Soldattorpen i Vårdnäs |
De 24
soldattorpen Stamhemmanen och
soldattorpen i Vårdnäs, enligt ”Vårdnäsboken”: Bestorp – två soldattorp som ej haft några kända namn, båda vid belägna vid Hybbeln. Björklida – Björkmo. Björnkil –
Björnkilsstugan, senare Korset. Dänskebo – Kojtet. Eggeby – Bäckstugan. Eggebynäs – Björkeberg. Fjälla, Södra –
Sandvik, också kallat Sjövik, samt Väderholmen. Fjälla, Norra –
soldattorpet låg (åtminstone i slutet av soldattorpsepoken) där Fjälla affär
sedermera utvecklades. Hulta – Sandvik. Kåtebo – Bokärr. Kögenäs – Högåsa. Pukeberg –
Pukebergsstugan, senare kallad Backgården. Sandebo – Åbylund. Skillberga – Ristesten. Skruvkulla – Vasstorp. Stensvassa – Malmen
och Riket. Stubbetorp – Stubbö. Sätra – Slottet och Knarrekulla, senare ersatt av Svartbäcken. Tråstorp – Furusten. Älgbosätter – Rosendal. |
||
Efter Skånska kriget
1675-1679 insåg Karl XI och hans rådgivare att man måste ordna rekryteringen
av krigsfolk ur den svenska allmogen på ett bättre sätt. De ständiga
utskrivningarna av soldater under stormaktstidens mångåriga krig hade blivit
en tung börda för bondebefolkningen. Det ledde till att mindre dugliga
skickades till mönstringsplatserna. Att värva utländska legoknektar hade
tillämpats i stor omfattning, men det var en dyr lösning. Indelningsverket från
1600-talet slut kallas för Yngre indelningsverket – eftersom det förekom en roteindelning för soldatutskrivningar redan på Gustaf II
Adolfs tid. Karl XI:s reform syftade längre. Den skulle garantera att det
alltid fanns övade soldater beredda att inställa sig under fanorna. På det
sättet skulle krigsorganisationen bli både stabil och stridsduglig. Ännu ett
skäl för reformen var att den skulle påskynda försvenskningen av de provinser
som nyss erövrats från Danmark. 1682 års lag innebar
att hemmanen skulle delas in i rotar - som var och en skulle rekrytera en
soldat (som skulle godkännas av regementsläkare och kompanibefäl) och hålla
honom med ett torp och lite mark att bruka. Gårdarna i en rote var ofta spridda
i socknen, ibland över sockengränserna. Men soldattorpet skulle ligga på mark
som tillhörde rotens stamhemman. Ett exempel: Roten där Pukeberg var
stamhemman (med soldattorpet Backgården) omfattade
även Tomåla i Vårdnäs och
Torpa i Vist socken. En rote bestod vanligen av 2 ½ hemman. |
Enligt 1692 års
generalmönsterrulla skulle 16 rotar i Vårdnäs
socken svara för var sin soldat till Kinds kompani inom Östgöta
Infanteriregemente. Roteindelningen från
1600-talets slut stod sig i stort tills indelningsverket 1901 ersattes av
allmänna värnplikten. På kartan framgår att
soldattorp saknas i centrala delen av socknen. Skälet är att adelns
sätesgårdar (Brokind, Västerby, Kuseboholm
samt Hamra), liksom prästernas boställen m fl slapp
undan denna börda. Dock förekom under tidigt 1800-tal en s
k extra rotering riktad mot sätesgårdarna. Backgården,
soldattorp under Pukeberg, nära Björnkil och Arnebo.
Kallades från början Pukebergsstugan. Till roten hörde också Tomåla, samt Torpa i Vist. Utöver infanteriet med
dess fotsoldater skulle också kavalleriet försörjas med manskap. För det
ändamålet utsågs vissa gårdar till rusthåll med uppgift att hålla en ryttare.
Om stamhemmanet var för litet tillfördes förstärkning från s k
augmentsgårdar, vars kronoskatt anslogs till rusthållet. Rusthållaren var
befriad från att betala skatt. Ryttarna tilldelades
ett ryttartorp, under rusthållets stamhemman. Inom Vårdnäs
utsågs först fyra rusthåll, två i Fjälla, ett i Älgbosätter
och ett i Sandebo. Något senare blev också Dänskebo, Skillberga
kronohemman, Skruvkulla och Sätra utsedda till rusthåll. Men 1791 slogs
Östgöta Kavalleriregemente samman med Östgöta Infanteriregemente.
Rusthållarens skyldigheter kvarstod, men fullgjordes nu på ett annat sätt. De
åtta ryttartorpen i Vårdnäs blev härefter
soldattorp. Det totala antalet soldattorp var därmed 24. Se lista! De indelta soldaterna
skulle förutom torpet med några tunnland jord ha en liten lön och hjälp till
kläder m m av rotebönderna. När knekten inte var i
tjänst kunde roten begära dagsverken av honom. För att försörja sig och
familjen behövde knekten skaffa sig |
KLICKA
på kartan så blir den större!
Soldattorpen utmärkta med krona och rött streck under torpnamnet. Hämtad ur ”Vårdnäsboken”. mera inkomster, t ex
genom att göra dagsverken hos andra bönder i bygden. Många knektar slog sig
på hantverk av olika slag. Längre fram, när folkskola skulle ordnas i
socknarna, hände det att knektar. som ofta var läskunniga, fick bli lärare. Under de regelbundna
mötena vid exercisplatsen Malmen övades inte bara strid och exercis. Mot
slutet av indelningsverkets era drillades soldaterna även i rättstavning och
välskrivning. Bevis för detta finns i de papper hembygdsföreningen fått efter
grenadjären P A Rosén i Vasstorp. I ”Vårdnäsboken”
återges berättelser ur knektarnas liv (s 523-528). Bl
a berättas om de vanligt förekommande konflikterna med rotebönderna om
soldattorpens underhåll, vilket ofta var eftersatt. Att knektar kunde
uppfattas ha det ganska bra mellan ”mötena” på Malmen orsakade ibland bråk
med andra sockenbor. Tillfälle till konflikter fanns i samband med söndagens
gudstjänst, där knekten skulle infinna sig i sin fina uniform. Se också Ida Wall i soldattorpet Furusten berättar –
på sidan Berättelser. När den allmäna värnplikten infördes 1901 fick de indelta
soldaterna som så önskade kvarstå i tjänst några år in på 1900-talet. Också för officerarna
organiserades boende och försörjning. Alltefter rang ställdes
officersboställen till förfogande på gårdar som kronan förfogade över. I Vårdnäs har funnits mycket litet av kronoägd
jord. Därför har heller inte funnits några officersboställen, frånsett Hugnebo som var korpralsboställe och senare fanjunkareboställe. |
|