Huvudet på sista numret av Kommunnytt från Vårdnäs ”storkommun inför samgåendet med Linköpings stad och de övriga ”kranskommunerna” Åkerbo, Vreta kloster, Norra Valkebo och Södra Valkebo. Vårdnäs ”storkommun” 1952-1970 – I. 1 januari 1971 blev Vårdnäs socken en del av Linköpings kommun. Nästan bortglömt är att Vårdnäs under åren 1952-1970 - tillsammans med Vist och Skeda - ingick i en ”storkommun” med namnet Vårdnäs. Denna ”lilla” kommunsammanslagning var - liksom den ”stora” ett par årtionden senare - landsomfattande. Att den blev kortlivad berodde på att den var otillräcklig, att den inte löste några problem. Landsbygdskommunerna, vars befolkningstal allmänt krympte, var fortfarande för små för att klara sina viktigaste uppgifter. Det gällde inte minst den nya 9-åriga grundskolan. Många så kallade storkommuner – däribland Vårdnäs – hade otillräckligt elevunderlag för en högstadieskola. Även på många andra områden hade samhällsutvecklingen lett till ökade krav på den kommunala nivån.
Ända sedan Sveriges bygder för bortåt tusen år sedan delades upp i kyrksocknar, hade dessa utgjort grunden för den lokala självstyrelsen. Detta gällde även sedan kyrkliga och s k borgerliga frågor skildes åt i 1862 års kommunalförordningar. Kommunreformen, som var tvingande och som trädde i kraft på nyåret 1952, var därmed ett stort ingrepp i det som gällt sedan urminnes tider. Antalet landskommuner i landet minskade nu från 2 281 till 816. Till detta kom 133 städer och 96 köpingar. (Det var först vid nästa kommunreform som Sverige fick ett enhetligt kommunbegrepp.) Länsstyrelsen utarbetade förslag till indelning. 3 000 personer ansågs vara ett lämpligt antal invånare. 2 000 var ett minimum. Kommunerna och ett antal myndigheter fick yttra sig innan Kungl. Maj:t fastställde den nya kommunindelningen. Säkert fanns både invändningar och tveksamhet inför förändringen, och på sina håll också ett uttalat motstånd. Hur man i Vårdnäs såg på att tvingas samman med Vist- och Skedabor är obekant. De kommunalt förtroendevalda insåg förstås att många skulle bli utan uppdrag när tre kommuner blev en. Ett skäl till oro eller motstånd var farhågan att den egna kommundelen, som tidigare styrt sig själv, skulle hamna i underläge.		Gamla Komministergården i Sturefors. Här var kommunalkontoret beläget 1952-1963. Foto ur boken Sturefors – Från kyrkby till villasamhälle, 2006. I ”Kommunnytt”, som Vårdnäs kommun gav ut inför sin avveckling vid årsskiftet 1970/71, finns intervjuer med ett antal kommunalpolitiker. Sigurd Andersson (s), Bestorp, vittnar om stora motsättningar, särskilt till en början. ”En del frågor såg man på med alltför stor lokalpatriotism”, tyckte han. Många kämpade för ”sin” tätort eller kommundel. Det gäller t ex Henning Eklöf (fp), handlare i Skeda Udde. Han hävdade att det var svårt att ”vinna gehör för och få beslut om att upprätta en byggnadsplan för Skeda Udde”. Förre kommunalkassören Oscar E Johansson hade varit positiv till sammanläggningen 1952, men upplevde att lokalintressena störde samarbetet. Vilken tätort som skull vara kommunens huvudort var en het frågan. Den diskuterades flitigt, enskilt. Att ta upp saken offentligt	undvek man, enligt Johansson, antagligen för att den riskerade ”att verka som en sprängladdning.” Vårdnäs fick ge sitt namn åt den nya storkommunen, men dess huvudort blev Vist kyrkby, som under 1950-talet så sakteliga började utvecklas till villasamhället Sturefors. Till 1963 fanns kommunalkontoret i Gamla Komministergården, och därefter i ett annat äldre hus som sedan länge är rivet. Sigurd Andersson, Bestorp, hade många uppdrag i både ”gamla” och ”nya” Vårdnäs kommun. I storkommunen blev det för mycket lokalpatriotism, ansåg han. Bild ur Kommunnytt från Vårdnäs, 1970.
Yngve Pettersson var kommunalt förtroendevald sedan 1930-talet. Först i ”gamla Vårdnäs”, sedan i storkommunen. I Linköpings kommun satt han några år på 1970-talet i byggnadsnämnden.	Pessimistiska framtidsbedömningar (i Kommunnytt från Vårdnäs, 1970) Yngve Pettersson, lantbrukare i Kåtebo och centerpartist, var pessismistisk inför sammanslagningen med Linköping. ”Vi som bor längre bort från centralorten kan nog inte påräkna någon förståelse för våra problem, som vi för övrigt knappast får tillfälle att framföra”. Pettersson hoppades dock ”att myndigheterna snarast får en annan inställning till byggnation i de små tätorterna och på rena landsbygden, så att vi kan få behålla vårt befolkningsunderlag, och därigenom också våra skolor.” ”Kranskommunerna är i periferin, det får vi nog bli varse”, spådde en förtroendevald i Vist. Men Sturefors, tätorten i Vist, var utpekad som en serviceort där det skulle satsas på bostadsbyggande. Så stod det i en rapport från ”Linköpingsblockets generalplaneberedning”, som redovisades i ”Kommunnytt från Vårdnäs”. I rapporten förutsattes ”att ålderdomshemmen i Sturefors, Vårdnäs och Skeda successivt avvecklas”. I stället skulle de gamla erbjudas vanliga lägenheter med tillgång till dagcentraler. På annan plats i Kommunnytt uppges att Vårdnäs tilldelats 35 platser i ett nytt ålderdomshem (Ekbacken) i nya stadsdelen Ekholmen. Under andra halvan av 1970-talet ersattes Vårdnäs ålderdomshem (nära kyrkan, nu kallat Lindgården) av ett servicehus i Bestorp med ett 20-tal lägenheter. ”Beträffande skolorna i Bestorp och Brokind förutsättes endast en av dessa två kunna bestå.” Ett halvsekel senare kan konstateras att båda skolorna ännu är vid liv, även om Sätra skola varit hotad av nedläggning. Yngve Petterssons förhoppning om bostadsbyggande i småorterna - och även på rena landsbygden - kom att infrias. Det har byggts, inte bara i serviceorten Sturefors utan också i Brokind och Bestorp, liksom i Skeda Udde. Vidare har åtskilliga fritidshus i Svartmåla, Fjälla o s v förvandlats till åretruntbostäder. Sammantaget har detta lett till att invånarna i Vårdnäs socken nu – 2023 - är mer än dubbelt så många som 1970.
Från minskande befolkning till ökande i Vårdnäs Från 4 052 personer till 3 224 – så mycket minskade invånarantalet i Vårdnäs storkommun från 1952 till 1970. Siffrorna avspeglar landsbygdens avfolkning, vilken hade pågått länge. Men utvecklingen skulle vända. 2022 var antalet invånare inom samma område 7 910, varav ungefär hälften i Vist med tätorten Sturefors. 1970: I Sturefors hade invånarantalet p g a villabyggnation ökat till 617 personer. Även i Bestorp och Brokind hade invånarna ökat något i antal, till 226 respektive 207 personer. Skeda Udde nådde ännu inte upp till de 200 invånare som utgjorde gränsen för att kallas tätort. Utvecklingen därefter: Trenderna – utflyttning från landsbygden och inflyttning till städer och tätorter – även små sådana - fortsatte efter ”stora” kommunsammanläggningen 1971. Den ständiga strukturrationaliseringen inom jordbruket orsakade utflyttning. Men i slutet av 1970-talet, då det blivit lättare att få byggnadslov utanför planlagt område, uppstod en ström också i motsatt riktning. Det gällde främst inom rimligt pendlingsavstånd till en tätort med arbetstillfällen – i vårt fall Linköping. Viktigare för befolkningsutvecklingen i såväl f d storkommunen som socknen Vårdnäs var bostadsbyggandet i de små tätorterna. Linköpings kommuns befolkning har genom åren ökat kraftigt – och bostadsbyggandet som följt av detta har till en mindre, men inte obetydlig del skett i de f d kranskommunernas tätorter. Av stor betydelse är också – särskilt för Vårdnäs socken – att många fritidshus i t ex Svartmåla, Fjälla-Hulta o s v har förvandlats till åretruntbostäder. De flesta som valt att bosätta sig i t ex Vårdnäs har arbetat på annat håll, oftast i Linköping. Vårdnäs storkommun försökte på sin tid – med ringa framgång – locka företag till sig. I stället förlorades företag och verksamheter. Barracuda-verken vid bron i Bjärka-Säby brann 1953, och två år senare upphörde Bjärka-Säby lantbruksskola. 1958 lades Bestorps Ångsåg ner. Möbelsnickerierna i Bestorp hade avtynat även de. Även nya, stora Linköpings kommun hade ambitioner att skapa arbetstillfällen i ytterområdena. Därav blev intet, åtminstone i Vårdnäs. Trots bristen på lokala arbetstillfällen har befolkningen i alla tre socknarna i Vårdnäs f d storkommun vuxit kraftigt. Det gäller särskilt Vist med samhället Sturefors, som 2022 hade 3 996 invånare. Skeda hade samma år 1 509 och Vårdnäs 2 405 invånare. För Vårdnäs är det mer än en fördubbling jämfört med 1970. Vårdnäsborna är nu nästan lika många som under 1845. Det årets invånarantal är socknens hittills högsta. Ett ”rekord” från tiden innan försörjningssvårigheter, urbanisering, emigration och modernisering av jordbruket vände befolkningskurvorna på landsbygden stadigt nedåt. Invånarantalet i Vårdnäs socken / församling / distrikt (som det nu heter i statistiska sammanhang) vid olika tider: År 1845: 2 466 – 1900: ca 2 000 – 1950: 1 600 – 1960: 1 354 – 1970: 1132 – 1980: 1 385 - 1990: 1 629 – 2000: 1 827 – 2010: 2 184 – 2020: 2 324 – 2022: 2 405. (Källor: Linkoping.se, samt Paul Aineström: Vårdnäs socken.) VEINE EDMAN, december 2023 FÖR ETT AXPLOCK AV ÄRENDEN SOM BEHANDLADES INOM VÅRDNÄS ”STORKOMMUN” 1952-1970 – se NÄSTA SIDA !