898,
avled några år in på 1960-talet. Linda, född 1889, blev 89 år. När kyrkorådet
i Vårdnäs på 1950-talet planerade ett sockenmuseum,
bidrog makarna Karlsson med en del gamla föremål. I samband med sockenmuseet
avvecklades 2022 övertog hembygdsföreningen några allmogestolar som tillhört
Erik och Linda. Däribland en stol som uppges vara från 1700-talet. Sonen
Bertil kunde vid sitt besök i hembygdsgården inte säga att han kände igen
stolarna, som ska ha kommit från moderns hem i Nykil. Bertil hade
som yngling inte haft några bestämda planer för sin framtid - mer än att han
inte skulle bli bonde. Det blev så att han som sjuttonåring tog värvning som
volontär vid T1 i Linköping. ”Jag skrev på för fyra och ett halvt år”. Året
var 1951. När han fyrtio år senare gick i pension var det med
överstelöjtnants grad. Bertil
måste ha gjort intryck under volontärtiden på T1. Ett befäl sade till honom
att ”Om du inte själv söker till kadettskolan så gör jag det åt dig!”. Det
blev kadettskola, studentexamen på Försvarets läroverk i Uppsala, och sedan
den ena utbildningen och befattningen efter den andra. Under hela 1960-talet
tjänstgjorde Bertil vid T3 i Sollefteå. Efter en högre militär
förvaltningsutbildning arbetade han några år inom Försvarets materielverk.
Nästa uppgift var som förvaltningschef vid Hemvärnets stridsskola utanför
Stockholm. Härefter var han lärare vid Försvarets förvaltningshögskola. Så
följde arbete vid I1/Fo-staben i Kungsängen, först med planering av materialunderhåll i krig och senare med frågor kring
personalförsörjning. 1992, då
antalet officerare i armén skulle reduceras, gick Bertil Kersfelt
i pension i förtid. ”Jag hade väl trott att jag någon gång skulle komma
tillbaka till Linköping och hembygden, men det blev inte så.” 1981
träffade Bertil den socialdemokratiska riksdags-politikern Anita Gradin, som
året därpå blev invandrar- och jämställdhetsminister - och som från 1986 till
regeringsskiftet 1991 var utrikeshandelsminister. De gifte sig 1986. Ett
”tvångsäktenskap” uppger Bertil med ett leende. Statsrådet kunde inte vid
solenna utrikes umgängestillfällen komma dragande med en karl i odefinierad
ställning… 1992-94
var Anita Gradin ambassadör i Wien och 1995-1999 Sveriges första
EU-kommissionär i Bryssel. Bertil hängde med. Efter att
hustrun Anita avled i maj 2022 har Bertil Kersfelt
flyttat från lägenheten mitt i Stockholm till sommarhuset på Ljusterö. I
Föreningen Linköpingspojkarne i Stockholm blev han
bekant med Björn Sundén, som vet det mesta om Fjälla förr och nu. Björn
berättar för oss att han nu förbereder en ny, utökad upplaga av sin
uppskattade bok ”En tur runt västra fjärdingen i Vårdnäs
socken.”
VEINE EDMAN, mars 2024 |
Bertil
Kersfelt, född Karlsson, vid sitt barndomshem,
gården Udden i Södra Fjälla. Foto: Björn Sundén.
I
hembygdsgården fick Bertil Kersfelt se de gamla
stolarna som på 1950-talet skänktes av hans föräldrar till sockenmuseet. Han
kunde inte säga att han kände igen dem. På stolen står det i texten omnämnda
fotografiet på fadern Erik Karlsson med det sista oxparet. Till höger Björn
Sundén, som tog med Bertil på turen till Vårdnäs
och Fjälla. Foto: Veine Edman |