Hamra i
höbärgningstid i mitten av 1950-talet - det vill säga några år innan
landskapsbilden radikalt förändrades av nya vägsträckningen. Foto: Paul Aineström. Hamra
– minsta säteriet i Vårdnäs |
||||
Hamra – vid
Järnlundens strand, gränsande till Tjärstad socken – är minsta säteriet i Vårdnäs socken. De
tre större är Brokind, Västerby och Kuseboholm. Äldsta dokumentet där Hamra - eller Hambra - nämns är handlingen där gården testamenteras av
en Håkan Johansson till klostret i Vreta. Som alla gårdar i
kyrkans och klostrens ägo drogs Hamra in till kronan under reformationen, på
1500-talet. Mot slutet av det århundradet, eller i början av nästa, överläts
gården till löjtnanten Christer Drake, som gjorde den till sin sätesgård. Christer Drakes son
Johan Drake förvärvade 1645 det intilliggande kyrkohemmanet Björke, som kom
att vara samägt med Hamra ända fram till laga skiftet 1882. Även Stensmålen,
Tomta och Bemelsbo (senare omdöpt till
Kristineberg) tillhörde på den här tiden Hamra. Sista ägaren av
ätten Drake (Drake af Torp och Hamra, som den här
grenen hette), var en Christina, som i 1700-talets början gifte sig med
överste Arendt Johansson von Müllern. Då sonen Karl
von Müllen avlidit gick Hamra först till hans
syster och därefter till hans änka Maria Beata Stuart. Hon testamenterade
säteriet till sin brorson Karl Johan Stuart, som avled 1784. Dennes dotter
var gift med Karl Adolf von Rohr. De och deras barn levde och verkade på
Hamra till senare delen av 1800-talet. Sist i ätten von Rohr, som nu
utslocknade, var Kristina Magdalena. När hon 83 år gammal avled 1882 hade
Hamra sedan länge nya ägare. I sin bok ”Från
Östergötlands bygder”, 1890, skrev författarinnan Wilhelmina Gravallius nostalgiskt om epoken von Rohr på Hamra. ”Det
gamla Hamra finnes icke mer; det är utdödt, liksom
nästan öfverallt det enkla, patriarkaliska lifvet …”. Hela texten återfinns i Paul Aineströms bok om Vårdnäs
socken, 1959.
|
Ingemar Gezelius (1876-1934). 1860, eller
däromkring, köptes Hamra av C W Sandström, kronolänsman i Kinda härads norra
del, till vilken Vårdnäs hörde. Men efter att ha ersatt den förfallna
huvudbyggnaden med en ny, och byggt ny ladugård, sålde Sandström säteriet
till riksdagsman Axel Edvard Pettersson. Denne, som även blev betrodd
kommunalman i socknen, brukade och bebodde Hamra i fyrtiotalet år. Efter Petterssons
död övertogs Hamra 1913 av lantbrukskonsulenten Ingemar Gezelius. Han hade en
särskild avsikt med sitt gårdsförvärv. Hamra skulle bli lantmannaskola! Se
särskild artikel här intill. När Gezelius
avlidit 1934 och skolan avvecklats blev familjen Hultner
ägare av Hamra, och skulle så förbli för lång tid framåt. Lantbruksdriften
var utarrenderad. Med ständigt ökande
biltrafik måste den gamla Kalmarvägen, smal och slingrande, ersättas i början
av 1960-talet av en ny, rakare och bredare väg. Denna kom att få sin
sträckning mellan ladugården å ena sidan och herrgården med sina flyglar å
den andra, för att sedan fortsätta söderut, över öar i Järnlunden, mot
Rimforsa. Wilhelmina Gravallius, som tyckte att Hamras nya mangårdsbyggnad var
själlös i jämförelse med den gamla, hade väl alldeles tappat målföret om hon
fått se den vackra gården kluven av riksväg 34. Under den tid gårdarnas skattekraft angavs i mantal, representerade
Hamra 2 ½ mtl. I bokverket Sveriges Bebyggelse,
1951, uppgavs Hamras areal vara 163 hektar, varav 42,5 ha åker. Ladugården
rymde sju hästar och tjugotalet nötkreatur. Men det var då! Vilket slags
husdjur livet på gården numera kretsar omkring, framgår av namnet ”Hamra
Ridcenter”, som ingen förbipasserande undgår att se. VEINE EDMAN November 2020 |
Flygelbyggnaderna
på Hamra. Vykort från lantmannaskolans tid. |