BESTORPS ÅNGSÅG ETT MINNE BLOTT – II. Bestorps Ångsåg ett minne blott – I.
En sågverkskungs uppgång och fall Sågverket i Bestorp, som startades 1903, var första steget i smålänningen Nils Petter Danielssons väldiga satsning på sågverk och skogsköp under de kommande femton åren. Nils Petter Danielsson föddes 1854 på en gård i Tuna socken i nuvarande Vimmerby kommun. Sjutton år gammal fick han ta över skötseln av gården. Skogsarbete och timmerkörning vintertid var en självklarhet för bönderna i dessa trakter. Den handlingskraftige Nils Petter började själv köpa skog på rot, som han avverkade och sålde. Han insåg behovet av utbildning och valde, mot faderns vilja, att gå på folkhögskolan som just hade öppnats i Frödinge. 24 år gammal gifte han sig med Mathilda från Ingatorp. De fick elva barn, varav åtta blev vuxna. 1884 flyttade familjen till Erikstad i Bankekind sydost om Linköping. En arrendegård tillhörig Baroniet Adelswärd. Även som arrendator i Erikstad tycks Nils Petter ha fortsatt göra framgångsrika skogsaffärer. Annars hade han knappast 1903 kunnat överta och ombilda Trävaru AB Norrköpings Exporthyvleri - med 350 000 kr i aktiekapital – och etablera sågverk i Bestorp och på andra håll.	Brädgården vid Sågvägen rymde som mest ett hundratal virkesstaplar. Foto: Paul Aineström, i mitten av 1950-talet, ett par år innan verksamheten upphörde.
STYRDE FRÅN ÅLHULT Bolagets namn klargör att det var till export av sågat och hyvlat virke det hela syftade. Det satsades stort de följande åren på sågar och skogsfastigheter. Bankerna var med på noterna och beviljade lån. 1905 förvärvas Ålhults säteri i Södra Vi. 3 500 ha skog och 400 ha åker. Dit flyttar familjen och därifrån styrs Norrköpings Exporthyvleris ständigt växande affärer. Sågverk anläggs i intilliggande Gullringen, vid Östra Centralbanan. I Björkfors, några mil norrut, köps och förnyas ett befintligt sågverk med vattenfall. Efter några år installeras ännu en sågram. Med en nyanlagd smalspårig järnväg fraktas timmer på räls och sjö från Odensvi och Dalhem.	Från början flottades mycket av råvaran till sågverket. Senare tog lastbilar över. Vintertid lades timret på Längdvikens is. Foto: Paul Aineström, 1950-talets mitt.	Stora delar av Längdviken tjänstgjorde som sågverkets timmermagasin. Foto: Paul Aineström, mitten av 1950-talet.
SEXTON SÅGRAMAR 1912 övertogs Blankaholms sågverk. Till detta hörde en mindre rederiverksamhet. Hösten 1916, under pågående världskrig, förvärvades stora delar av Nävekvarns bruks ägor i Tunaberg, vid Bråvikens sörmlandssida. Affären omfattade 3 500 ha skog och 1 350 ha åker, utöver 92 gårdar och torp som lydde under bruket. 1918 lär Nils Petter Danielssons förmögenhet ha uppskattats till 17 miljoner kronor. I dagens penningvärde skulle det motsvara uppemot en miljard. I koncernen ingick sexton sågramar, sex hyvlerier, två lådfabriker, flera cirkelsågverk, samt det lilla rederiet som fraktade virke till fr a England. Totala antalet sysselsatta uppges ha varit uppåt ett tusental. GULDMYNTFOTENS ROLL Efter första världskrigets slut sjönk efterfrågan på virke kraftigt. Men det som blev dråpslaget för Danielsson och hans rejält skuldsatta bolag var att Sverige under den ekonomiska krisen i 1920-talets början återinförde guldmyntfoten. Den hade avskaffats efter krigsutbrottet 1914. Bolagets tillgångar sjönk därmed rejält i värde, medan skuldbeloppen stod kvar. Det fick till följd att Östgöta Enskilda Bank gick in och övertog bolagets förvaltning. Även om N P Danielsson tilläts fortsätta leda styrelsen, tvingades han åse hur hans skogs- och sågverksimperium splittrades och såldes ut. - Nils Petter dog 1926, som en bruten man, tror jag, skrev Staffan Danielsson - känd som tidigare riksdagsman och östgötsk LRF-ordförande – på sin blogg 2016. - Hans ättlingar, som nästan alla var engagerade i verksamheten, lyckades rädda kvar något sågverk och några gårdar. Det gäller t ex Erikstad, som Nils Petter hjälpte min farfar Henning att vid 27 års ålder köpa 1910 från Baroniet Adelswärd, berättar Staffan, som är fjärde generationen Danielsson på Erikstad. VEINE EDMAN, december 2022 KÄLLOR: Staffan Danielssons blogg, 2016 - http://staffandanielsson.blogspot.com/2016/07/om-nils-petter-danielsson-npd-stor.html Norrköpings Tidningar, september 1903. Sven Eriksson: Artikel i Tunabergsbygden, Tunabergs hbf:s årsskrift 2010. Bengt Westin: Trävaru AB Norrköpings Exporthyfvleri/Igelsta Trävaru AB – www.tugboatlars.se/Blankaholm.htm	Sågverket sett från Korpberget. I förgrunden t h de båda bostadshusen som står kvar och är bebodda ännu idag. Foto: Jacob Bergin, den fotograferande målaren som själv var en av de tidiga nybyggarna i Bestorp efter järnvägens tillkomst. Bostadshusen sedda från andra hållet. Lite oskarpt, men herrarna på trallan i förgrunden är kanske disponent Erhard Lindén och ytterligare en chefsperson? Människorna bakom dem får vi tro är de som bebor de totalt sex lägenheterna. Vykortets datering, 30 mars 1905, om vi läser rätt, klargör att de båda husen byggdes mycket snart efter sågverkets start.