Under de år Yngve var bonde i Kögenäs genomgick lantbruket stora förändringar – inte minst i fråga om tröskningen. Bilden t v tog Yngve en av de sista gångerna som det med grannars hjälp tröskades med tröskverk på gården. Fr v Lars-Erik Karlsson, Klovsten, Kalle Holm, Stora Högmo, Yngves pappa Ernst Larsson, samt Oskar Magnusson, Gölarp. På bilden t h kör Yngve sin självgående skördetröska. Yngve i Kögenäs – en bondsons historia
1928 föddes Yngve Larsson, son till Ernst och Anna Larsson i Kögenäs. Yngve var en av de första att födas på J G Westmans BB i Linköping. Tidigare förlöstes traktens barn i hemmet av, vanligtvis, Emma Bergman i Brokind. Ernst var född i Arnebo och Anna i Lökebo. Tillsammans brukade de en av de fem gårdarna i Kögenäs. Ernsts pappa hade köpt gården 1902. Förutom Yngve fanns fem barn till, varav Yngve var näst yngst. Idag finns bara den äldsta brodern och Yngve kvar i livet. Yngve gick sju år i Sjögesäters skola, där också hans mor och far gått sin skolgång. Efter skolans slut var det att hjälpa till på gården som dräng åt pappa. Detta var vanligt bland bondsöner på den tiden. Förutom Yngve fanns hans bröder också till hjälp på gården. Mamma var också med i ladugården och handmjölkade. Förr var det ett s k kvinnogöra. Då fanns på gården 10-12 mjölkkor, höns och grisar. Man var ju tvungen att ha en gris till jul. 1942 elektrifierades Kögenäs by. Detta var en stor förändring. Det innebar bl a att man kunde ha elektrisk pump i ladugården som pumpade upp vatten till djuren och man slapp bära vattnet. Några år senare drog man vattenledning till boningshuset och mor Anna fick vatten i köket. Elektrifieringen gjorde också att man så småningom skaffade mjölkmaskin. Det var sönerna som fick sköta den. 1949 ryckte Yngve in som rekryt på A6 i Jönköping. Det var ett artilleriregemente och han såg väl någon enstaka gång en kanon vill han minnas. Yngve tjänstgjorde som	Yngve Larsson i sin lägenhet på Vinkelvägen i Brokind. Han har bott i Vårdnäs i hela sitt liv, och har sina släktrötter i socknen. Yngves far Ernst Larsson från Arnebo hämtade sin brud Anna i Lökebo. Där stod bröllopet 1915. Ernst och Anna blev lantbrukare i Kögenäs och fick sex barn, varav Yngve var näst yngst.		fram till början av 90-talet, engagerad som kyrkopolitiker i Vårdnäs församling och i Vist-Vårdnäs pastorat. Redan som barn blev Yngve intresserad av radio och av kristallmottagaren där hemma. En kristallmottagare är en kristall, en liten sten, med en nål som det gällde att ”pilla” till en lämplig punkt på kristallen för att få kontakt med en radioutsändning. Under militärtjänstgöringen var ju Yngve signalist vilket ökade intresset för radio ännu mer. Han blev medlen i FRO, Frivilliga radioorganisationen, att jämföra med hemvärnet vilket han också tillhörde. Detta ledde till att han fick amatörradiocertifikat efter avlagda prov. Yngve berättar att efter kristallmottagaren kom en batteridriven radio, då man i regel inte hade elektricitet. Radion krävde två batterier, ett anodbatteri och ett blybatteri. Så småningom kom nätradion och man kunde med ett modernt uttryck surfa och på kortvåg hitta radiostationer över hela världen. På mellanvågen kunde man senare hitta stationer som Radio Luxemburg och Radio Nord som sände modern musik, till skillnad mot Sveriges Radio som då hade en enda kanal. I början på 60-talet började Yngve som radioamatör på riktigt och kunde ge sig ut i etern. Han minns att den första kontakt han fick var med en man i Västmanland som nog var något slags militär. Kontakten hölls i många år. Genom åren har det blivit många intressanta kontakter. Han visar ett vykort från en svensk man som befann sig på Påskön. Kortet är en kvittens på att kontakt varit.
signalist vilket fick betydelse senare i hans liv. Efter ”lumpen” arbetade Yngve något halvår på en farbrors minkfarm i Ödeshög. ”Det var ett skitjobb och luktade illa”. Efter en vinterkurs på Lunnevads folkhögskola, och ytterligare en vinterkurs på den då nystartade lantmannaskolan i Berg, föregångare till Vretaskolan, var Yngve tillbaka på fädernesgården. I början på 50-talet köpte pappa Ernst traktor. Det var en Allis-Chalmers med gummihjul, men vid lera och svårigheter med hjulgreppet kunde man byta till järnhjul. Det var ett framsteg att man då kunde plöja med 2-skärig plog. Andra jordbruksmaskiner fick man göra om från hästskacklar till traktordrag. När det var dags för skörd var det någon av sönerna som satt på traktorn och Ernst satt på bindaren och skötte matarbordet och avkastaren. Gårdens tre hästar avyttrades en efter en. 1955 dog mor Anna och vid samma tid lade en av bönderna i Kögenäs by av med lantbruket då han ansåg det som icke bärande. Yngve såg då en möjlighet och arrenderade gården av honom. 1957 gifte sig Yngve med Anne-Marie Edman från Sonebo. I samband med giftermålet tog de också arrende på pappa Ernsts gård, vilket innebar ca 14 hektar åker att bruka. Yngve tog över hästen Figge från pappa och efter honom blev det hästen Mitzy. Hästen var bra att ha för att dra såmaskinen och till skogsarbetet.	1958 föddes dottern Christina och 1965 Helena. Anne-Marie fick vara behjälplig både i ladugård och på åkrarna och då var farfar bra att ha som barnvakt. I början av 60-talet köpte Yngve en annan traktor. Det blev en Ferguson 35, efterföljaren till ”Grållen”. På 60-talet blev det en stor omställning av jordbruket. Svenskt jordbruk stod inte högt i status hos riksdag och regering. De mindre gårdarna skulle slås ihop så att det blev stora och bärkraftiga enheter. Under denna tid köpte Yngves far ett par gårdar i byn, så att han blev ägare till tre av de fem gårdarna. Dessutom arrenderades en fjärde gård så att man fick 35-40 hektar att bruka. I slutet av 1950-talet tillkom det första sommarstugeområdet, Smedsviken, på mark som tillhörde Kögenäs by. På ursprungsgården i Kögenäs ligger torpet Sandstorp som har årtalet 1835 inskrivet i en takbjälke. Det torpet har Yngve fortfarande i sin ägo och vårdar ömt. I början på 70-talet köpte Yngve en bogserad skördetröska, av märket Aktiv. Detta innebar en stor förbättring och lättnad vad gällde skördearbetet. Förr skulle säden först mejas, och sedan sättas upp i krakar eller rökar för att torkas. Under vintern skulle säden tröskas med ett tröskverk. Nu fick man allt i ett. Några år senare kunde Yngve införskaffa en självgående tröska. Den tröskade säden forslade han till Sturefors och Linköping, men under senare år till silon i Rimforsa. .	1979 dog fader Ernst och Yngve blev arrendator till stärbhuset. I början av åttiotalet hade han 11-12 mjölkkor och senare också köttdjur. Förutom att bruka jorden fick han då och då extraknäcka med skogsarbete. Efter några år kvarstod faktum att jordbruket inte längre var så bärkraftigt. Yngve och Anne-Marie blev tvungna att hitta försörjning även utanför lantbruket. Han sålde sina kor och började arbeta på Biltema i Linköping. Anne-Marie blev ekonomibiträde på Västerby skogsbruksskola. Yngve var s k månskenbonde fram till det året han blev pensionär. Han behöll jordbruket till 1992 då han och Anne-Marie flyttade till Asplund, det gula huset vid 23/34:an där man svänger in mot Västerby. 2010 avled Anne-Marie och Yngve flyttade till en lägenhet i de röda hyreshusen på Vinkelvägen i Brokind. Pappa Ernst Larsson var en betrodd man under sin livstid. Han var engagerad i bl a fattigvårdsstyrelsen fram till att Vårdnäs 1952 gick upp i en ”storkommun” tillsammans med Vist och Skeda. Under andra världskriget satt han i nämnden för familjebidrag. Dessutom var Ernst kyrkvärd, vilket var ett hedersuppdrag, under minst tjugo år. Det kunde vara både si och så att ha en så engagerad far. Uppdragen tog mycket tid, minns Yngve. Yngve var själv under några år,	Eftersom Yngve haft kontakt med i stort sett hela världen frågar jag på vilket språk han kommunicerade. Jag förstår att sju år i Sjögesäters skola inte kan ha givit kunskap i engelska. Han har gjort sig förstådd på knackig engelska och ett kodspråk som radioamatörer har. Yngve är lite ledsen för att han inte har lärt sig engelska. Han försökte nog med några kurser, men tiden fanns inte. Han hann dock gå någon vinterkurs i engelska hos Barbro André i Brokind och så blev det lite engelskundervisning på Lunnevads folkhögskola. En ”äkta” radioamatör bygger både sändare och mottagare och det är vad Yngve gjort. Idag tycker han att det går alldeles för lätt att gå till en affär och köpa grejerna. Numera har inte Yngve någon uppmonterad mast, men han har utrustning så han kan lyssna lite på vad som händer i etern. Yngve är mycket intresserad av historia och har läst mycket. Han läste väldigt mycket under 30– och 40-talet, speciellt under kriget. Han menar att han blivit påverkad av det som hände under krigsåren och den information man fick. Vid sina 91 år är Yngve mycket aktiv vid sin dator. Han forskar om sin släkt och om de trakter de kommit från. Yngve har opererat båda sina höftleder vilket förbättrade hans livssituation. Han äter ett litet piller per dag, men är kry och trivs ganska bra med tillvaron tillsammans med katten. Else-Marie Peterson