Stina Cajsa

från Pettersborg

- porträtterat

fattighushjon

 

I början av 2021 kom via mejl en förfrågan från Stig Davidsson i Nykvarn utanför Stockholm. Hade Vårdnäs hembygdsförening möjligen några upplysningar om hans farfars mor Stina Catharina (Cajsa) Samuelsdotter, född i torpet Ålkärr år 1825, gift Isaksson och död 1919?

 

Jodå, i ”Torp och stugor” finns några rader om familjen i fråga.

 

Ålkärr låg på Hugnebos mark vid sjön Sträps södra ände. Platsen är utmärkt med hembygdsföreningens torpskylt. 1846 flyttade familjen av något skäl från torpet till stugan Pettersborg, även den under Hugnebo. Där kom Stina Cajsa att bo i nästan hela sitt liv, de flesta åren tillsammans med maken Karl Johan Isaksson. De fick sju barn.

 

Paul Aineström skriver i ToSt att ”Kalle på Berga”, som Isaksson kallades, och hans hustru hade ko, gris och ett litet potatisland. Kalle gjorde dagsverken på gården, Hugnebo, för 60-70 öre om dagen. ”Det är nästan oförklarligt att de kunde dra sig fram på detta sätt.” Även Pettersborg är sedan länge övergivet, men där finns rester av murstocken, och en minnesskylt.

 

Kalle avled 1902. Stina Cajsa flyttades 1911 till fattigstugan i Vårdnäs kyrkby. Där avled hon i februari 1919, nästan 94 år gammal. Om inte om hade varit, skulle väl Stina Cajsa - i likhet med de flesta av alla dem som befolkade socknens torp och stugor – inte ha lämnat andra spår efter sig än namnet och de knapphändiga uppgifterna i kyrkboken. Men från Stig Davidsson kom ett porträtt – av allt att döma en kolteckning - av henne. Det är daterat i januari 1919, några veckor innan Stina Cajsa avled i fattigstugan, och signerat ”E.B.”. I över hundra år har teckningen alltså funnits i de efterkommandes gömmor.

 

Vem dolde sig bakom signaturen ”E.B.”?  Att sätta sig i fattigstugan för att rita av dess invånare, det kunde knappast vem som helst göra. Socknens kyrkoherde vid den här tiden, Borg, var både granne till och ansvarig för fattighuset (som inom några få år skulle ersättas av ett nytt och fint ålderdomshem nedanför backen). Hans förnamn var Knut, men hustrun hette Ebba och dottern var döpt till Elsa. Någon av kvinnorna i prästfamiljen Borg kunde därmed misstänkas vara ”skyldig” till teckningen. Men vem av de båda?

 

Anders Kull kunde ge besked. Han meddelade att det hemma hos honom i Stubbetorp finns en akvarell, ett stilleben, där det står ”Elsa Borg 16” nere i hörnet. Den är därmed tillkommen tre år tidigare än det tecknade porträttet av Stina Cajsa. Prästdottern kunde till skillnad från det stora flertalet unga kvinnor i socknen ägna sig åt ”onyttigheter” som att måla och teckna. Hon kunde också, till skillnad från de flesta, gå till fattigstugan och prata med de gamla. Kanske var unga Elsa en så återkommande och kär besökare att hon fick lov att rita av en eller annan av de gamla?

                                                   

                                                                                                        VEINE EDMAN, augusti 2021