Stensmålens mangårdsbyggnad som den ser ut idag. Foto: Bengt Senneberg.		Flygfoto 1961 över Stensmålen, vackert belägen vid Kåtebosjön.
Stensmålen ett självständigt litet hemman
Om Stensmålen, tre kilometer söder om Brokinds samhälle, utkom 2025 en gårdskrönika på 30 sidor. Den är författad av Bengt och Ann-Sofie Senneberg, gårdens ägare från 1996 till 2024. Upplagan är liten då det främst var för barnens och barnbarnens skull de skrev. Hembygds-föreningen har tacksamt mottagit ett exemplar, varifrån nedanstående är hämtat. Idag är det makarna Sennebergs barnbarn Sofia med maken Fredrik (Helgesson) som äger och bor på Stensmålen. Att det är en mycket gammal gård de har att förvalta råder inget tvivel om. I skrift har den genom århundradena omnämnts som såväl Målen som Stensmåla och Stensmålen. När den hetat enbart Målen har det funnits risk för förväxling, då den benämningen också kunnat gälla både Västerbymålen och Sätramålen. Men ifråga om det äldsta skriftliga belägget för Stensmålens existens råder ingen tvekan. 26 september 1383 satte riksrådet Waldemar Eriksson sitt sigill under ett brev, vilket finns i original på Linköpings bibliotek. Där anges att	riksdrotsen Bo Jonsson Grip från Waldemar Eriksson byter till sig åtskilliga gårdar, eller andelar av gårdar, i Tjust och Kinda härader. Bland halvdussinet uppräknade gårdar inom Vårdnäs socken finns ”sjättedelen av Stensmåla”. Övriga nämnda gårdar inom socknen är tyvärr inte lika lätta att återfinna bland nutida gårdsnamn. I gårdskrönikan redovisas Stensmålens ägare och brukare från 1690 och framåt. När Sennebergs förvärvar gården 1996 har den innehafts av en och samma släkt sedan 1898. Den epoken började med Karl Johan Svensson, som efter att ha varit brukare (arrendator) i Kåtebo, flyttade till Stensmålen med sin Hulda Kristina. Av deras barn blir sonen Erik Karlsson, gift med Lilly Grahn från Västerby, den som 1918 tar över som brukare, och senare som ägare, av Stensmålen. Han efterträddes i sin tur av sonen Bengt Karlsson. När denne med sin familj flyttar till Lämbo, 1962, tar systern Britta och hennes make Gösta Iwahr över som arrendatorer. 1986 köper deras son Johnnie Iwahr Stensmålen. Lantbruket arrenderas ut till Göran Samuelsson i granngården Galtebo. Och tio år senare förvärvas gården, som sagt, av makarna Senneberg.			Vi får också veta vilka som bott i stugan Hagalund, byggd på ofri grund ca 1859 och avstyckad från Stensmålen 1963. Hagalund blev så småningom sommarstuga, men är efter om- och tillbyggnad i slutet av 1980-talet åter bebodd året om. Vidare redogörs i skriften för Stensmålens byggnader och särskilt mangårdsbyggnaden från tidiga 1800-talet. En dendrokronologisk undersökning av stockar i huset visade att de avverkats vintern 1822-23. Äldsta stocken kom från en tall som ansågs vara 133 år när den fälldes. Under slutet av 1800-talet reveterades huset, det vill säga att timmerväggarna täcktes med vit puts. Vid en stor renovering under 1970-talet fick byggnaden större, kopplade fönster och putsen på ytterväggarna ersattes med plåtpanel. Även takteglet ersattes av plåt. Efter att familjen Senneberg bott på gården under några år igångsattes år 2000 en genomgripande ombyggnad av köket i mangårdsbyggnaden, och 2005 gjordes en tillbyggnad på framsidan. Slutligen, 2011, ersattes plåten på väggar och tak med faluröd träpanel och tegelpannor. Många foton bidrar till beskrivningen av de olika momenten i husets förvandling. VEINE EDMAN, oktober 2025
När Svensson i Stensmålen fick rätt mot greven på Brokind
Stensmålen har varit en ensamgård - och så långt tillbaka som Bengt Senneberg sett i källorna har den varit i enskild ägo. Dock sägs det, även om det inte kunnat verifieras, att Stensmålen en gång hört till det närbelägna lilla säteriet Hamra. Det kan förklara att gården benämnts som ”1/4 mantal frälse”. Att Stensmålen låg som en ”ö” omgiven av gårdar och torp tillhöriga Brokinds fideikommiss utgör bakgrund till den vägtvist som beskrevs i Östgöta Correspondenten 9 januari 1902. Karl Johan Svensson, tidigare brukare/arrendator i Kåtebo hade 1898 blivit hemmansägare i Stensmålen. Liksom tidigare ägare använde sig Svensson av utfartsvägen norrut till torpet Galtebo, vid vägen mellan Kåtebo och Brokind. Det accepterade inte Brokinds ägare, greven och kammarherren Melcher Falkenberg, Svensson instämde greven till Kinda häradsrätt, och yrkade att han antingen skulle få använda vägen mot Galtebo, ”eller ock grefve Falkenberg åläggas att till Svensson såsom utfartsväg för Stensmålen (….) i farbart och laggildt skick upplåta den väg, som af ålder därtill brukats, och hvilken väg, som vore delvis igenlagd, ledde från torpet Carlslund i vestlig riktning till allmänna vägen mellan Brokind och Hamra”. Falkenberg bestred att den vägen varit Stensmålens ursprungliga utfart, och hänvisade till en väg från Carlslund genom Egeby hagar till Djurgårdstorpet, vid vägen mellan Kåtebo och Brokind. Häradsrättens utslag på nyårsafton 1900 gick på grevens linje. Stensmålenborna skulle använda utfarten mot Djurgårdstorpet, ”dock utan skyldighet för grefve Falkenberg att densamma iståndsätta och underhålla.” Svensson skulle stå för grevens rättegångskostnader, 167 kr. Svensson överklagade. Med framgång. På dagen ett år efter häradsrättens utslag meddelade Göta hovrätt att ”från Stensmålen öfver Kåtebo egor till Galtebo ledande väg ostridigt blifvit för omkring 20 år sedan af grefve Falkenberg såsom utfartsväg upplåten till en dåvarande egare af Stensmålen vid namn Nyberg. Och som grefve Falkenbergs påstående, att berörda upplåtelse gällt allenast Nyberg personligen, vid det förhållande att senare egare af Stensmålen opåtaldt fått begagna samma väg, icke förtjänade afseende, samt grefve Falkenberg icke styrkt, att den af honom anvisade vägen genom Egeby ängar till Djurgårdstorpet vore bättre eller jämngod med omförmälda vägen öfver Kåtebo egor till Galtebo, blefve med upphäfvande af häradsrättens utslag Svenssons talan sålunda biifallen, att Svensson såsom egare af Stensmålen berättigades att till utfartsväg därifrån begagna sistnämnda väg. Grefve Falkenberg förpliktades ersätta Svenssons kostnader i målet vid häradsrätten med 315 kronor.” Var det gammalt groll mellan greven och hans tidigare arrendator i Kåtebo som låg bakom den här konflikten?			Ett utsnitt ur Häradsekonomiska kartan, utarbetad 1868-1877, där Bengt Senneberg pekat ut de omdiskuterade vägarna. ”Nya” vägen över Kåtebo ägor mot Galtebo är markerad i blått. VEINE EDMAN, oktober 2025