|
Brev från Sven Persson i Sjöstugan, Brokind till sonen Anders Petter i Andover,
Illinois, 1858 Bilden: Sjöstugan
var bebodd från början 1700-talet och kallades då Fiskarehemmet.
Efter att området mellan vägen och Lilla Rängen,
som tillhörde Brokinds gård, styckats till villatomter såldes också Sjöstugan
med tomt, 1915. Byggnaden vid sjön är en smedja tillhörig smeden Hedlund,
bosatt i Brink på andra sidan om vägen. Fotot, av linköpingsfotografen Didric von Essen, 1903, tillhör Östergötlands museum. |
|
||
|
Släktforskaren
Berit Ekberg har låtit oss ta del av ett brev som hennes farmors farfars
föräldrar - då bosatta i Sjöstugan i Brokind -
skrev till barnen som hade utvandrat till Amerika. Det är ett brev som
vittnar om längtan efter kära familjemedlemmar som man aldrig skulle få
återse, men också om förtröstan i en stark gudstro. Brevet tydliggör
fattigdomen som fick så många unga att ta det stora steget - att lämna
föräldrar och hemland. Året var 1858.
Fadern Sven Persson, som höll i pennan, var född i Horn 1796. Hustrun Inga
Catharina (Karin), född 1799, kom från Södra Vi. De var nu i 60-årsåldern.
Inga Karin skulle sluta sina dagar redan nästa år, 1859. Svens tid som
änkling blev kort. Han avled 1860. Till Vårdnäs hade familjen kommit 1843, från Horn, för att bli
brukare/arrendatorer på en av sex-sju gårdar i Eggeby
söder om Brokind. Denna by, liksom grannbyn Eggebynäs, hörde sedan århundraden till Brokinds
fideikommiss. Just vid den här tiden beslutade greve Falkenberg att avhysa
bönderna i de båda byarna och lägga bruket av markerna ifråga
under huvudgården. Bondstugorna blev
nu bostäder för anställda vid herrgården. Efter några få år i
Eggeby blir nu Sven Persson i stället brukare av gården Sundsmåla, ett par
kilometer norr om herrgården. Inte heller här blev familjen Persson
långvarig. Av vilken orsak vet vi inte, men på nästa adress, Skillberga rusthåll, står det ”Inh”
(inhyses) vid Svens namn i husförhörslängden. Här blev de kvar, tills de 1853
flyttade till sin fjärde adress inom Brokinds ägor i Vårdnäs
socken - nämligen Sjöstugan. Den var belägen på en smal markremsa mellan
Lilla Rängen och sockenvägen,
mitt på sträckan mellan Brokinds gård och Vårdnäs
kyrkby. Den gamla stugan ersattes 1916 av det bostadshus som står på tomten
än idag. 1858 var familjen
inte längre så stor. Av de tio barn som Inga Karin fött uppnådde åtta vuxen
ålder. När Sven skriver brevet som återges här intill har alla utom yngste
sonen Alfred, född 1841, flugit ut ur boet. Två söner och en
dotter hade redan utvandrat till Amerika. Anders Petter, som brevet är
adresserat till, hade slagit sig ner som farmare i Andover,
Illinois, och hans bror Sven i Cambridge tio mil bort. Efter föräldrarnas död
skulle ytterligare tre syskon resa till Amerika. En dotter, som gift sig med
en glasblåsare i Hammar, flyttade senare till Finland. Som framgår av
brevet ville också 17-årige Alfred göra den långa resan över Atlanten. Men då
ingen vågade låna honom pengar till resan blev han, som den ende av de åtta
syskonen, kvar i Sverige livet ut. Och vem vet, kanske var det lika bra?
Alfred arbetade som rättare på flera gårdar kring Linköping, gifte sig med
Tilda Wallerstedt och blev arrendator i Noby under Lagerlunda i Kärna socken. Arrendet övertogs så småningom
av sonen Carl. På äldre dagar
levde Alfred i Linköping, där han 87 år gammal avled 1928. ”Att Alfred blev
hemma fick ju till följd att jag sitter här nu och berättar för er om Svens
brev till sonen Anders Petter i Amerika”, skriver Berit Ekberg om sin farmors
farfar i Tranås-Ydres släktforskarförenings
medlemsblad.
VEINE EDMAN, april 2022 Källor: Klipp ur Tranås-Ydres släktforskarförenings medlemsblad, 2022. Vårdnäs församlings
kyrkoböcker. |
Nutiden Sjöstugan byggdes 1916 av
Ernst Lindholm, som hade yrkesbenämningen stenarbetare.
Sven Perssons familj kom till Vårdnäs 1843 för att bruka en av gårdarna i Eggeby söder om Brokind. Av den
stora byn återstår dessa båda stugor, här på ett 1950-talsfoto av Paul Aineström. Anblicken av dem är numera förändrad av
iögonfallande nybyggnader.
Svens och Inga Karins yngste son Alfred
ville liksom syskonen emigrera till Amerika. Men han kom i stället att bli
rättare på gårdar kring Linköping och arrendator på gården Noby, som tillhörde Lagerlunda.
Här ses han med sin hustru Tilda Wallerstedt. Fotot hämtat från Berit Ekbergs
artikel i ett släktforskarblad. Alfred och Tilda är hennes farmors
farföräldrar.
Från Berit Ekberg har vi också fått
detta fotografi. Kvinnan är Alfreds syster Sofia, född 1838, som i likhet med
fem syskon emigrerade till USA. Efter ankomsten till Moline, Illinois, 1862 gifte
hon sig med Olof Larsson. Han var född 1832 i Tråstorp
i Vårdnäs och hade utvandrat till Amerika 1858. |
Sjöstugan den 1e juni 1858 Älskade Barn och
Barnbarn, och andra släktingar och vänner. Vi önska Eder både timlig och
evinnerlig hwälfärd (...) från djupet af våra hjertan. Först ett tack
för det kärkomna brefvet vi erhöllo
den 11 februari. Vi läste – Gud ske lof – att Ni ha
helsan och må bra. Hvad
mera kan man önska i detta jordelifvet? Men det som glädjer oss i det innersta är att Ni icke ha glömt Honom
som har skapat och väglett och fortfarande skyddar Er från allt ont. När vi
läste Edert bref runno
tårarna som regndroppar från våra ögon och också från ögonen på Edra bröder
och systrar, och också från många som hört eller läst det (…). Älskade Barn, Ni är
så nära våra hjertann att Er mor och jag ofta tala
med Er i våra drömmar, men när vi vakna är glädjen gången. (…) Josefine hade fått
löfte att resa detta år om Hallgren hade kunnat hjelpa
henne med 100 Rdr, men eftersom han inte kunde så blef deraf intet eftersom det
är ont om penningar i Sverige så att många nu får gå från sitt om hvilka
sådant ej kunde tänkas. Josefine arbetar vid Södersholm
i Södra Vi hos Hallgrens sedan Caroline gift sig. (…) Han är glasblåsare. De
bo i en socken som heter Hammar (…). Wilhelm arbetar i Skillberga
hos Nils Petter Jönsson och Sofia arbetar i Brokind.
Alfred arbetar i Ullevi, St Lars socken hos Erker som bodde i Bestorp. Så
vår säd är vidt spridd öfver verlden.
(…). Jag skulle också
vilja veta hvad som menas med en ”Acre” på vårt
språk, och också huru många slags sädeslag Du
brukar. (…). Ditt sista bref kom fyra dagar efter Anderssons bref
(…) utan kostnad till kontoret (gårdskontoret) i Brokind.
I tre års tid hafva vi fått dem där och jag får bud
från Inspektoren att komma och hämta bref. (…). När
vi hafva glädjen veta att där finnes bref från Eder går jag med lätta steg som i ungdomens
dag, ty jag kan icke säga såsom Jakob gjorde i gångna tider om sin son Josef
”Det är nog att min son lefver; jag skall fara och
se honom” eftersom det är alltför långt för mig. Men när jag ser Ditt namn
under Ditt bref gör jag som de tre judiska
systrarna gjorde när de ville bli döpta, de kysste namnet Jesus. Också hafver jag kysst Ditt namn, när jag varit ensam. (…). Men, käre Anders
Petter, om Du på något sätt kunde hjelpa Din broder
Alfred, som är så angelägen om att resa till Amerika att han säger ”Om jag
vore der, skulle jag snart betalt resan sjelf, men de som skulle kunna hjelpa
vill icke, ty de äro mer rädda nu än tillförne att de icke skola få pengarne igen.” Alfred är rädd att
han blir lemnad ensam här eftersom hans förtjenst inte räcker till mer än hans kläder och också för
oss är det en svårighet. Mat kan jag, Gudskelof,
skaffa så länge jag har helsan. Med kläderna är det
annorlunda. Gud velsigne Dig för de vänliga löftena
i Dina bref. Jag befaller Dig och de andra i Guds
nåd både nu och evinnerligen när vi, som vi hoppas, mötas på andra sidan grafven och se hvarandra igen. Nå, för denna gången hafver jag
ingenting mer att skrifva, men skulle Du vilja vara
snäll och skrifva så snart som möjligt sedan Du
bekommit detta bref och sedan två gånger om året.
Vi sända våra hjertligaste kära hälsningar från oss
och alla Dina bröder och systrar och äfven från
Andersson i Skillberga. Han tror han skall resa i
vår. Vi sända också de hjärtligaste hälsningar till Strid och hans familj och
tacka honom för hans hälsning till oss. Ursäkta min dåliga handstil, för jag
är för gammal att skrifva. Mina händer är stela,
som Du förstår. Jag har skrifvit detta sjelf. Adjö för den här
gången, kanske för sista gången i denna verlden. Din Fader och Moder Sven Persson Inga Karin Jons Doter (Som framgår av
parenteserna återges brevet något avkortat.) |
|