”Nisse i Sågens”
Återblick på Bestorp (1981) |
||
1896 startade sme’n
i Bestorp det som senare blev en industri för att
tillverka cisterner och vagnar. 1900 fanns det fem bönder och tre torp i byn,
som på sommaren hade sina beten för korna på den så kallade Bestorpsön, den kallas Sågareholmen
i dag. Bondtanterna gick till ”öa” varje morgon och
kväll för att mjölka. Mjölken bar dom hem i hinkar med ok. 1902 blev järnvägen färdig, men
någon invigning blev det inte tal om (för Bestorps
del). Från början var det inte tänkt att det skulle bli någon station, bara
en anhalt. Men det blev en station med två stickspår. På stationen jobbade
stinsen och en stationskarl, och en gårdskarl som jobbade halvtid under några
år. I stationshuset öppnades en post med ett postbiträde. Den nya stationen
byggdes i början på 50-talet. 1902 började andra hantverkare (slå
sig ner i Bestorp). Först i raden var målare
Bergin. 1903 kom första snickaren, Alfred Johansson, som tillverkade möbler
och laggkärl. 1903 startade |
På
det här flygfotot från 1950-talet ser vi Linnédalen i högra kanten. I övre
kanten Östen Karlssons affär som stod klar 1950 – belägen mitt emot den butik
som togs i bruk 1984 och som som till 2015 drivits
av Östen Karlssons sonsöner. |
|
också Bestorps
Ångsåg. Den första affären öppnades i Oskarsborg.
Första slakthuset startade i tvättstugan ”Sexkanten” vid Oskarsborg,
som kallades ”Wessers chark”. 1908 byggde Bergin telefonväxel och
en mindre målareverkstad. Samma år öppnades
telefonstationen i Bestorp. Det fordrades 10
abonnenter för att den skulle kunna öppnas, men det fanns bara nio, så en
abonnent tog två abonnemang för att det skulle bli en växel. I bottenvåningen
på växelhuset öppnade Handelsbolaget sin första affär, som sedan flyttades
till f d Konrad Petterssons gamla affär. På 1910-talet byggdes den första
möbelfabriken, av Henrik Andersson. I samma hus byggdes cykelverkstaden Erik
Anderssons. Fabriken brann ner 1930. Den låg där Sandells affär ligger. Den legendariske Wilhelmsson gjorde
intåg i Bestorp. Han var mångsysslare, hade mejeri,
svineri, hönseri, bryggeri och affär. Han byggde Fridensborg
(Centralpalatset), han byggde även den s k
Hönshimmel-affären, som var inrymd i Centralpalatset. I palatsets källare
öppnade Patrik ”Wille” Wilhelmsson en köttaffär. Wille hade inte samma uppfattning om
livet, och vid ett tillfälle uppstod handgemäng. Det uppmärksammade en målarelärling, som tog fram papper och pensel och målade
en affisch; ”Kom och se boxningsmatchen mellan Pat från Vilda västern och
Wille Lunkentuss från Palestina”. Under 1910-talet började också
föreningslivet i Bestorp. Lokal var Hasselbacken.
Första föreningen var Logen Sätra Banér, som även tidigare hade en
blåsorkester. På 1920-talet startade Wille en
träskofabrik, som sedan övertogs av bröderna Johansson. Wille startade också
pensionatet. Sedan byggdes (samlingslokalen) Eklunda, som då styrdes av
Henrik Andersson. På kullen vid Eklunda byggdes en dansbana, och samtidigt
byggdes även en del sommarhus där. Sommargästerna klagade på dansen, så den
verksamheten fick läggas ner. Senare var det några ungdomar som byggde en
dansbana nere vid badet. Virket till dansbanan fick dom av Drotz i
Skruvkulla. Dansbanan var kvar till Folkparkens
tillkomst 1926. På 1920-talet startade
bageri, lastbilsåkeri och två droskstationer, som senare blev en. 1926 byggdes nuvarande bil- och
cykelverkstad. På övervåningen var det en tid Sion-lokal. Samma år bytte
möbelfabriken ägare, den övertogs av Franzéns möbler. Henrik Andersson
startade då en ny möbelfabrik, huset finns fortfarande kvar. 1927 övertog Karp & Compani Bergins målareverkstad
för att starta en möbelfabrik, som sedan byggdes till. Bergin byggde samma |
år en ny fabrik. Samma år kom Konrad Pettersson till
Bestorp och övertog Handelsbolagets lokaler. Samma
år kom också Östen Karlsson, han hyrde källarlokal i Centralpalatset och
startade då sina varubilsturer, som även finns kvar idag. Efter några år
byggde han sitt slakteri som idag är hans bostad. 1930-talet började med att Franzéns
möbelfabrik brann ned. Han byggde då en ny, men tillverkningen upphörde på
60-talet. Ytterligare en person försökte sig på möbeltillverkning, i ett hus
bredvid Centralpalatset. Den verksamheten blev inte så långvarig. I denna
lokal blev det senare tapetserarfabrik, skoaffär och urmakeri. Sigurd Andersson startade elfirma.
Sigge var en av de första som hade radiomottagare, det var ett hemmabygge som
var så stort att det gick åt ett helt bord för radioapparaten. Axel Nilsson
hade båttrafik på Rengen med sin båt Svan. Vid
samma tid kom det en skräddare till Bestorp. 1936 flyttade Konrad Pettersson till
sin nya affär, som byggdes på den plats där den nedbrunna möbelfabriken hade
legat. I den gamla affären flyttade skomakare och urmakare in. 1940 blev det där en kristidsnämnd för Vårdnäs socken. På Korpberget var det en attraktiv
tältplats för dom som skulle besöka Folkets park på lördagskvällarna. Min far
Valfrid hade Korpberget som betesplats för sina kor. När det var lördagseftermiddag hade han mycket
med stängslet att göra. Några besök i tälten blev det nog. När han kom hem
till mor Helga var han bra rund under fötterna. Vid den här tiden fanns en
handelsträdgård (bakom droskar’n), ägaren kallades
”Purjo” efter purjolök. Per Johansson hade nu börjat som båtbyggare. 1937
bildades borgarebrandkåren. Det hölls basar i
Eklunda för att skaffa pengar till en motorspruta och lite slang. Materielen
placerades i ett garage hos Bergin. För att kunna frakta sprutan monterades
dragutrustning på en mjölkbil och en privatbil. Ingen snabb utryckning! 1938 byggdes brandstationen. Den är
sedan tillbyggd två gånger. Den första brandbilen var en Chevrolet på 64 hk.
På den tiden ringde man till växeln och larmade när brand hade uppstått. Bestorps telefonväxel ringde i sin tur upp någon som
kunde gå till brandstationen och blåsa i ett larmhorn, och då kom alla
brandmännen. En av de bättre insatserna från brandkåren var nog vid
slottsbranden i Brokind 1949. Det brann i
hisstrumman mellan källare och vinden. Även rummen och yttertaket brann, men
brandkåren kunde rädda slottet. 1938 var Wille igång igen. Nu
byggdes mejeriet, som senare blev tvätteri. I början på 40-talet inrättades
tvättinrättningen, som fick namnet Solvikens tvätt.
Efter några år sålde Wille tvätteriet till en ny ägare. I källaren under
tvätteriet var det en mjölkaffär under några år, som sedan flyttades till
Linnédalen. |
1938 startade också vår uppfinnare
Sjöqvist i Bestorp egen rörelse, han tillverkade
gäddsaxar och pimpelblänk. Han hade tidigare tillverkat i sågens maskinhus.
Rörelsen drivs nu av en son. På 1940-talet hade vi torghandel i Bestorp. Det var Kalle Jansson och Linda som började med
torghandeln. De sålde strömming vid godsmagasinet och körde i kring med en
strömmingsbil, som var en cykel. Under mitten av 40-talet öppnades en herr-
och damfrisering i Franzéns möbelhall. Den verksamheten varade inte i så
många år. Under 1940-talet köpte droskar’n Helge Svensson en buss för att ge Bestorp bättre förbindelse med Åtvidaberg. Vi ungdomar
brukade hyra bussen på söndagskvällarna för att åka på bio i Linköping. Det
var ett stort äventyr. Bussen kallades för Albertina. Albertina var inte jämt
villig, så det blev många knuff och stånk på turerna. I slutet av 1940-talet startade bion
i Eklunda. På den tiden var det stor aktivitet i lokalen. Hur många
nyårsvakor som har framförts av Bestorpsungdomar är
svårt att säga. Även småskola har bedrivits i Eklunda. 1957 tog röde hanen
Eklunda. En ny industri startade, kallad Vanderverken, där det tillverkades ägghållare och
besticklådor till restauranger. Industrin var inrymd i Linnédalen. Efter
några år flyttade den till Sätra gamla skola, där den fick ett snabbt slut. 1950 flyttades Östen Karlssons till
sin nuvarande charkbutik. Gunnar Sjöqvist startade en stenröjningsfirma som
röjde bort sten åt bönderna. 1956 påbörjades en utredning om vatten och
avlopp i Bestorp. 1958-59 togs det nya vattenverket
och avloppsverket i bruk. 1958 gick Bestorps
ångsåg i konkurs och driften lades ner. 1959 byggde smederna sin nya verkstad
nere vid samhället. Sven Nilssons Radio & TV byggdes. Nu började bostadsbyggandet att
komma igång, första etappen byggdes på Sjölundsvägen. 1959 blev nya Eklunda
färdigt för invigning. På Sågareholmen började man
bygga sommarstugor. På 1960-talet blev det en förlängning av Sjölundsvägen. Nu hade en tillbakagång på industrin
satt sina spår. Det var bara smedjan som gick för högtryck. Under 1970-talet
upphörde möbeltillverkningen. Caféet som hade flyttat till Linnédalen
övergick till sommaröppet – och stängdes sedan helt. Järnvägsstationen
bommades igen. 1978 tillkom Sågvägen med villor och servicehus. ”Nisse i Sågen” (Nils Larsson, f 1928),
1981 |
|
|
|