Soldattorpen i Vårdnäs			De 24 soldattorpen Stamhemmanen och soldattorpen i Vårdnäs, enligt ”Vårdnäsboken”: Bestorp – två soldattorp som ej haft några kända namn, båda vid belägna vid Hybbeln. Björklida – Björkmo. Björnkil – Björnkilsstugan, senare Korset. Dänskebo – Kojtet. Eggeby – Bäckstugan. Eggebynäs – Björkeberg. Fjälla, Södra – Sandvik, också kallat Sjövik, samt Väderholmen. Fjälla, Norra – soldattorpet låg (åtminstone i slutet av soldattorpsepoken) där Fjälla affär sedermera utvecklades. Hulta – Sandvik. Kåtebo – Bokärr. Kögenäs – Högåsa. Pukeberg – Pukebergsstugan, senare kallad Backgården. Sandebo – Åbylund. Skillberga – Ristesten. Skruvkulla – Vasstorp. Stensvassa – Malmen och Riket. Stubbetorp – Stubbö. Sätra – Slottet och Knarrekulla, senare ersatt av Svartbäcken. Tråstorp – Furusten. Älgbosätter – Rosendal.
Efter Skånska kriget 1675-1679 insåg Karl XI och hans rådgivare att man måste ordna rekryteringen av krigsfolk ur den svenska allmogen på ett bättre sätt. De ständiga utskrivningarna av soldater under stormaktstidens mångåriga krig hade blivit en tung börda för bondebefolkningen. Det ledde till att mindre dugliga skickades till mönstringsplatserna. Att värva utländska legoknektar hade tillämpats i stor omfattning, men det var en dyr lösning. Indelningsverket från 1600-talet slut kallas för Yngre indelningsverket – eftersom det förekom en roteindelning för soldatutskrivningar redan på Gustaf II Adolfs tid. Karl XI:s reform syftade längre. Den skulle garantera att det alltid fanns övade soldater beredda att inställa sig under fanorna. På det sättet skulle krigsorganisationen bli både stabil och stridsduglig. Ännu ett skäl för reformen var att den skulle påskynda försvenskningen av de provinser som nyss erövrats från Danmark. 1682 års lag innebar att hemmanen skulle delas in i rotar - som var och en skulle rekrytera en soldat (som skulle godkännas av regementsläkare och kompanibefäl) och hålla honom med ett torp och lite mark att bruka. Gårdarna i en rote var ofta spridda i socknen, ibland över sockengränserna. Men soldattorpet skulle ligga på mark som tillhörde rotens stamhemman. Ett exempel: Roten där Pukeberg var stamhemman (med soldattorpet Backgården) omfattade även Tomåla i Vårdnäs och Torpa i Vist socken. En rote bestod vanligen av 2 ½ hemman.	Enligt 1692 års generalmönsterrulla skulle 16 rotar i Vårdnäs socken svara för var sin soldat till Kinds kompani inom Östgöta Infanteriregemente. Roteindelningen från 1600-talets slut stod sig i stort tills indelningsverket 1901 ersattes av allmänna värnplikten. På kartan framgår att soldattorp saknas i centrala delen av socknen. Skälet är att adelns sätesgårdar (Brokind, Västerby, Kuseboholm samt Hamra), liksom prästernas boställen m fl slapp undan denna börda. Dock förekom under tidigt 1800-tal en s k extra rotering riktad mot sätesgårdarna. Backgården, soldattorp under Pukeberg, nära Björnkil och Arnebo. Kallades från början Pukebergsstugan. Till roten hörde också Tomåla, samt Torpa i Vist. Utöver infanteriet med dess fotsoldater skulle också kavalleriet försörjas med manskap. För det ändamålet utsågs vissa gårdar till rusthåll med uppgift att hålla en ryttare. Om stamhemmanet var för litet tillfördes förstärkning från s k augmentsgårdar, vars kronoskatt anslogs till rusthållet. Rusthållaren var befriad från att betala skatt. Ryttarna tilldelades ett ryttartorp, under rusthållets stamhemman. Inom Vårdnäs utsågs först fyra rusthåll, två i Fjälla, ett i Älgbosätter och ett i Sandebo. Något senare blev också Dänskebo, Skillberga kronohemman, Skruvkulla och Sätra utsedda till rusthåll. Men 1791 slogs Östgöta Kavalleriregemente samman med Östgöta Infanteriregemente. Rusthållarens skyldigheter kvarstod, men fullgjordes nu på ett annat sätt. De åtta ryttartorpen i Vårdnäs blev härefter soldattorp. Det totala antalet soldattorp var därmed 24. Se lista! De indelta soldaterna skulle förutom torpet med några tunnland jord ha en liten lön och hjälp till kläder m m av rotebönderna. När knekten inte var i tjänst kunde roten begära dagsverken av honom. För att försörja sig och familjen behövde knekten skaffa sig	KLICKA på kartan så blir den större! Soldattorpen utmärkta med krona och rött streck under torpnamnet. Hämtad ur ”Vårdnäsboken”. mera inkomster, t ex genom att göra dagsverken hos andra bönder i bygden. Många knektar slog sig på hantverk av olika slag. Längre fram, när folkskola skulle ordnas i socknarna, hände det att knektar. som ofta var läskunniga, fick bli lärare. Under de regelbundna mötena vid exercisplatsen Malmen övades inte bara strid och exercis. Mot slutet av indelningsverkets era drillades soldaterna även i rättstavning och välskrivning. Bevis för detta finns i de papper hembygdsföreningen fått efter grenadjären P A Rosén i Vasstorp. I ”Vårdnäsboken” återges berättelser ur knektarnas liv (s 523-528). Bl a berättas om de vanligt förekommande konflikterna med rotebönderna om soldattorpens underhåll, vilket ofta var eftersatt. Att knektar kunde uppfattas ha det ganska bra mellan ”mötena” på Malmen orsakade ibland bråk med andra sockenbor. Tillfälle till konflikter fanns i samband med söndagens gudstjänst, där knekten skulle infinna sig i sin fina uniform. Se också Ida Wall i soldattorpet Furusten berättar – på sidan Berättelser. När den allmäna värnplikten infördes 1901 fick de indelta soldaterna som så önskade kvarstå i tjänst några år in på 1900-talet. Också för officerarna organiserades boende och försörjning. Alltefter rang ställdes officersboställen till förfogande på gårdar som kronan förfogade över. I Vårdnäs har funnits mycket litet av kronoägd jord. Därför har heller inte funnits några officersboställen, frånsett Hugnebo som var korpralsboställe och senare fanjunkareboställe.