Här ser vi Gunnars imponerande samling av
mässingsmortlar. Flaskan till höger har den typiska gravyren från Cedersbergs glasbruks sliperi, som låg nära bron vid Bjärka-Säby. Kanske kommer också snapsglaset därifrån. Berättelsen om Gunnar Lindgren i Karlstorp Det är nog många som sett en liten grön
bil, en Toyota Corolla, som stått parkerad tidigt på mornarna
vid olika parkeringar utmed Rv 23/34. Det var
Gunnar Lindgren i Karlstorp som med kikare och kamera spanade på djur. Jag har träffat Gunnar i sitt nuvarande
boende på Servicehuset i Bestorp där han berättat
för mej om sitt liv. |
Gunnar med ”medaljen” han fick av Henric
Falkenberg för lång och trogen tjänst i jakten på Brokinds gård. |
||
Karl
Erik Gunnar, som bott så gott som hela sitt liv i Brokind.
föddes den 17 mars 1933. Föräldrarna Ivar och Elsa Lindgren bodde då i två
rum och kök ovanför Mejeriet på Brokinds gård. Mejeriet är den långa vita
byggnaden utmed forsrännan vid Kinda Kanal. Mamma
Elsa var född i Viggebysand 1890 och pappa Ivar
föddes i lillstugan vid Eggeby 1893. Farfar var
statare och morfar s k dagsverkskarl, d v s han hjälpte till där han
behövdes. Elsa
var mellan 1914 och 1919 anställd som kökspiga och sedermera kokerska hos
H.K.H. Hertigen av Sörmland, prins Wilhelm, på Stenhamra
slott. Detta bevisas av ett tjänstgöringsbetyg utfärdat av hovmarskalk Rudenbeck där han bl a lovordar
Elsas plikttrogenhet och sparsamhet. Tillbaka
i Brokind och efter giftermål skötte mamma Elsa hem
och hushåll medan pappa Ivar var privatchaufför till greve Göran Falkenberg
på Brokinds gård. Han hade uniform med blanka knappar och skärmmössa med
blankt märke i, berättar Gunnar. I
familjen fanns också syskonen Britta, född 1925, systern Ingegerd född 1930
men som tragiskt dog av dåligt hjärta bara 1 år och 11 månader gammal. Sedan
föddes Gunnar 1933. När
Gunnar var sju år var det dags att börja skolan. År 1och 2 gick han i
Brokinds skola, belägen i ekhagarna vid Brokinds gård. År 3 - 4 blev det i
den s k Svenbergska skolan i Brokinds samhälle, det
hus på Vinkelvägen där familjen Älenmark bodde i
många år. Och sedan åter till Brokinds skola. Fortsättningsskolan gick Gunnar
i Dänskebo för magister Paul Aineström,
som senare blev lärare i Brokind, skrev
Vårdnäsboken och dokumenterade mycket om Vårdnäs
socken. Vid den här tiden flyttade familjen in i Trädgårdsmästarbostaden
(Orangeriet) vid slottet. Efter
skolan, 14 år gammal, började Gunnar som båtbyggarlärling hos Rune Hjelmerus
vid Brokinds Varv. |
Arbetet
bestod mest i att slipa åror och måla båtar som man tagit in för upprustning.
De nybyggda båtarna, dvs ekor, skulle linoljas. Lönen var 25 öre i timmen. Efter
ett år slutade Gunnar då pappa sa ifrån att lönen var för dålig. Han blev i
stället bonddräng hos arrendator Hjulström på Brokinds gård. Första arbetet
blev att montera ner hässjelinor från krakstörarna. Gunnar vill minnas att
han fick 25 öre hässjan vilket var betydligt mer betalt än på båtvarvet. När
jobbet med hässjorna var klart fick han arbeta som ”vanlig” bonddräng, men
efter något år blev han körkarl. Han fick ansvaret för en gammal stadig häst
som hette Pajas. Med hästekipaget blev Gunnar lite av en gårdstomte
och fick göra div körslor som behövdes på gården. 1953
slutade han på gården för att göra rekryten på I 4 i Linköping. Efter
värnplikten blev Gunnar lastare hos Elmer Andersson som bedrev lastbilsåkeri
i Brokind. Men redan efter något år tog Gunnar i
för hårt på en timmerstock, slet sönder ischiasnerven och gjorde illa ryggen. Efter
sex månaders konvalescens fick Gunnar börja som gårdskarl hos greve Gabriel
Falkenberg på Näs i Brokind. Greven, som bodde i
Norrköping, hade Näs som sommarboende. Det blev alltså ett säsongsarbete, som
han fick dryga ut med skogsarbete åt Södra Skogsägarna på vintern. Gunnar
var hos greve Gabriel fram till 1959. Han visar ett tjänstgöringsbetyg från
greven som heter duga. Så blev det skogsarbete åt Södra i nästan 20 år, då
han förtidspensionerades för ryggbesvär. Ett
av de stora intressena har varit jakt. Gunnar var bara 15 år när han fick
börja gå som drevkarl under jakterna på Brokinds gård. Efter ett par år fick
han förtroendet att vara ledare för drevkarlarna. Efter att ha tillbringat mycket tid på skjutbanan ansåg greve Göran att han kunde vara med i jaktlaget som skytt. På den vägen blev det sedan ända tills han p g a svikande ben inte kunde vara med längre. Greve Henric Falkenberg gjorde på skoj en medalj till honom med tack för trogen tjänst. |
Ivar Lindgren, Gunnars far, var greve
Göran Falkenbergs chaufför. Foto: Ivar Andersson. Som
mest innehade Gunnar åtta jaktgevär. Gunnar
minns att när han var barn, och man bodde ovanpå Mejeriet, sköt man från
köket in i rummet med salongsgevär. På dåtidens bakpulverpaket fanns bilden
av en brödspade, stor som en enkrona, Den klippte pappa ut och klistrade upp
på garderobsdörren för att skjuta prick på. Dörren
blev helt sönderskjuten och Gunnar minns vidare att en gång, när hans mamma
skulle ta fram en av sina klänningar ur garderoben, dråsade det blykulor från
den. I
samband med att pappan blev pensionär 1960 flyttade man till den södra
lägenheten i Bleckninge strax söder om Brokinds
samhälle. Under
tiden Gunnar var på Näs var han i Bestorpsparken en
lördagskväll. Där fanns också Tyra Svensson och hennes väninna och det blev
så att Gunnar skjutsade flickorna hem. Tyra bodde under sommaren i ”Stenbergska gården” i Bestorps
by, där hon arbetade hos en linköpingsfamilj som |
ägde
City Dammode, som var en aktad damkonfektionsaffär. Det blev alltså inte så
lång färd men efter den kvällen var det Tyra och ingen annan. 1969
flyttade så Tyra till Gunnar i Bleckninge men
omkring 1970 flyttade de till den lilla röda stugan i Karlstorp i Brokind. Syster Britta bodde då i det stora relativt
nybyggda huset bredvid. Något
giftermål blev det inte mellan Tyra och Gunnar, det gick bra ändå menar han.
De fick leva tillsammans till 1997 då Tyra avled. Gunnar
har haft stort intresse för både historia och natur. Han har åkt runt i Vårdnäs och i trakterna runt omkring och fotograferat
gamla byggnader. Det finns åtskilliga pärmar med dokumentation. Han har också
visat ett stort intresse för gamla milstenar utmed vägarna och han kan
berätta mycket om deras historia. Gunnar
har också en imponerande samling av mässingsmortlar i olika storlekar. Det
finaste som finns i Gunnars bokhylla är nog den gamla glasflaskan och glaset
som med all sannolikhet kommer från Cedersbergs
glasbruk, som en gång låg på Bjärka Säbys domäner.
Glasbruket anlades 1781 och fanns kvar till 1850. Länsmuseet i Linköping har
varit och tittat på glaspjäserna och visat intresse för dem. 2017
drabbades Gunnar av något, kanske var det en stroke, som förändrade hans liv
såtillvida att han fick svårt att gå utan rullator och det blev slut på att
köra bil. Så
flyttade Gunnar in på Servicehuset i Bestorp och
den gröna Toyotan är såld. Han säger att han har
det bra och behöver inte bekymra sig för något i sitt serviceboende. Men
tiden blir lång. Han saknar sin snickarverkstad. Gunnar
ser fram mot vår och sommar när de boende kan spela boule igen. Sedan
en tid tillbaka är syster Britta borta och de båda husen i Karlstorp är sålda
till en ung barnfamilj. Else-Marie Peterson i
januari 2019 |