Här ser vi Gunnars imponerande samling av mässingsmortlar. Flaskan till höger har den typiska gravyren från Cedersbergs glasbruks sliperi, som låg nära bron vid Bjärka-Säby. Kanske kommer också snapsglaset därifrån. Berättelsen om Gunnar Lindgren i Karlstorp Det är nog många som sett en liten grön bil, en Toyota Corolla, som stått parkerad tidigt på mornarna vid olika parkeringar utmed Rv 23/34. Det var Gunnar Lindgren i Karlstorp som med kikare och kamera spanade på djur. Jag har träffat Gunnar i sitt nuvarande boende på Servicehuset i Bestorp där han berättat för mej om sitt liv.		Gunnar med ”medaljen” han fick av Henric Falkenberg för lång och trogen tjänst i jakten på Brokinds gård.
Karl Erik Gunnar, som bott så gott som hela sitt liv i Brokind. föddes den 17 mars 1933. Föräldrarna Ivar och Elsa Lindgren bodde då i två rum och kök ovanför Mejeriet på Brokinds gård. Mejeriet är den långa vita byggnaden utmed forsrännan vid Kinda Kanal. Mamma Elsa var född i Viggebysand 1890 och pappa Ivar föddes i lillstugan vid Eggeby 1893. Farfar var statare och morfar s k dagsverkskarl, d v s han hjälpte till där han behövdes. Elsa var mellan 1914 och 1919 anställd som kökspiga och sedermera kokerska hos H.K.H. Hertigen av Sörmland, prins Wilhelm, på Stenhamra slott. Detta bevisas av ett tjänstgöringsbetyg utfärdat av hovmarskalk Rudenbeck där han bl a lovordar Elsas plikttrogenhet och sparsamhet. Tillbaka i Brokind och efter giftermål skötte mamma Elsa hem och hushåll medan pappa Ivar var privatchaufför till greve Göran Falkenberg på Brokinds gård. Han hade uniform med blanka knappar och skärmmössa med blankt märke i, berättar Gunnar. I familjen fanns också syskonen Britta, född 1925, systern Ingegerd född 1930 men som tragiskt dog av dåligt hjärta bara 1 år och 11 månader gammal. Sedan föddes Gunnar 1933. När Gunnar var sju år var det dags att börja skolan. År 1och 2 gick han i Brokinds skola, belägen i ekhagarna vid Brokinds gård. År 3 - 4 blev det i den s k Svenbergska skolan i Brokinds samhälle, det hus på Vinkelvägen där familjen Älenmark bodde i många år. Och sedan åter till Brokinds skola. Fortsättningsskolan gick Gunnar i Dänskebo för magister Paul Aineström, som senare blev lärare i Brokind, skrev Vårdnäsboken och dokumenterade mycket om Vårdnäs socken. Vid den här tiden flyttade familjen in i Trädgårdsmästarbostaden (Orangeriet) vid slottet. Efter skolan, 14 år gammal, började Gunnar som båtbyggarlärling hos Rune Hjelmerus vid Brokinds Varv.	Arbetet bestod mest i att slipa åror och måla båtar som man tagit in för upprustning. De nybyggda båtarna, dvs ekor, skulle linoljas. Lönen var 25 öre i timmen. Efter ett år slutade Gunnar då pappa sa ifrån att lönen var för dålig. Han blev i stället bonddräng hos arrendator Hjulström på Brokinds gård. Första arbetet blev att montera ner hässjelinor från krakstörarna. Gunnar vill minnas att han fick 25 öre hässjan vilket var betydligt mer betalt än på båtvarvet. När jobbet med hässjorna var klart fick han arbeta som ”vanlig” bonddräng, men efter något år blev han körkarl. Han fick ansvaret för en gammal stadig häst som hette Pajas. Med hästekipaget blev Gunnar lite av en gårdstomte och fick göra div körslor som behövdes på gården. 1953 slutade han på gården för att göra rekryten på I 4 i Linköping. Efter värnplikten blev Gunnar lastare hos Elmer Andersson som bedrev lastbilsåkeri i Brokind. Men redan efter något år tog Gunnar i för hårt på en timmerstock, slet sönder ischiasnerven och gjorde illa ryggen. Efter sex månaders konvalescens fick Gunnar börja som gårdskarl hos greve Gabriel Falkenberg på Näs i Brokind. Greven, som bodde i Norrköping, hade Näs som sommarboende. Det blev alltså ett säsongsarbete, som han fick dryga ut med skogsarbete åt Södra Skogsägarna på vintern. Gunnar var hos greve Gabriel fram till 1959. Han visar ett tjänstgöringsbetyg från greven som heter duga. Så blev det skogsarbete åt Södra i nästan 20 år, då han förtidspensionerades för ryggbesvär. Ett av de stora intressena har varit jakt. Gunnar var bara 15 år när han fick börja gå som drevkarl under jakterna på Brokinds gård. Efter ett par år fick han förtroendet att vara ledare för drevkarlarna. Efter att ha tillbringat mycket tid på skjutbanan ansåg greve Göran att han kunde vara med i jaktlaget som skytt. På den vägen blev det sedan ända tills han p g a svikande ben inte kunde vara med längre. Greve Henric Falkenberg gjorde på skoj en medalj till honom med tack för trogen tjänst.	Ivar Lindgren, Gunnars far, var greve Göran Falkenbergs chaufför. Foto: Ivar Andersson. Som mest innehade Gunnar åtta jaktgevär. Gunnar minns att när han var barn, och man bodde ovanpå Mejeriet, sköt man från köket in i rummet med salongsgevär. På dåtidens bakpulverpaket fanns bilden av en brödspade, stor som en enkrona, Den klippte pappa ut och klistrade upp på garderobsdörren för att skjuta prick på. Dörren blev helt sönderskjuten och Gunnar minns vidare att en gång, när hans mamma skulle ta fram en av sina klänningar ur garderoben, dråsade det blykulor från den. I samband med att pappan blev pensionär 1960 flyttade man till den södra lägenheten i Bleckninge strax söder om Brokinds samhälle. Under tiden Gunnar var på Näs var han i Bestorpsparken en lördagskväll. Där fanns också Tyra Svensson och hennes väninna och det blev så att Gunnar skjutsade flickorna hem. Tyra bodde under sommaren i ”Stenbergska gården” i Bestorps by, där hon arbetade hos en linköpingsfamilj som	ägde City Dammode, som var en aktad damkonfektionsaffär. Det blev alltså inte så lång färd men efter den kvällen var det Tyra och ingen annan. 1969 flyttade så Tyra till Gunnar i Bleckninge men omkring 1970 flyttade de till den lilla röda stugan i Karlstorp i Brokind. Syster Britta bodde då i det stora relativt nybyggda huset bredvid. Något giftermål blev det inte mellan Tyra och Gunnar, det gick bra ändå menar han. De fick leva tillsammans till 1997 då Tyra avled. Gunnar har haft stort intresse för både historia och natur. Han har åkt runt i Vårdnäs och i trakterna runt omkring och fotograferat gamla byggnader. Det finns åtskilliga pärmar med dokumentation. Han har också visat ett stort intresse för gamla milstenar utmed vägarna och han kan berätta mycket om deras historia. Gunnar har också en imponerande samling av mässingsmortlar i olika storlekar. Det finaste som finns i Gunnars bokhylla är nog den gamla glasflaskan och glaset som med all sannolikhet kommer från Cedersbergs glasbruk, som en gång låg på Bjärka Säbys domäner. Glasbruket anlades 1781 och fanns kvar till 1850. Länsmuseet i Linköping har varit och tittat på glaspjäserna och visat intresse för dem. 2017 drabbades Gunnar av något, kanske var det en stroke, som förändrade hans liv såtillvida att han fick svårt att gå utan rullator och det blev slut på att köra bil. Så flyttade Gunnar in på Servicehuset i Bestorp och den gröna Toyotan är såld. Han säger att han har det bra och behöver inte bekymra sig för något i sitt serviceboende. Men tiden blir lång. Han saknar sin snickarverkstad. Gunnar ser fram mot vår och sommar när de boende kan spela boule igen. Sedan en tid tillbaka är syster Britta borta och de båda husen i Karlstorp är sålda till en ung barnfamilj. Else-Marie Peterson i januari 2019