Bostadshuset vid Pukeberg på 1950-talet. Numera tillbyggt och fortfarande bebott. Foto: Bror Edman.	Den bortglömda vägen mellan Arnebo och Pukeberg Den lilla gården Pukeberg i socknens norra kant är känd från medeltiden. I femhundra år – minst – tillhörde den herrarna på Brokind. Lika länge var det via Arnebo by man tog sig till och från Pukeberg. Med tanke på åt vilket håll kyrkan, Brokind och (längre fram) Sjögesäters skola ligger, så var det naturligt. Men det kom nya tider. FORTSÄTTNING NEDAN till vänster Vandring med ”forskargruppen” SE NEDAN till höger	”Forskargruppens” vandring enligt GPS - inlagd i blått av Christer Rahmqvist på Häradsekonomiska kartan, utarbetad 1868-1877. Gamla vägen till Pukeberg till vänster, med avstickaren till Flygstenen.
1933 fick Pukeberg nya ägare, Gunnar och Viola Johansson. Direktör Josef Berghoff, som ägde Brokind från 1918 till 1933, sålde ut flertalet av godsets många underlydande gårdar. Det skedde i två omgångar, den första tidigt på 1920-talet, den andra i början av 1930-talet - strax innan också huvudgården Brokind såldes. Den köptes av ätten Falkenberg, som 1918 hade sålt godset. Makarna Johansson hade arrenderat en gård i Tidersrum och önskade som många arrendatorer bli ägare ägare av en gård. Just då det svenska lantbruket upplevde ett av sina värsta krisår satte de sig i skuld för att köpa Pukeberg. De hade ett halvdussin barn, och ett par till skulle det bli. Familjen i Pukeberg uppges ha haft några verkligt svåra år. För att lätta bördan såldes några år efter tillträdet en stor del av gårdens skogsareal –74 hektar – till Hanekinds häradsallmänning. Om vägen från Pukeberg till Arnebo var för lång, för dålig, eller gick åt fel håll, är frågan. Omkring 1940 tog Johanssons hur som helst itu med att bygga ny väg, söderut, till Björnkil. Därifrån återstod en kort sträcka till Eknäs vid Kalmarvägen.	Vid Svedberget tog vandrarna kafferast. Här finns påtagliga minnen – stenmurar och husgrunder – från en hård torpartillvaro i Arnebos utmarker. Torbjörn Johansson (med gulröda hängslen) visade vägen som torparna gick för att göra sina dagsverken i byn. Foto: Rosita Gustavsson.
Dit transporterades härefter mjölksåarna från Pukeberg. Mjölkstättan (eller mjölkbordet, som man sade i dessa trakter) delades med de båda gårdarna i Björnkil. Mot slutet av 1940-talet beslutade sig Gunnar och Viola Johansson för att arrendera ut Pukeberg och själva flytta därifrån. Som arrendatorer tillträdde 14 mars 1949 Valfrid och Vera Edman – undertecknads föräldrar! De hade under fem år brukat en liten gård i Ulrika. Jag var tre år gammal och har inga klara minnen av flytten. Däremot minns jag naturligtvis ett och annat från de fem år som vi kom att bo i Pukeberg. Apropå gamla vägen från Pukeberg minns jag att min mamma och jag vandrade den åtminstone vid ett par tillfällen. Förmodligen drog mamma cykelkärran, som annars användes för att köra mjölksåarna på. Den var nu lastad med sängkläder och annat som skulle tvättas. Målet var bybastun vid Arnebo, belägen vid en fördämning av stordiket på dess väg mot Lilla Rängen. Där fanns möjligheter till stortvätt som saknades i Pukeberg. Och där fanns ett vattenfall som i all blygsamhet imponerade på mig. Vägen i fråga var i 1950-talets början fullt framkomlig, även om den inte längre användes så mycket. Nu, sjuttio år senare, är en del av sträckan helt igenväxt. VEINE EDMAN, oktober 2023	Flygstenen. Foto: Rosita Gustavsson.	Femton personer samlades i bästa tänkbara höstväder hos Torbjörn Johansson. Torbjörn är fjärde generationen på sin gård – Arnebo Postgård. Han kan byns historia, och berättade att bönderna i den här bydelen varit postbönder. I mer än 200 år - fram till 1870-talet - forslade de post längs Kalmarvägen mellan gästgivargårdarna i Målbäck i norr och Rimforsa i söder. Veine Edman påpekade att det finns en artikel om detta på hemsidan, författad av Göran Dahmén. Den hittas under Om Vårdnäs. Torbjörn berättade också om laga skiftet, som i Arnebo genomfördes kring 1880. Så började vandringen uppåt skogen, i nordvästlig riktning. Nära gården ligger stugan Anebo. Den saknas på Häradsekonomiska kartan – förmodligen för att den och kartan kom till vid ungefär samma tid, kring 1870. Vägen mot Pukeberg är lätt att följa - så länge vi befinner oss på Torbjörns mark. Han använder vägen i sitt skogsbruk. Betydligt värre blir det när vi passerat gränsen till Pukeberg. Hanekinds häradsallmänning, som någon gång under 1960-talet köpte Pukeberg, har inte tyckt sig behöva hålla den gamla vägen öppen. Därmed har den vuxit igen. Men vet man att där en gång funnits en väg så kan man leta sig fram. Sista biten fram till Pukebergs nutida utfart är mera tillgänglig för vandrare. Hembygdsföreningen har röjt vid några tillfällen, med vederbörligt tillstånd, och även satt upp skyltar. Det är nämligen via den vägen – och en avstickare på ett par hundra meter – som besökare kan leta sig fram till Flygstenen.	Så gjorde denna vandrande skara. Minnesmärket som kallas Flygstenen sattes upp av föräldrarna till en av de tre unga män som omkom här under natten till 1 september 1939. (Se ”Flygstenen” under Om Vårdnäs, här på hemsidan.) Vid Pukeberg berättade Veine ett och annat om gården. Var ladugården stått, liksom vedboden och dasset, pekades ut. Bostadshuset, som är avstyckat och privatägt, är tillbyggt och bebott året om. Vandringen fortsatte till Backgården, soldattorp från sent 1600-tal till omkring sekelskiftet 1900. Stugan har.länge tjänat som fritidsbostad och ser ut att vara ovanligt väl bevarad. Backgården ligger tätt intill gränsen mot Arnebos utmarker. Strax uppenbarar sig påtagliga spår av hur människor slitit för sitt uppehälle - stenmurar och husgrunder efter torpet Svedberget. Allt placerat på hälleberg för att så långt möjligt frigöra ytor att odla på. Att man inledde med svedjebruk framgår av namnet. Torpet anlades i mitten av 1700-talet och övergavs i samband med laga skiftet runt 1880. Rosita Gustavsson redogjorde för vilka människorna var som bebodde och brukade Svedberget. Så återstod vandringen ner mot Arnebo. Torbjörn ledde oss på en knappast synlig väg, den som bydelägarna pekade ut vid laga skiftet. Som framgår av Häradsekonomiska kartan skilde sig den – och därmed vandringsrutten, inlagd i blått – från kartritarnas uppfattning om vägen till Svedberget. Längre ner mot byn anslöt vi till en sentida skogsväg, vilken i stort sammanfaller med vägsträckningen på häradskartan. VEINE EDMAN, oktober 2023