”Putte i Klinten” berättar – II. Från unga år i Sätra till boulebanan i Bestorp Här fortsätter Putte – Bertil Johansson - att berätta för Rosita Gustafsson.
Först om skolan, som Putte efter familjens flytt till Sätra Norrgård fick betydligt närmare till. - Vi cyklade, eller åkte spark och skidor, på stora vägen. Ibland tog vi skogsvägen förbi Klippan. Då kom vi genom en hage ner till ”Kalle Sammel” (Karl Samuelsson) vid korsningen där vägen går ner till Sätravallen. Putte gick i Sätra skola t o m 7:e klass. Och sedan skolköksunder-visning i 14 dagar. - Mina bästisar var Birger Andersson (Armeryd idag) i Sätra Södergård, Hasse Gustavsson i Sätra Mellangård och Inge Gustavsson i Sätra Södergård 3. Under krigsåren kom Kauko Björkholtz som fosterbarn från Finland till Maria och Josef Karlsson i Sätra Norrgård 4. Han återvände till Finland när kriget var slut, men kom tillbaka till Sätra. Putte nämner flera killar i Sätra. - Jag lekte också med ”Kidde”, Karl-Erik Karlsson i Sätramålen, och hans syster Anne-Marie. Elsa och Josef Gustafsson i Sätra hade	För några år sedan flyttade Putte från Klinten till seniorboendet i Bestorp. På måndagarna spelar han och ett gäng vänner boule vid småbåtshamnen. Foto: Rosita Gustafsson.		Sätra Norrgård 2:17 blev Puttes hem när han gick i 3:an. Foto: SvB, 1951. På midsommaraftonen 1960 gifte sig Putte/Bertil Johansson och Anne-Marie i Vårdnäs kyrka.
dottern Birgitta som jag också lekte med. Och Agda och ”Wille” i Sätra Mellangård 3 hade en fosterflicka. Ja, vi var ett stort kompisgäng i Sätra. Jakt, fiske, bandy … - Vi hade fiskerätt i Storsjön i Kristineberg, medan vi bodde där, och i Sätrasjön när vi flyttat till Sätra. Här metade vi, la långrev för att få ål och la även i nät i sjön. I min ungdom och även som gift blev kräftor intressanta att äta och jag fiskade i Sätrasjön tillsammans med mina syskon. - Harjakt blev mina första jaktupp-levelser med pappa Ernst. Vi hade en stövare som hette ”Spela”. Hon tyckte om att jaga harar. Sedan blev det jakt på Sätramålens ägor med svärfar Nisse på älg, rådjur, hare, och så kom hjorten på 1950-talet. Det blev bandyspel på Sätrasjön med de andra grabbarna, även på Storsjön innan flytten gick till Sätra. - Då vi bodde i Kristineberg åkte vi skidor över skogen för att åka i backen i Sätravallen. När pulka-backen kommit till fanns stora kälkar att låna. Man kunde sitta tre på kälken. - Simskolan i Bestorp var ju ett måste varje sommar. Vi badade i vår vik i Sätrasjön, och vid Sätravallen efter 1950-talet. På 1960-talet började landsvägsbussen åka ner till Sätravallen, Lumpen och kärleken Militärtjänsten gjorde Putte i flottan under 13 månader 1957-1958. I Karlskrona, på kryssaren Tre kronor. - Jag var med om att lägga fartyget i malpåse, dvs i materielberedskap. Hösten 1958 var Tre Kronor rustat för sista gången.	Föremålet för Puttes/Bertils kärlek var densamma såväl före som efter militärtjänsten. - Jag var bara 13-14 år när jag blev kär i Anne-Marie från Sätramålen. Vi gick ju i samma skola och var lekkamrater. Hon var tre år yngre än jag. Det blev vi två som jag önskade och kärleken var besvarad. Kärleken höll i sig och vi vigdes på midsommarafton 1960 i Vårdnäs kyrka. Klinten, som Putte och Ann-Marie förvärvade 1960. Foto: SvB, 1951, Deras hem blev huset Klinten, som de köpte samma år. - Vi fick två barn, Per som föddes 1963 och Katarina som kom 1966. Det blev Sätra skola även för dem, och sen Tannefors skola från sjuan. - Anne-Marie hade arbetat i butik i Linköping, men blev sedan biträde i familjen Karlssons affär, ”Favör” i Bestorp. När barnen var små var hon hemmafru. Sedan, när Sätra skola behövde en mat-tant började Anne- Marie arbeta där. Började i smedjan När Putte var 15 år började han arbeta i smedjan mitt emot gamla Bestorps by – hos ”smén”, Ture Karlsson, och hans söner Sven och Knut, ”Knutte smé”. - Till smedjan levererades hästsko-ämnen som vi riktade om så de passade hästen. Vidare tillverkades lantbruksvagnar och kälkar som spändes för hästen. Hästarna försvann undan för undan inom både lantbruk och skogsbruk.	Vartefter kom tillverkningen i smedjan att i stället gälla traktorvagnar och oljetankar. Och gamla smedjan ersattes av verkstadsbyggnaden där Bejkes Entreprenad finns idag. Tillverkning av vagnar åt Linköpings Transportindustri krävde större lokaler. - Det var många som arbetade där, bl a Gunnar Rosander, ”Skräddaren” Rolf Nilsson, ”Gnaggaren” Sven Johansson och Torsten Cederberg. Jag arbetade i ”Nya smedjan” till 1965. Då började jag hos Linköpings Transportindustri när de tog över den tillverkningen i Kisa. Vi tillverkade vagnar till industrin. De flesta användes utomhus, t ex på Saab. Fick jobb på Saab Företaget togs senare över av ASJ och kallades då Kisa-Verken. Där blev Putte arbetsledare. När så Parca tagit över företaget producerades värmeväxlare till fjärrvärme och varmvattenberedare till vattenverk, t ex Tekniska Verkens. - Första tiden åkte jag tåget till Kisa. Så skulle personvagnarna dras in, men jag fick en egen vagn, det ordnade Saab åt mig. När tåget slutade stanna i Bestorp åkte jag med ”Tjorven”, Kristina Bejke, och ”Pingla”, Ingalill Andersson. De arbetade på Postgirot i Kisa. Då blev vi tre i bilen. Då Postgirot lades ner åkte jag i egen bil. När företaget flyttades till Ljungby 1986 började Putte arbeta på Saab i Linköping, på orderberedningen på elsidan för flyget. - 1999 var jag 62 år, fick pension lite i förtid och avgångsvederlag. Det var bara att tacka och ta emot. Det dansades i Bestorp - Varje lördagkväll var det dans, här i Bestorp eller någon annan stans. Vi var ett stort gäng ungdomar som tyckte om att dansa. På somrarna dansades det i Bestorps-parken. Från Linköping kom bussar med dansglada. På den tiden fanns två dansbanor.	- Stora dansbanan finns ju kvar, men det fanns också en liten där en scen var uppbyggd. Där dansade man gammeldans som vals, hambo och schottis. På stora dansbanan blev det en foxtrot eller en slowfox. På den tiden köpte man dansbiljetter. - Att man hade med sig en liten plunta med något starkt hörde till. På den tiden köpte man en halvliter, eller en hel, på Systembolaget. ”Kvarten” fanns inte då. Orkestrarna var många - Rune Lantz orkester, Bennys, Five Teddys, Tebes, Jigs. På senare tid kom Leif Bloms och Torleifs till Bestorpsparken. I parken fanns pilkastning, tombola och luftgevärsskytte som man kunde roa sig med. Det fanns också en minigolfbana. I serveringen kunde man köpa kaffe, läsk och bröd. Där fanns bl a Ingrid Fhager, minns Putte. - Byggnadsföreningen Hemmet ägde och drev parken, och vi ungdomar var pigga på att hjälpa till. Boule på måndagarna Det har varit intressant att lära känna den pigga killen Putte lite mera. Han har många järn i elden, tillbringar en hel del tid hos dottern i Sätramålen och besöker sonen som nu bor i Linköping. Han har fyra barnbarn och åtta barnbarnsbarn. Varje måndag spelar Putte boule vid båthamnen i Bestorp med sina vänner. Han är en mästare på boule, har jag hört. Motionerar gör han varje dag, tar gärna en promenad till båthamnen och njuter av livet. Men där finns också sorg och saknad. - Min fru Ann-Marie gick bort år 2012. Vi hade ju hängt ihop sedan tonåren. Jag bodde kvar i Klinten till 2023 då jag flyttade hit till senior-boendet. ROSITA GUSTAFSSON, augusti 2026
	Tillbaka till ”Putte i Klinten berättar” – I.