Sågen i Bestorp sedd från sjösidan med timmerfickorna i förgrunden. Teckning 1979 av R Ask, som antecknat ”Gamla sågen Bestorp 1903-1940” under signaturen. ”Nisse i Sågen” om Bestorps Ångsåg från början till slutet
1903 startade sågen i Bestorp. Sågen kom sjövägen från Eggeby (söder om Brokind, vid Järnlunden). Från början drevs den av en lokomobil, några år senare byggdes hyvleriet. Arbetarbostäderna byggdes 1907. 1903 anskaffades en ny ångmaskin på 240 hkr och samtidigt monterades en ångturbin, som via en generator alstrade elström till sågen och bostäderna. I en del bostäder i samhället fanns elström till klockan 22 på kvällen. Men innan blinkade maskinisten en förvarning om att strömmen snart skulle brytas. 1917 fick samhället ström från Åtvidaberg. 1913 inrättades ett så kallat bad i maskinhuset som de anställda kunde utnyttja. Det var ett träkar med vatten som värmdes från ångmaskinerna. Detta användes ett par år. Det sanitära bestod av två torrdass för 30 anställda. På ugnen i maskinhuset fanns en ränna för att kasta vatten i. Rännan var gjord av plåt och gick ut genom väggen. Uppfinnare Sjöqvist uppfann att koppla på en liten generator till rännan. När gubbarna gjorde sina behov i rännan uppstod vissa ryckningar i en viss del. Lunchrum förekom ej. De mesta av arbetarna var ungkarlar. I början av 1910-talet kom en matbespisning till sågen. Bespisningen drevs först av Ludvig Larssons föräldrar. Sedan kom Linnaberg som var en välkänd gestalt i Bestorp,	samt kokerskan. Många historier finns om Linnaberg. Vid ett tillfälle när dom fick efterrätt, så löd Linnabergs kommentar ”Det här ska ätas skeatals, inte tallrikavis”. Även då hade forskningen gått framåt. I handeln fanns då att köpa kruschensalt, som påstods ha inverkan på karlarna så att lusten till motsatta könet minskade. Men kokerskan vägrade att använda det till matlagning därför att hennes karl åt där. Hennes motivering var att ”nått roligt ska man väl ha!” Första tiden kom råvarorna till sågen med häst, sedan blev det mesta flottat, och de kom även med järnvägen. Persontåget som gick kl 8.00 på morgonen mot Brokind tog med vagnarna ner till viken, som vi kallade det. Sedan rullade gubbarna av timret. Sedan kom Karlsson i Ås med häst och drog upp en vagn i taget till stationen. Det pratades om hästdragna spårvagnar, men här var det hästdragna tåg. På 1930-talet kom även lastbilar med timmer. I början lastades det färdiga virket på pråmar som gick sjövägen på Kinda kanal. Största delen av virket gick även på järnvägen från ett eget stickspår. Mycket av virket gick på export. Allt spill kolades. Sedan kördes det i kolryssar upp till kolbryggan, där det tippades i kolvagnar mitt emot järnvägsstationen. Var och en förstår att det blev lite svart för de väntande tågresenärerna.	I början av 40-talet började man att bygga ett nytt såghus. De nya maskinerna monterades. Ett nytt maskinhus byggdes över den befintliga ångmaskinen. Ny ångpanna murades in, en ny ångmaskin på 100 hkr monterades för att dra en generator för elström. Vid samma tillfälle, under kriget, byggdes tjärfabriken. Där brändes stubbar, på så vis fick man fram tjära och terpentin. Av ägaren kallad ”guldgruvan”. Det talas om pipelines i oljestaterna. Sågen hade en egen pipeline för tjära, som var 300 m lång och två tum tjock. Ledningen gick upp till stickspåret, där tjäran lastades i tankvagnar. Tjärfabriken var igång ett tiotal år. Senare delen av 1940-talet var det ett 40-tal man vid sågen. Det började gå dåligt för sågen på 50-talet. 1958 sågades den sista stocken. På 60-talet gjordes ett försök att starta på nytt. 1968 var det en småländsk familj som ville köpa sågen och starta på nytt. Köparen och säljaren tvistade om 16 000 kr, så det blev ingen affär. Sedan började nedmonteringen av maskinerna. Dom båda ångmaskinerna monterades bort 1975. Den lilla ångmaskinen såldes till Sixten Jernbergs fritidsby. Stora ångmaskinen såldes till en skrothandlare i Småland som museiföremål. 1980 revs maskinhuset. Samma år renoverades såghuset för att bli båthus för Bestorps båtklubb. Nisse i Sågen (Nils Larsson, f 1928) 1981 OBS! Intervju med Nils Larsson 16/4 2012 i P 4 Östergötland om användningen av dioxin vid sågverket. – Se sverigesradio.se