|
Mor och dotter kopplade samtal i
ett halvt sekel Birgit berättar
sin och en telefonväxels
historia |
||||
Många
Brokindsbor har under åren sett en kvinna gå ut och gå i med en svart
labrador. Den kvinnan heter Birgit Bengtsson. Den här berättelsen kommer inte
bara att handla om Birgit, utan även om hennes mamma Alma, telefonväxeln i Brokind och lite till. Mamma Alma föddes 1888 i Oppeby och kom 1915 tillsammans med sin mamma Lovisa
Bengtsson till Brokind, där Lovisa blev mjölkerska
på Brokinds gård. 1888 fick också Brokind sin
första telefonväxel. Kantor Janssén, som bodde i
Brokinds skola, fick den installerad i sin bostad. Då var sex abonnenter
knutna till växeln. 1910 flyttades växeln till
handlare Lifergren i affären i Värdshuset, det
större vita huset snett emot slussen. 1917 förlades växeln till en
liten stuga belägen bredvid Mjölnarebostaden, mitt
emot Värdshuset, och Alma blev växelföreståndare. Den röda stugan är riven
sedan länge. |
Alma
i aktion vid Brokinds telefonväxel medan den ännu var kvar i en röd liten
stuga vid Mjölnarebostaden. Mannen t v är maken
(eller möjligen blivande maken) Ernst Andersson. Foto: Ivar Andersson. Att
huset som Ernst och Ivar Andersson byggde tillsammans fick namnet Granliden var naturligt med tanke på omgivningen. Den
branta tillfartsvägen kom att få heta Växelbacken. Foto:
Ivar Andersson. |
Här
ser vi Birgit i dopklänning i mamma Almas knä. Hos pappa Ernst sitter
fostersystern Ingrid. Foto: Ivar Andersson.
Birgit vid
växeln i Granliden med dottern Ingela i knät, några
år in på 1950-talet. Foto: Privat. |
|||
Alma träffade snart Ernst
Andersson som bodde i slussvaktarbostaden. Hans far var slussvaktare. Alma
och Ernst hade bara att gå över vägen för att träffas. Tillsammans med sin
bror Ivar byggde Ernst ett gemensamt
hus, Granliden, som stod färdigt 1921. Det var ett
av de allra första husen på uppsidan av vägen från Brokinds gård mot Vårdnäs kyrka, i det område som skulle bli Brokinds
samhälle. Granliden ligger i korsningen Växelbacken
- Vinkelvägen och bebos idag av Bengt Bengtsson, dock inte släkt med Birgit
Bengtsson. Ivar Andersson är känd för alla
de fotografier han tagit av människor och byggnader i trakten och som till
stor del finns i hembygdsföreningens ägo. 1921 gifte sig Alma och Ernst och
flyttade in i Granliden. Alma tyckte då att hon
flyttade in i ett slott efter att ha bott i den lilla röda stugan. På
övervåningen bodde Ivar och hans fru Hilda och på undervåningen Alma och
Ernst. Med Alma flyttade också telefonväxeln till Granliden. Birgits pappa Ernst var något av
diversearbetare. Han hjälpte bl a byggmästare, men hade också en liten verkstad vid Granliden, där han både lagade och förfärdigade saker.
Birgit minns att han lagade cyklar och tillverkade leksaker. Han var med och
reparerade |
kyrkan 1921 till 1922. En tid var
han bromsare på tågen som gick mellan Linköping och Kalmar. 1924 adopterade Alma och Ernst
flickan Ingrid, som var en släkting. Nio månader senare, den 14 januari 1925,
föddes Birgit i köket i Granliden. Hon förlöstes av
barnmorskan Emma Bergman som bodde i Lillhem, det
röda huset mittemot affären där familjen Krüger bor idag, Så
småningom började Birgit skolan i det stora vita huset vid Brokinds gamla
skola. I småskolan hade hon fröken Ester Cederkvist som lärare och i
storskolan Kalle Holmbäck, som förutom att han var lärare också var kantor i
kyrkan. När
Birgit slutat skolan var det givet att hon skulle bli telefonist i växeln.
Förutom Birgit hade Alma anställda som inte bara fick sköta växeln utan också
hjälpa till i hushållet. Birgit vill minnas att hon hade en lön på 20 kronor
i månaden, men hon fick extra av mamma om hon behövde. På den
här tiden var det inte så många abonnenter knutna till växeln. Birgit kan
fortfarande minnas vem som hade vilket telefonnummer. Hon berättar att om hon
numera vaknar på natten och inte kan somna om, så rabblar hon telefonnummer
från den tid hon satt i växeln. Telefonräkningarna skickades inte till abonnenten, utan man |
fick betala direkt
till Alma. Växeln
omfattade förutom Brokind, som inte var så stort på
den tiden, också Fjälla och en del abonnenter i omlandet. De som
inte hade egen telefon kunde gå till Granliden och
telefonera mot avgift. Det fanns en egen ingång till ett litet samtalsrum där
de fick ringa. Avgiften för samtalet, 20 eller 25 öre, betalades genom en
liten lucka in till växeln och telefonisten utfärdade kvitto. 1933
flyttade Ivar och Hilda till ett eget hus som Ivar byggt, Skogsgläntan. Där
bor numera deras son Roger Rengenvik, som driver
Brokinds Plåtslageri. När Ivar
och Hilda flyttat ut hade Alma och Ernst sommargäster på den övre våningen.
Birgit minns speciellt baron Lagerfelt och
apotekare Wastesson med familjer. Den senares fru körde
bil, vilket var lite märkvärdigt. Birgit tror att det var en Volvo, men minns
registreringsnumret som var E 500. Efter
sommargästerna bodde flera församlingssystrar, senare kallade distriktssköterkor, på övervåningen. Birgit minns flera
av dem men berättar särskilt om Hilda, som i pingsttid cyklade på sjukbesök
ner till någon vid Brokinds gård. Hon blev under färden påkörd av en bil och
avled. 1947 gifte sig Birgit Bengtsson med Birger Bengtsson. 1950 föddes dottern Ingela och 1954 dottern Carina. Birgit och Birger med flickorna bodde |
på övervåningen i Granliden och Alma och Ernst på undervåningen. Alma dog 1978, men
Birgit hade blivit föreståndare för växeln långt tidigare, och var så ända
fram till växelns automatisering 1966. Efter
att växeln slagit igen blev Birgit hemsamarit. Det vill säga, hon hjälpte
gamla och sjuka i deras hem. Men hon var också ”barnskötare” till sjuka barn
vars föräldrar arbetade. Det senare kan artikelskrivaren intyga. Man fick
ringa till Maja Andersson i Västerby. Hon var den som fördelade uppdragen. När man
”ringde in” sjuka barn var det frågan om hur sjuka de var. Var de illa däran
så kom Birgit hem till dem, men var de bara lite sjuka kunde de gå hem till
Birgit i Granliden istället. Om de bodde i närheten
vill säga. Hos Birgit var det populärt att vara för hon hade hund och var
jättebra på att spela kort. Om Birgit var hemma i barnens hem
, så hände det allt som oftast att strykhögen i tvättstugan var
struken när man kom hem. Så
småningom blev det annan organisation av hemtjänsten och Birgit började
arbeta vid Västerby, som då var skogsbruksskola. Där fick hon arbeta både med
städning och i köket. 1983
skiljdes Birgit och Birger och Birgit bodde ensam kvar i Granliden.
Hon arbetade på Västerbyskolan fram till sin pensionering 1990. Dottern
Ingela med familj bodde nära och barnbarnen var ofta hos Birgit. |
Efter
pensioneringen blev Birgit, som är mycket förtjust i djur, dagmatte åt familjen
Lundwalls hundar. Två svarta labradorer. Mellan åren 1991 och 2014, 23 år,
var Birgit dagmatte först till hunden Lisa och sedan Elsa. Man ska betänka
att Birgit var 89 år när hon slutade vara dagmatte åt Elsa. Den minnesgode
kanske kommer ihåg att Corren gjorde ett mycket bra reportage om Birgit och
hunden Elsa. 1989
sålde Birgit Granliden och flyttade till en
lägenhet i de gula hyreshusen på Vinkelvägen. I hela
sitt liv har hon varit en hejare på att lösa korsord, och har vunnit
åtskilliga priser då hon alltid skickar in lösningarna. En gång
vann Birgit en radio av märket Luxor. Hon löser fortfarande tre korsord i
veckan, i Corren, men gillar inte att det inte går att skicka in alla
korsordslösningar längre. Birgit
är med sina 94 år pigg och relativt kry, det är bara benen som är stela och
besvärliga. Vi
avslutar samtalet med frågan om det inte är något speciellt som hon kommer
ihåg från sin tid i telefonväxeln. Birgit berättar då att det var en man som
ofta begärde personligt samtal till Mosås 19,
fröken Hoppenrap! Else-Marie
Peterson i juli 2019 |
|