BESTORPS
ÅNGSÅG ETT MINNE
BLOTT – II. |
||
En sågverkskungs uppgång och fall Sågverket i Bestorp,
som startades 1903, var första steget i smålänningen Nils Petter Danielssons
väldiga satsning på sågverk och skogsköp under de kommande femton åren. Nils Petter Danielsson föddes 1854 på en gård i Tuna
socken i nuvarande Vimmerby kommun. Sjutton år gammal fick han ta över skötseln
av gården. Skogsarbete och timmerkörning vintertid var en självklarhet för
bönderna i dessa trakter. Den handlingskraftige Nils Petter började själv köpa
skog på rot, som han avverkade och sålde. Han insåg behovet av utbildning och
valde, mot faderns vilja, att gå på folkhögskolan som just hade öppnats i
Frödinge. 24 år gammal gifte han sig med Mathilda från Ingatorp. De fick elva
barn, varav åtta blev vuxna. 1884 flyttade familjen till Erikstad i Bankekind sydost om Linköping. En arrendegård tillhörig Baroniet Adelswärd. Även som
arrendator i Erikstad tycks Nils Petter ha fortsatt göra framgångsrika
skogsaffärer. Annars hade han knappast
1903 kunnat överta och ombilda Trävaru AB
Norrköpings Exporthyvleri
- med 350 000 kr i aktiekapital – och etablera sågverk i Bestorp och på andra håll. |
Brädgården vid
Sågvägen rymde som mest ett hundratal virkesstaplar. Foto: Paul Aineström, i mitten av 1950-talet, ett par år innan
verksamheten upphörde. |
|
STYRDE
FRÅN ÅLHULT Bolagets namn klargör att det var till export av sågat
och hyvlat virke det hela syftade. Det satsades stort de följande åren på
sågar och skogsfastigheter. Bankerna var med på noterna och beviljade lån. 1905 förvärvas Ålhults säteri
i Södra Vi. 3 500 ha skog och 400 ha åker. Dit flyttar familjen och därifrån
styrs Norrköpings Exporthyvleris ständigt växande affärer. Sågverk anläggs i
intilliggande Gullringen, vid Östra Centralbanan. I Björkfors,
några mil norrut, köps och förnyas ett befintligt sågverk med vattenfall.
Efter några år installeras ännu en sågram. Med en nyanlagd smalspårig järnväg
fraktas timmer på räls och sjö från Odensvi och
Dalhem. |
Från början
flottades mycket av råvaran till sågverket. Senare tog lastbilar över.
Vintertid lades timret på Längdvikens is. Foto: Paul Aineström,
1950-talets mitt. |
Stora
delar av Längdviken tjänstgjorde som sågverkets timmermagasin. Foto: Paul
Aineström, mitten av 1950-talet. |
SEXTON
SÅGRAMAR 1912 övertogs Blankaholms
sågverk. Till detta hörde en mindre rederiverksamhet. Hösten 1916, under
pågående världskrig, förvärvades stora delar av Nävekvarns
bruks ägor i Tunaberg, vid Bråvikens sörmlandssida. Affären omfattade 3 500 ha skog och
1 350 ha åker, utöver 92 gårdar och torp som lydde under bruket. 1918 lär Nils Petter Danielssons förmögenhet ha
uppskattats till 17 miljoner kronor. I dagens penningvärde skulle det
motsvara uppemot en miljard. I koncernen ingick sexton sågramar, sex
hyvlerier, två lådfabriker, flera cirkelsågverk, samt det lilla rederiet som
fraktade virke till fr a England. Totala antalet sysselsatta uppges ha varit
uppåt ett tusental. GULDMYNTFOTENS
ROLL Efter första världskrigets slut sjönk efterfrågan på
virke kraftigt. Men det som blev dråpslaget för Danielsson och hans rejält
skuldsatta bolag var att Sverige under den ekonomiska krisen i 1920-talets
början återinförde guldmyntfoten. Den hade avskaffats efter krigsutbrottet
1914. Bolagets tillgångar sjönk därmed rejält i värde, medan
skuldbeloppen stod kvar. Det fick till följd att Östgöta Enskilda Bank gick
in och övertog bolagets förvaltning. Även om N P Danielsson tilläts fortsätta
leda styrelsen, tvingades han åse hur hans skogs- och sågverksimperium
splittrades och såldes ut. - Nils Petter
dog 1926, som en bruten man, tror jag, skrev Staffan Danielsson - känd som
tidigare riksdagsman och östgötsk LRF-ordförande – på sin blogg 2016. - Hans ättlingar,
som nästan alla var engagerade i verksamheten, lyckades rädda kvar något
sågverk och några gårdar. Det gäller t ex Erikstad,
som Nils Petter hjälpte min farfar Henning att vid 27 års ålder köpa 1910
från Baroniet Adelswärd,
berättar Staffan, som är fjärde generationen Danielsson på Erikstad. VEINE EDMAN,
december 2022 KÄLLOR: Staffan Danielssons blogg, 2016 - http://staffandanielsson.blogspot.com/2016/07/om-nils-petter-danielsson-npd-stor.html Norrköpings Tidningar, september 1903. Sven Eriksson: Artikel i
Tunabergsbygden, Tunabergs hbf:s
årsskrift 2010. Bengt Westin: Trävaru
AB Norrköpings Exporthyfvleri/Igelsta
Trävaru AB – www.tugboatlars.se/Blankaholm.htm |
Sågverket
sett från Korpberget. I förgrunden t h de båda bostadshusen som står kvar och
är bebodda ännu idag. Foto: Jacob Bergin, den fotograferande målaren som
själv var en av de tidiga nybyggarna i Bestorp efter järnvägens tillkomst. Bostadshusen
sedda från andra hållet. Lite oskarpt, men herrarna på trallan i förgrunden är
kanske disponent Erhard Lindén och ytterligare en chefsperson? Människorna
bakom dem får vi tro är de som bebor de totalt sex lägenheterna. Vykortets
datering, 30 mars 1905, om vi läser rätt, klargör att de båda husen byggdes
mycket snart efter sågverkets start. |