Mor och dotter kopplade samtal i ett halvt sekel

Birgit berättar sin och

en telefonväxels historia

 

Många Brokindsbor har under åren sett en kvinna gå ut och gå i med en svart labrador. Den kvinnan heter Birgit Bengtsson. Den här berättelsen kommer inte bara att handla om Birgit, utan även om hennes mamma Alma, telefonväxeln i Brokind och lite till.

 

Mamma Alma föddes 1888 i Oppeby och kom 1915 tillsammans med sin mamma Lovisa Bengtsson till Brokind, där Lovisa blev mjölkerska på Brokinds gård. 1888 fick också Brokind sin första telefonväxel. Kantor Janssén, som bodde i Brokinds skola, fick den installerad i sin bostad. Då var sex abonnenter knutna till växeln.

 

1910 flyttades växeln till handlare Lifergren i affären i Värdshuset, det större vita huset snett emot slussen.

1917 förlades växeln till en liten stuga belägen bredvid Mjölnarebostaden, mitt emot Värdshuset, och Alma blev växelföreståndare. Den röda stugan är riven sedan länge.

 

Alma i aktion vid Brokinds telefonväxel medan den ännu var kvar i en röd liten stuga vid Mjölnarebostaden. Mannen t v är maken (eller möjligen blivande maken) Ernst Andersson. Foto: Ivar Andersson.

 

 

Att huset som Ernst och Ivar Andersson byggde tillsammans fick namnet Granliden var naturligt med tanke på omgivningen. Den branta tillfartsvägen kom att få heta Växelbacken.

Foto: Ivar Andersson.

 

Här ser vi Birgit i dopklänning i mamma Almas knä. Hos pappa Ernst sitter fostersystern Ingrid. Foto: Ivar Andersson.

 

Birgit vid växeln i Granliden med dottern Ingela i knät, några år in på 1950-talet. Foto: Privat.

 

Alma träffade snart Ernst Andersson som bodde i slussvaktarbostaden. Hans far var slussvaktare. Alma och Ernst hade bara att gå över vägen för att träffas.

 

Tillsammans med sin bror

Ivar byggde Ernst ett gemensamt hus, Granliden, som stod färdigt 1921. Det var ett av de allra första husen på uppsidan av vägen

från Brokinds gård mot Vårdnäs kyrka, i det område som skulle bli Brokinds samhälle.

 

Granliden ligger i korsningen Växelbacken - Vinkelvägen och bebos idag av Bengt Bengtsson, dock inte släkt med Birgit Bengtsson.

 

Ivar Andersson är känd för alla de fotografier han tagit av människor och byggnader i trakten och som till stor del finns i hembygdsföreningens ägo.

 

1921 gifte sig Alma och Ernst och flyttade in i Granliden. Alma tyckte då att hon flyttade in i ett slott efter att ha bott i den lilla röda stugan. På övervåningen bodde Ivar och hans fru Hilda och på undervåningen Alma och Ernst. Med Alma flyttade också telefonväxeln till Granliden.

 

Birgits pappa Ernst var något av diversearbetare. Han hjälpte bl a byggmästare, men hade också en liten verkstad vid Granliden, där han både lagade och förfärdigade saker. Birgit minns att han lagade cyklar och tillverkade leksaker. Han var med och reparerade

 

 

kyrkan 1921 till 1922. En tid var han bromsare på tågen som gick mellan Linköping och Kalmar.

 

1924 adopterade Alma och Ernst flickan Ingrid, som var en släkting. Nio månader senare, den 14 januari 1925, föddes Birgit i köket i Granliden. Hon förlöstes av barnmorskan Emma Bergman som bodde i Lillhem, det röda huset mittemot affären där familjen Krüger bor idag,

 

Så småningom började Birgit skolan i det stora vita huset vid Brokinds gamla skola. I småskolan hade hon fröken Ester Cederkvist som lärare och i storskolan Kalle Holmbäck, som förutom att han var lärare också var kantor i kyrkan.

När Birgit slutat skolan var det givet att hon skulle bli telefonist i växeln. Förutom Birgit hade Alma anställda som inte bara fick sköta växeln utan också hjälpa till i hushållet. Birgit vill minnas att hon hade en lön på 20 kronor i månaden, men hon fick extra av mamma om hon behövde.

På den här tiden var det inte så många abonnenter knutna till växeln. Birgit kan fortfarande minnas vem som hade vilket telefonnummer. Hon berättar att om hon numera vaknar på natten och inte kan somna om, så rabblar hon telefonnummer från den tid hon satt i växeln.

Telefonräkningarna skickades inte till abonnenten, utan man

fick betala direkt till Alma.

Växeln omfattade förutom Brokind, som inte var så stort på den tiden, också Fjälla och en del abonnenter i omlandet.

De som inte hade egen telefon kunde gå till Granliden och telefonera mot avgift. Det fanns en egen ingång till ett litet samtalsrum där de fick ringa. Avgiften för samtalet, 20 eller 25 öre, betalades genom en liten lucka in till växeln och telefonisten utfärdade kvitto.

1933 flyttade Ivar och Hilda till ett eget hus som Ivar byggt, Skogsgläntan. Där bor numera deras son Roger Rengenvik, som driver Brokinds Plåtslageri.

När Ivar och Hilda flyttat ut hade Alma och Ernst sommargäster på den övre våningen. Birgit minns speciellt baron Lagerfelt och apotekare Wastesson med familjer. Den senares fru körde bil, vilket var lite märkvärdigt. Birgit tror att det var en Volvo, men minns registreringsnumret som var E 500.

Efter sommargästerna bodde flera församlingssystrar, senare kallade distriktssköterkor, på övervåningen. Birgit minns flera av dem men berättar särskilt om Hilda, som i pingsttid cyklade på sjukbesök ner till någon vid Brokinds gård. Hon blev under färden påkörd av en bil och avled.

1947 gifte sig Birgit Bengtsson med Birger Bengtsson. 1950 föddes dottern Ingela och 1954 dottern Carina. Birgit och Birger med flickorna bodde

på övervåningen i Granliden och Alma och Ernst på undervåningen.

 

Alma dog 1978, men Birgit hade blivit föreståndare för växeln långt tidigare, och var så ända fram till växelns automatisering 1966.

 

Efter att växeln slagit igen blev Birgit hemsamarit. Det vill säga, hon hjälpte gamla och sjuka i deras hem. Men hon var också ”barnskötare” till sjuka barn vars föräldrar arbetade. Det senare kan artikelskrivaren intyga. Man fick ringa till Maja Andersson i Västerby. Hon var den som fördelade uppdragen.

När man ”ringde in” sjuka barn var det frågan om hur sjuka de var. Var de illa däran så kom Birgit hem till dem, men var de bara lite sjuka kunde de gå hem till Birgit i Granliden istället. Om de bodde i närheten vill säga. Hos Birgit var det populärt att vara för hon hade hund och var jättebra på att spela kort. Om Birgit var hemma i barnens hem , så hände det allt som oftast att strykhögen i tvättstugan var struken när man kom hem.

Så småningom blev det annan organisation av hemtjänsten och Birgit började arbeta vid Västerby, som då var skogsbruksskola. Där fick hon arbeta både med städning och i köket.

1983 skiljdes Birgit och Birger och Birgit bodde ensam kvar i Granliden. Hon arbetade på Västerbyskolan fram till sin pensionering 1990.

Dottern Ingela med familj bodde nära och barnbarnen var ofta hos Birgit.

 

Efter pensioneringen blev Birgit, som är mycket förtjust i djur, dagmatte åt familjen Lundwalls hundar. Två svarta labradorer. Mellan åren 1991 och 2014, 23 år, var Birgit dagmatte först till hunden Lisa och sedan Elsa. Man ska betänka att Birgit var 89 år när hon slutade vara dagmatte åt Elsa. Den minnesgode kanske kommer ihåg att Corren gjorde ett mycket bra reportage om Birgit och hunden Elsa.

1989 sålde Birgit Granliden och flyttade till en lägenhet i de gula hyreshusen på Vinkelvägen.

I hela sitt liv har hon varit en hejare på att lösa korsord, och har vunnit åtskilliga priser då hon alltid skickar in lösningarna.

En gång vann Birgit en radio av märket Luxor. Hon löser fortfarande tre korsord i veckan, i Corren, men gillar inte att det inte går att skicka in alla korsordslösningar längre.

Birgit är med sina 94 år pigg och relativt kry, det är bara benen som är stela och besvärliga.

Vi avslutar samtalet med frågan om det inte är något speciellt som hon kommer ihåg från sin tid i telefonväxeln. Birgit berättar då att det var en man som ofta begärde personligt samtal till Mosås 19, fröken Hoppenrap!

Else-Marie Peterson

i juli 2019