”Nisse i Sågens” Återblick på Bestorp (1981)
1896 startade sme’n i Bestorp det som senare blev en industri för att tillverka cisterner och vagnar. 1900 fanns det fem bönder och tre torp i byn, som på sommaren hade sina beten för korna på den så kallade Bestorpsön, den kallas Sågareholmen i dag. Bondtanterna gick till ”öa” varje morgon och kväll för att mjölka. Mjölken bar dom hem i hinkar med ok. 1902 blev järnvägen färdig, men någon invigning blev det inte tal om (för Bestorps del). Från början var det inte tänkt att det skulle bli någon station, bara en anhalt. Men det blev en station med två stickspår. På stationen jobbade stinsen och en stationskarl, och en gårdskarl som jobbade halvtid under några år. I stationshuset öppnades en post med ett postbiträde. Den nya stationen byggdes i början på 50-talet.	På det här flygfotot från 1950-talet ser vi Linnédalen i högra kanten. I övre kanten Östen Karlssons affär som stod klar 1950 – belägen mitt emot den butik som togs i bruk 1984 och som som till 2015 drivits av Östen Karlssons sonsöner.
1902 började andra hantverkare (slå sig ner i Bestorp). Först i raden var målare Bergin. 1903 kom första snickaren, Alfred Johansson, som tillverkade möbler och laggkärl. 1903 startade också Bestorps Ångsåg. Den första affären öppnades i Oskarsborg. Första slakthuset startade i tvättstugan ”Sexkanten” vid Oskarsborg, som kallades ”Wessers chark”. 1908 byggde Bergin telefonväxel och en mindre målareverkstad. Samma år öppnades telefonstationen i Bestorp. Det fordrades 10 abonnenter för att den skulle kunna öppnas, men det fanns bara nio, så en abonnent tog två abonnemang för att det skulle bli en växel. I bottenvåningen på växelhuset öppnade Handelsbolaget sin första affär, som sedan flyttades till f d Konrad Petterssons gamla affär. På 1910-talet byggdes den första möbelfabriken, av Henrik Andersson. I samma hus byggdes cykelverkstaden Erik Anderssons. Fabriken brann ner 1930. Den låg där Sandells affär ligger. Den legendariske Wilhelmsson gjorde intåg i Bestorp. Han var mångsysslare, hade mejeri, svineri, hönseri, bryggeri och affär. Han byggde Fridensborg (Centralpalatset), han byggde även den s k Hönshimmel-affären, som var inrymd i Centralpalatset. I palatsets källare öppnade Patrik ”Wille” Wilhelmsson en köttaffär. Wille hade inte samma uppfattning om livet, och vid ett tillfälle uppstod handgemäng. Det uppmärksammade en målarelärling, som tog fram papper och pensel och målade en affisch; ”Kom och se boxningsmatchen mellan Pat från Vilda västern och Wille Lunkentuss från Palestina”. Under 1910-talet började också föreningslivet i Bestorp. Lokal var Hasselbacken. Första föreningen var Logen Sätra Banér, som även tidigare hade en blåsorkester. På 1920-talet startade Wille en träskofabrik, som sedan övertogs av bröderna Johansson. Wille startade också pensionatet. Sedan byggdes (samlingslokalen) Eklunda, som då styrdes av Henrik Andersson. På kullen vid Eklunda byggdes en dansbana, och samtidigt byggdes även en del sommarhus där. Sommargästerna klagade på dansen, så den verksamheten fick läggas ner. Senare var det några ungdomar som byggde en dansbana nere vid badet. Virket till dansbanan fick dom av Drotz i Skruvkulla. Dansbanan var kvar till Folkparkens tillkomst 1926. På 1920-talet startade bageri, lastbilsåkeri och två droskstationer, som senare blev en. 1926 byggdes nuvarande bil- och cykelverkstad. På övervåningen var det en tid Sion-lokal. Samma år bytte möbelfabriken ägare, den övertogs av Franzéns möbler. Henrik Andersson startade då en ny möbelfabrik, huset finns fortfarande kvar.	1927 övertog Karp & Compani Bergins målareverkstad för att starta en möbelfabrik, som sedan byggdes till. Bergin byggde samma år en ny fabrik. Samma år kom Konrad Pettersson till Bestorp och övertog Handelsbolagets lokaler. Samma år kom också slaktaren Östen Karlsson, han hyrde källarlokal i Centralpalatset och startade då sina varubilsturer, som även finns kvar idag. Efter några år byggde han sitt slakteri som idag är hans bostad. 1930-talet började med att Franzéns möbelfabrik brann ned. Han byggde då en ny, men tillverkningen upphörde på 60-talet. Ytterligare en person försökte sig på möbeltillverkning, i ett hus bredvid Centralpalatset. Den verksamheten blev inte så långvarig. I denna lokal blev det senare tapetserarfabrik, skoaffär och urmakeri. Sigurd Andersson startade elfirma. Sigge var en av de första som hade radiomottagare, det var ett hemmabygge som var så stort att det gick åt ett helt bord för radioapparaten. Axel Nilsson hade båttrafik på Rengen med sin båt Svan. Vid samma tid kom det en skräddare till Bestorp. 1936 flyttade Konrad Pettersson till sin nya affär, som byggdes på den plats där den nedbrunna möbelfabriken hade legat. I den gamla affären flyttade skomakare och urmakare in. 1940 blev det där en kristidsnämnd för Vårdnäs socken. På Korpberget var det en attraktiv tältplats för dom som skulle besöka Folkets park på lördagskvällarna. Min far Valfrid hade Korpberget som betesplats för sina kor. När det var lördagseftermiddag hade han mycket med stängslet att göra. Några besök i tälten blev det nog. När han kom hem till mor Helga var han bra rund under fötterna. Vid den här tiden fanns en handelsträdgård (bakom droskar’n), ägaren kallades ”Purjo” efter purjolök. Per Johansson hade nu börjat som båtbyggare. 1937 bildades borgarebrandkåren. Det hölls basar i Eklunda för att skaffa pengar till en motorspruta och lite slang. Materielen placerades i ett garage hos Bergin. För att kunna frakta sprutan monterades dragutrustning på en mjölkbil och en privatbil. Ingen snabb utryckning! 1938 byggdes brandstationen. Den är sedan tillbyggd två gånger. Den första brandbilen var en Chevrolet på 64 hk. På den tiden ringde man till växeln och larmade när brand hade uppstått. Bestorps telefonväxel ringde i sin tur upp någon som kunde gå till brandstationen och blåsa i ett larmhorn, och då kom alla brandmännen. En av de bättre insatserna från brandkåren var nog vid slottsbranden i Brokind 1949. Det brann i hisstrumman mellan källare och vinden. Även rummen och yttertaket brann, men brandkåren kunde rädda slottet. 1938 var Wille igång igen. Nu byggdes mejeriet, som senare blev tvätteri. I början på 40-talet inrättades tvättinrättningen, som fick namnet Solvikens tvätt.	Efter några år sålde Wille tvätteriet till en ny ägare. I källaren under tvätteriet var det en mjölkaffär under några år, som sedan flyttades till Linnédalen. 1938 startade också vår uppfinnare Sjöqvist i Bestorp egen rörelse, han tillverkade gäddsaxar och pimpelblänk. Han hade tidigare tillverkat i sågens maskinhus. Rörelsen drivs nu av en son. På 1940-talet hade vi torghandel i Bestorp. Det var Kalle Jansson och Linda som började med torghandeln. De sålde strömming vid godsmagasinet och körde i kring med en strömmingsbil, som var en cykel. Under mitten av 40-talet öppnades en herr- och damfrisering i Franzéns möbelhall. Den verksamheten varade inte i så många år. Under 1940-talet köpte droskar’n Helge Svensson en buss för att ge Bestorp bättre förbindelse med Åtvidaberg. Vi ungdomar brukade hyra bussen på söndagskvällarna för att åka på bio i Linköping. Det var ett stort äventyr. Bussen kallades för Albertina. Albertina var inte jämt villig, så det blev många knuff och stånk på turerna. I slutet av 1940-talet startade bion i Eklunda. På den tiden var det stor aktivitet i lokalen. Hur många nyårsvakor som har framförts av Bestorpsungdomar är svårt att säga. Även småskola har bedrivits i Eklunda. 1957 tog röde hanen Eklunda. En ny industri startade, kallad Vanderverken, där det tillverkades ägghållare och besticklådor till restauranger. Industrin var inrymd i Linnédalen. Efter några år flyttade den till Sätra gamla skola, där den fick ett snabbt slut. 1950 flyttades Östen Karlssons till sin nuvarande charkbutik. Gunnar Sjöqvist startade en stenröjningsfirma som röjde bort sten åt bönderna. 1956 påbörjades en utredning om vatten och avlopp i Bestorp. 1958-59 togs det nya vattenverket och avloppsverket i bruk. 1958 gick Bestorps ångsåg i konkurs och driften lades ner. 1959 byggde smederna sin nya verkstad nere vid samhället. Sven Nilssons Radio & TV byggdes. Nu började bostadsbyggandet att komma igång, första etappen byggdes på Sjölundsvägen. 1959 blev nya Eklunda färdigt för invigning. På Sågareholmen började man bygga sommarstugor. På 1960-talet blev det en förlängning av Sjölundsvägen. Nu hade en tillbakagång på industrin satt sina spår. Det var bara smedjan som gick för högtryck. Under 1970-talet upphörde möbeltillverkningen. Caféet som hade flyttat till Linnédalen övergick till sommaröppet – och stängdes sedan helt. Järnvägsstationen bommades igen. 1978 tillkom Sågvägen med villor och servicehus. ”Nisse i Sågen” (Nils Larsson, f 1928), 1981