Gård, by, säteri, skola, golfbana …. Västerby – väster om vad?
Innan namnet Västerby kom att stå för en golfbana, förknippades det under några decennier med utbildningar inom skogs- och jordbruk. Men också den perioden hör till den allra senaste historien. Den allra tidigaste förlorar sig i ett forntida dunkel. Västerby är ett av socknens tre –by-namn. De andra två är Viggeby och Eggeby. Oftast hör de här namnen hemma i vikingatiden. Från början var det inte fråga om en by i dagens mening, utan –by stod för en enstaka gård, på samma sätt som –bo. Så småningom blev Västerby en by med flera gårdar. I ett dokument från 1301 pantsätts Västerby till Vimund, som var domprost. Där framgår inte om det fanns flera gårdar. Det gör det däremot i ett pantbrev från 1367. Likaså i ett gåvobrev 1375, där Johan Petersson och hustrun Katarina Bryniulfsdotter skänker till Vadstena kloster hela sin egendom i Västerby, d v s ”hela den stora gården, gården söder om gatan, ½ attung i ’Munkagården’ i samma by, halva Fålesätter (…) samt 2/3 i Pukeberg, allt i Vårdnäs socken …” Johan Petersson hade fått de här gårdarna i en affär med Bo Jonsson Grip, i utbyte mot bl a Bjärka i Vist socken. Där skulle jorddrotten anlägga sitt Bjärkaholm. Att Västerby nu skänktes till klostret låg nära till hands. Johan och brodern Magnus hade varit i Rom med Birgitta, som uppdragit till Johan att anlägga hennes kloster på Vadstena kungsgård. Han fullgjorde uppdraget och blev själv munk i klostret. Vi hoppar fram till mitten av 1500-talet, då Måns Johansson Natt och Dag på Broo (Brokind) ägde två hemman i Västerby. Kort före sin död 1555 köpte han ett tredje, av kronan. Troligen hade detta efter reformationen dragits in till kronan från Vadstena kloster. 1660 skaffade Anna Jakobssköld (änka efter Nils Persson Natt och Dag) säterirättigheter för de två hemman som då hörde till Brokind och förvärvade åter det tredje hemmanet, som tillfördes säteriet. Kort därefter köpte hon byn Torp, som låg mellan Skillberga och Västerby. 1671 bytte Anna Jakobssköld bort Västerby, liksom Dänskebo, Nässjö, Saxtorp och Sjögesätter till riksrådet Gustaf Kurck. Denne gjorde Västerby till huvudgård i ett stort egendomskomplex.	Nuvarande huvudbyggnad på Västerby uppfördes 1855-1857 av Henrik Falkenberg. Han lät också bygga västra flygeln. Sannolikt är också ladugårds- och logbyggnaden tillkommen efter att Falkenberg blivit ägare. 1854 revs Kvilla kvarn och återuppfördes vid Västerby som magasinsbyggnad. Vykort före 1925. Den tidigare huvudbyggnaden avbildades 1848 av konstnären Nils Månsson Mandelgren, som reste runt i landet och dokumenterade byggnader och inventarier på uppdrag av Antikvitetsakademien. Taket och paviljongerna representerar den karolinska byggnadsstilen. När Anna Maria avlidit 1766 blev Västerby Erik Julius sätesgård fram till hans död 1793. Han var överste vid Östgöta Ryttare och avancerade till generalmajor. Hustrun Magdalena Stenbock var hovmästarinna hos drottning Sofia Magdalena. Kanske detta spelade in när kung Gustaf III 1777 beordrade en tveksam landshövding att anta anbudet från Erik Julius Cederhielm att anlägga ett kronobränneri på Västerby. OBS! Detta misslyckade och kortvariga projekt beskrivs på en särskild sida: VÄSTERBY BRÄNNERI Den barnlöse Erik Julius ärvdes av brorsonen, friherre Germund Ludvig Cederhielm, som residerade på Säby och som där lät uppföra nya slottet. Även Germund Ludvig avled barnlös, 1841. Därför blev det kusinen E F von Saltza på Mem som ärvde Västerby (4 mantal) med tillhörande gårdar i Vårdnäs; Björklida (3/4 mtl), Dänskebo (1 ½), Gölarp (1/4), Kuseboholm (3 mtl), Långedal (1/4), Melskog (1/4), Nymålen (1/8), Nässjö (1 mtl), Sjögesätter (1), Skarsmåla (1/4), Skår (1/4) Stubbetorp (1 mtl), Sätramålen (1/4) och Ås (1/2).
Karl XI:s reduktion försatte Kurck i ekonomiska bekymmer. Han tvingades sälja Västerby, som sedan bytte ägare många gånger fram till 1700-talets mitt. 1754 såldes Västerby och Kuseboholm av Adam Horn till Anna Maria Lewenhaupt, änka efter Germund Cederhielm på Säby. Hon utnyttjade Västerby som änkesäte och förordnade att säteriet, liksom Kuseboholm, skulle tillfalla hennes sonson Erik Julius Cederhielm.	1851 sålde von Saltza godset till greve Henrik Falkenberg på Brokind. 1873 övergick det till den senares son Henrik Falkenberg och, efter dennes död 1898, till stärbhuset fram till 1912. Under detta skede i 1900-talets början såldes flera av de underlydande gårdarna och, till sist, också huvudgården. Efter flera ägarbyten därefter inköptes Västerby 1959 av Skogsvårdsstyrelsen i Östergötland. 1960-1972 bedrevs skogliga utbildningar i skogsvårdsstyrelsens regi. Därefter blev landstinget huvudman, i samband med att skolan blev en gymnasieskola. Omkring 1990 utvecklades skolan till ett naturbruksgymnasium som också erbjöd lantbruksundervisning. Det betydde att jordbruket vid gården, som en arrendator dittills hade svarat för, nu blev en del av skolverksamheten. Strax innan milennieskiftet beslutade landstinget i Östergötland att avveckla Västerbyskolan och koncentrera verksamheten till Vretaskolan. Västerby kom åter att försäljas. All mark norr om Kinda kanal lades samman med granngården Kuseboholm. Söder om kanalen anlades, med herrgården som centrum, en golfbana. Efter nybyggnation och ombyggnad av tidigare elevbostäder har Västerby också blivit ett attraktivt bostadsområde. VEINE EDMAN (senast ändrad 24 03 29) Källor: SDHK - Svenskt Diplomatarium 8768. Holger Rosman: Bjärka-Säby och dess ägare, I, 1923. Paul Aineström: Vårdnäs socken, 1959. Paul Aineström: Västerby – gård och folk, publ i skriften Västerbyskolan 25 år, 1985.
	Till vänster: Karta över Västerby med underlydande gårdar i Vårdnäs omkring 1840. Av Paul Aineström. KLICKA på kartbilden så blir den större!