Brev från

 Sven Persson

i Sjöstugan, Brokind

till sonen Anders Petter i Andover, Illinois, 1858

 

 

Bilden: Sjöstugan var bebodd från början 1700-talet och kallades då Fiskarehemmet. Efter att området mellan vägen och Lilla Rängen, som tillhörde Brokinds gård, styckats till villatomter såldes också Sjöstugan med tomt, 1915. Av tomtkartan framgår att det funnits en ångbåtsbrygga på tomten. Fotot av kände linköpingsfotografen Didric von Essen, 1903, tillhör Östergötlands museum.

OM.DVE.000523

 

 

Släktforskaren Berit Ekberg har låtit oss ta del av ett brev som hennes farmors farfars föräldrar - då bosatta i Sjöstugan i Brokind - skrev till barnen som hade utvandrat till Amerika.

 

Det är ett brev som vittnar om längtan efter kära familjemedlemmar som man aldrig skulle få återse, men också om förtröstan i en stark gudstro. Brevet tydliggör fattigdomen som fick så många unga att ta det stora steget - att lämna föräldrar och hemland.

 

Året var 1858. Fadern Sven Persson, som höll i pennan, var född i Horn 1796. Hustrun Inga Catharina (Karin), född 1799, kom från Södra Vi. De var nu i 60-årsåldern. Inga Karin skulle sluta sina dagar redan nästa år, 1859. Svens tid som änkling blev kort. Han avled 1860.

 

Till Vårdnäs hade familjen kommit 1843, från Horn, för att bli brukare/arrendatorer på en av sex-sju gårdar i Eggeby söder om Brokind. Denna by, liksom grannbyn Eggebynäs, hörde sedan århundraden till Brokinds fideikommiss. Just vid den här tiden beslutade greve Falkenberg att avhysa bönderna i de båda byarna och lägga bruket av markerna ifråga under huvudgården.

Bondstugorna blev nu bostäder för anställda vid herrgården.

 

Efter några få år i Eggeby blir nu Sven Persson i stället  brukare av gården Sundsmåla, ett par kilometer norr om herrgården. Inte heller här blev familjen Persson långvarig. Av vilken orsak vet vi inte, men på nästa adress, Skillberga rusthåll, står det ”Inh” (inhyses) vid Svens namn i husförhörslängden. Här blev de kvar, tills de 1853 flyttade till sin fjärde adress inom Brokinds ägor i Vårdnäs socken - nämligen Sjöstugan. Den var belägen på en smal markremsa mellan Lilla Rängen och sockenvägen, mitt på sträckan mellan Brokinds gård och Vårdnäs kyrkby. Den gamla stugan ersattes 1916 av det bostadshus som står på tomten än idag.

 

1858 var familjen inte längre så stor. Av de tio barn som Inga Karin fött uppnådde åtta vuxen ålder. När Sven skriver brevet som återges här intill har alla utom yngste sonen Alfred, född 1841, flugit ut ur boet.

 

Två söner och en dotter hade redan utvandrat till Amerika. Anders Petter, som brevet är adresserat till, hade slagit sig ner som farmare i Andover, Illinois, och hans bror Sven i Cambridge tio mil bort. Efter föräldrarnas död skulle ytterligare tre syskon resa till Amerika. En dotter, som gift sig med en glasblåsare i Hammar, flyttade senare till Finland.

 

Som framgår av brevet ville också 17-årige Alfred göra den långa resan över Atlanten. Men då ingen vågade låna honom pengar till resan blev han, som den ende av de åtta syskonen, kvar i Sverige livet ut. Och vem vet, kanske var det lika bra? Alfred arbetade som rättare på flera gårdar kring Linköping, gifte sig med Tilda Wallerstedt och blev arrendator i Noby under Lagerlunda i Kärna socken. Arrendet övertogs så småningom av sonen Carl.

 

På äldre dagar levde Alfred i Linköping, där han 87 år gammal avled 1928.

 

”Att Alfred blev hemma fick ju till följd att jag sitter här nu och berättar för er om Svens brev till sonen Anders Petter i Amerika”, skriver Berit Ekberg om sin farmors farfar i Tranås-Ydres släktforskarförenings medlemsblad.

 

                                                   VEINE EDMAN, april 2022

 

Källor:

Klipp ur Tranås-Ydres släktforskarföreningens medlemsblad, 2022.

Församlingsböcker.

 

Nutiden Sjöstugan byggdes 1916 av Ernst Lindholm, som hade yrkesbenämningen stenarbetare.

 

Sven Perssons familj kom till Vårdnäs 1843 för att bruka en av gårdarna i Eggeby söder om Brokind. Av den stora byn återstår dessa båda stugor, här på ett 1950-talsfoto av Paul Aineström. Anblicken av dem är numera förändrad av iögonfallande nybyggnader.

 

Svens och Inga Karins yngste son Alfred ville liksom syskonen emigrera till Amerika. Men han kom i stället att bli rättare på gårdar kring Linköping och arrendator på gården Noby, som tillhörde Lagerlunda. Här ses han med sin hustru Tilda Wallerstedt. Fotot hämtat från Berit Ekbergs artikel i ett släktforskarblad. Alfred och Tilda är hennes farmors farföräldrar.

 

 

Från Berit Ekberg har vi också fått detta fotografi. Kvinnan är Alfreds syster Sofia, född 1838, som i likhet med fem syskon emigrerade till USA. I Moline, Illinois, gifte hon sig 1862 med Olof Larsson, född 1832 i Tråstorp i Vårdnäs. Kanske hade de gjort resan över Atlanten tillsammans?

                                            Sjöstugan den 1e juni 1858

 

Älskade Barn och Barnbarn, och andra släktingar och vänner. Vi önska Eder både timlig och evinnerlig hwälfärd (...) från djupet af våra hjertan. Först ett tack för det kärkomna brefvet vi erhöllo den 11 februari. Vi läste – Gud ske lof – att Ni ha helsan och må bra. Hvad mera kan man önska i detta jordelifvet?

 

Men det som glädjer oss i det innersta är att Ni icke ha glömt Honom som har skapat och väglett och fortfarande skyddar Er från allt ont. När vi läste Edert bref runno tårarna som regndroppar från våra ögon och också från ögonen på Edra bröder och systrar, och också från många som hört eller läst det (…).

 

Älskade Barn, Ni är så nära våra hjertann att Er mor och jag ofta tala med Er i våra drömmar, men när vi vakna är glädjen gången. (…)

Josefine hade fått löfte att resa detta år om Hallgren hade kunnat hjelpa henne med 100 Rdr, men eftersom han inte kunde så blef deraf intet eftersom det är ont om penningar i Sverige så att många nu får gå från sitt om hvilka sådant ej kunde tänkas. Josefine arbetar vid Södersholm i Södra Vi hos Hallgrens sedan Caroline gift sig. (…) Han är glasblåsare. De bo i en socken som heter Hammar (…). Wilhelm arbetar i Skillberga hos Nils Petter Jönsson och Sofia arbetar i Brokind. Alfred arbetar i Ullevi, St Lars socken hos Erker som bodde i Bestorp. Så vår säd är vidt spridd öfver verlden. (…).

 

Jag skulle också vilja veta hvad som menas med en ”Acre” på vårt språk, och också huru många slags sädeslag Du brukar. (…).

 

Ditt sista bref kom fyra dagar efter Anderssons bref (…) utan kostnad till kontoret (gårdskontoret) i Brokind. I tre års tid hafva vi fått dem där och jag får bud från Inspektoren att komma och hämta bref. (…). När vi hafva glädjen veta att där finnes bref från Eder går jag med lätta steg som i ungdomens dag, ty jag kan icke säga såsom Jakob gjorde i gångna tider om sin son Josef ”Det är nog att min son lefver; jag skall fara och se honom” eftersom det är alltför långt för mig. Men när jag ser Ditt namn under Ditt bref gör jag som de tre judiska systrarna gjorde när de ville bli döpta, de kysste namnet Jesus. Också hafver jag kysst Ditt namn, när jag varit ensam. (…).

 

Men, käre Anders Petter, om Du på något sätt kunde hjelpa Din broder Alfred, som är så angelägen om att resa till Amerika att han säger ”Om jag vore der, skulle jag snart betalt resan sjelf, men de som skulle kunna hjelpa vill icke, ty de äro mer rädda nu än tillförne att de icke skola få pengarne igen.”

 

Alfred är rädd att han blir lemnad ensam här eftersom hans förtjenst inte räcker till mer än hans kläder och också för oss är det en svårighet. Mat kan jag, Gudskelof, skaffa så länge jag har helsan. Med kläderna är det annorlunda. Gud velsigne Dig för de vänliga löftena i Dina bref. Jag befaller Dig och de andra i Guds nåd både nu och evinnerligen när vi, som vi hoppas, mötas på andra sidan grafven och se hvarandra igen.

 

Nå, för denna gången hafver jag ingenting mer att skrifva, men skulle Du vilja vara snäll och skrifva så snart som möjligt sedan Du bekommit detta bref och sedan två gånger om året. Vi sända våra hjertligaste kära hälsningar från oss och alla Dina bröder och systrar och äfven från Andersson i Skillberga. Han tror han skall resa i vår. Vi sända också de hjärtligaste hälsningar till Strid och hans familj och tacka honom för hans hälsning till oss. Ursäkta min dåliga handstil, för jag är för gammal att skrifva. Mina händer är stela, som Du förstår. Jag har skrifvit detta sjelf.

 

Adjö för den här gången, kanske för sista gången i denna verlden.

 

Din Fader och Moder

 

Sven Persson

 

Inga Karin Jons Doter

 

(Som framgår av parenteserna återges brevet något avkortat.)