Ernst Larsson i Kögenäs berättar – II.

Om lantbrukets utveckling m m

Intervju med Ernst Larsson i Vårdnäs ålderdomshem den 4 mars 1978. Intervjuare, med bandspelare, var Paul Aineström och Göte Eriksson, sekreterare och ordförande i den då nybildade hembygdsföreningen. Deras utskrift av intervjun är lätt bearbetad av Veine Edman.

 

Ernst Larsson var född 1886 och avled 1979, 93 år gammal. Som yngling hörde han hemma i Vårdnäs kyrkby eftersom fadern arrenderade Prästgården åren kring förra sekelskiftet.

 

Efter att fadern köpt en gård i Kögenäs 1902 blev han ”Larsson i Kögenäs” för resten av livet en välkänd förtroendeman inom socknen och kyrkan.

 

När Sjögsätter friköptes från Västerby – var det Einars far som köpte det?

Ja, dä va dä, och han kom dit 1898 eller 99 vicket dä va. Ungefär samtidigt som min far köpte Arnebo. Einars far va en duktiger kar. Där geck inte dränga å slankede inte! Han geck öpp före dränga.

ernst2

Ernst Larsson, t h, besöks i hemma i Kögenäs vid en högtidsdag av David Johansson i Lökebo, t v, och Hjalmar Johansson i Lämbo.

 

 

Sen kom Ask dit å börje odle. Hele den där stenmuren kring gårn, den har Ask satt. Den bröt di öpp ur åkern. När di geck å plöjde så geck Svenssön mä, mä en spae å ett spett. Va dä en sten söm han inte kunne bryte öpp, då satte han en påle där. Å den han kunne bryte öpp, den han bröt öpp. Så följde han mä, för ätter för. Dä bröts öpp sten i mängder, söm sprängdes, å dä va Ask söm gjorde dä meste. Dä ä två kulle där nere ve den där källa, som ä utmä vägen nerifrå Sjögsätter, precis i vägdiket. Där va dä så tätt mä sten söm dä kunne vare. Men dä skulle bli rent, å dä ä rent.

 

Einars far hette Johan Svensson, å han va engagereder kommunalt han mä. Han va kyrkvärd mä. Skolkassör va han i månge år. Se han hadde penga, så dä va ett rent elände för skolkassa. Johanssön i Sjögsätter skötte räkenskapera, men Svenssön släppte te penga. Johanssön va skollärarn i Sjögsätter. Han kom frå Tråstörp. Han va född där.

 

Hur var det i skolan vid den tiden? Var det som Wikell sa igår kväll – lärarn gav dom en snyting, för var det så att inte hade gjort några elakheter, så såg han på ögona på dom att de tänkte göra det?

Joovars, dä feck di allt. Ja börjde i Brokinn. Dä va en söm hette Thure Krockny ? frå ? . Han feck ju stryk alldeles förskräcklit. Ja va ju livrädd där ja satt baköm’en.

 

Vad gjorde han för fuffens då?

Ja, han kunne inte läxera nog.

 

Ja minns inte vilket år dä va, men ja minns när di gifte sej, Johanssön (skolläraren i Sjögsätters skola) å Anna. Anna ho va börtifrå Köppetörp.

 

Då var det fest i bygden? Ja, men rallera va inne å renste å bordet. Dä va i Köppetörp. Då va rallera inne å renste å så mycke dä va. Å ingen tordes göre nånting.

Var det järnvägsrallarna, när järnvägen byggdes? Ja dä vad dä, å di bodde lite varstäns i stugera, inhyste. Di va ju flere hunnre man här förstår ni. När di feck avlöning, då skickte di in en man te stan ätter en kutting brännvin, å så drack de u den, å sen gjorde de inget på ett bra tag, men sen högg de i, sen kunne di arbete. Va de påverkede, va dä bäst å inte säje nåt åt döm. Men vi hadde allri nått ont å döm, å vi mjölkte ändå där börte ve Kläppa då.

Dä hände att di kom å köpte mjölk. Två di köpte två liter var. Då vågde di den ene att han skulle dricke u två liter mjölk utan å ta kruka frå mun, å dä gjorde han. Han satte kruka te mun å drack u två liter, direkt spenvarm mjölk. Den annre han köpte två liter åt’en. Vi hadde e ko som kom i bäcken därbörte. Vi kunne inte ta däna, men vi geck bört te rallera, te Berglund. Hele laget kom mä liner å ätter ett huj så va kona öppe.

På tal om kor – det fanns väl en massa gubbar och gummor som hade lite läkekonst för sig, bland annat när det gällde djur?

 

Ja, dä gjorde dä förstöss. Dä fanns ju inga veterinärer då. Petterssön i Melskog – ”Anners Petter” i Melskog. Å så va dä forern i Västerby, Isakssön. De va såna där. När kora feck förstöppning så ga di döm vattenvälling å linfrö å såntdäret. Mot rösjuka ga di rölleka, söm di gjorde avkok på å tömde i djuret.

 

Fanns det ingen som hade något hokus pokus för sig? Näe, dä kömmer ja inte ihög. Men dä kanske fanns tidigere.

 

Hur var det med tandläkare? Det sas ju att smeder drog ut tänder. Dä gjorde dä ju, men ja har inte vatt för dä, men dä va en gubbe där hemme söm to ut tänner. Han hette Karl Johan Danielssön. Han bodde mittför där ja bor.

Vad hade han för verktyg? Ja, han hadde en nyckel söm han satte öm tanna, å så hade han e tång. Ja köpte den där reskapen på asjon ätter’n. Di finns nog inte kvar nu. En asjonist i Nykil söm hette Svenssön i Tobo, han bröt dän tänner.

(Vid sekelskiftet 1900 var Ernst Larssons far arrendator på prästgården. Där hade de 15 kor, ett par hästar, kanske tre hästar ibland, två par oxar, ibland tre par. Så hade prästen en häst. Gården höll sig med två drängar, och dessutom hade man fyra torpare. Inga pigor. Döttrarna hjälpte till med kvinnosysslorna.)

ernst3

Ernst Larsson på sin 90-årsdag 20 december 1976.

Fiskade ni mycket? Näej, dä gjorde vi inte. Vi hadde en fiskere söm hette Lindahl, söm bodde öppe i Hagstuga här öppe. Han hadde fisket på prästgårn, men vi feck fiske så mycke vi ville förstöss, te husbehov. Å hans sön va fiskere ve Bjärka sän. Han hette Tilly. Han va före Petterssön.

På vintrarna – hölls ni mycket i skogarna då?

Näej, dä va inte mycke, dä va bara te hugge ve å ta reda på. Köre gössel å så där gjorde de.

Om slåttern på Bestorpshumpen, som hörde till Prästgården:

Joo, vi skulle slå Humpen då. Vi brukte va nie, tie te slå. Å då börjde vi ve fem-tin på kvällen, eller så där fem, sex, å slo då te klocka nie, tie, å så geck di å la sej i lada var de kunne. (Den ladan stod ungefär där Bestorps järnvägsstation sedan byggdes.)

 

 

Å sen på möran börjde vi igen ve fyra, fem-tin å gjorde färdit. Å vi hadde massäck mä öss förstöss i en köffert, så att vi feck kaffe å mat då. Dä var törpera å gårdens fölk, som gjorde slåttern. Törpera skulle göre hjälpdagsverken, så fruera va mä.

 

Hur mycket räknade man med att en rejäl karl kunde meja på en dag, när de mejade säd?

Ve herrgåla där hadde di ett tunnland. Di här godsera (arrendatorerna under godset, kanske också torparna räknades in under den benämningen) feck gå te herrgålae å meje. Di här söm va öppe frå Nymålen, han hette Henrikssön. En sön de han gifte sej mä mi syster. De bodde i Nymålen, men di flytte te Vidingsjö sen. Di hade ett tunnand di skulle meje på dan. Sen va dä en söm skulle ta öpp ätter var å en. Di hadde inga maskiner då. Bindere hadde di inte i Västerby på den tin vi bodde i prästgårn. Den förste maskin som kom ätter slöttermaskin va en så kalled apparat, men den va inte mycke å ha. Sen kom avläggarn. Vi hadde en avläggere. I Västerby va di först å ha såna här maskiner härikring. Men di hadde kanske tidigere i Brokinn. Dä va omkring 1900, när ja geck i skolan, ja slöt ju 1900.

 

Där (i Västerby) hadde di en självbindere. Han hette Fanny. Di prate öm pöjka, att di hadde Fanny ute på gäla, när di skulle meje. Avläggera köm i bruk i bygda så småningöm. Ja köpte en i början på trettitalet. Den köpte ja å en arrendator på Kusebo söm hette Nilsson. Han hadde köpt bindere då. Å då köpte ja den å ga hunnra kroner för’n. Dä va en Deering. Men den va inte uppfällbar. Så bordet dä va allti ute. Ja hadde den te trettisex, för då köpte ja den förste bindarn, begagnad. Så köpte ja en ny sen förti. Då bildede di en fons söm en fick låne penge å köpe maskiner. Då va vi tre därhemme söm skrev på en sånt papper å vi köpte en bindere ihop. Men vi feck allre nåre penge där å betale mä, så ja feck betale’n ja. Å de annre feck använde’n. Dä va rätt vanlit att granne slo sej ihop om maskiner.

 

Traktor – vem var förste med en sådan?

Dä va nog Västerby söm va först mä dä där. Dä minns ja när de köpte sin, men vicket år dä va minns ja inte. Ja köpte en förtiåtta, en begagneder traktor. Dä dröjde länge inna de kom ut på de små gåla, utan de körde mä häste. Vi hadde redit styv jol hemme, så en kunne inte klare sej mä två häste. Å dä va för mycke å ha tre. Ja låne traktor i början. I Stubbetörp köpte di först en traktor, men dä va ju besvärligt å komme över (till Kögenäs därifrån).

 

När järnvägen byggdes – då var det väl klätt och fint här i bygden?

Ja dä va dä. Dä va ju klätt å fint mä äreporte i Brokinn, men inte i Bestörp. Där va ingen järnvägsstation egentligen, bare en anhalt. Den växte ut sen. Den geck ju öm Brokinn förstöss. Där lastedes mängder. Hele den där plan öppe ve station. Den va full å vefloder jämt. Dä kördes masser å ve öppe frå Sätra å Kättilsta å där. Ja, ve invigninga å järnvägen kom dä mycke fölk. Dä geck ett persontåg ätter, så vi åkte mä ifrå Brokinn å te Bestörp.

 

./.