Milstenen vid Rosenberg före och efter konserveringen. ¼-MIL-stenarna har rund topp. Foto: Restoria Stenkonservering.	Arbetet avslutas med påläggning av bladguld. Att en milsten, som denna vid Rosenberg, står på en hustomt är unikt. Foto: Sten-Erik Stenberg.
Milstenar - 1 Milstenar åter lika fina som de var 1755		’
Sedan 1755 har milstenarna utmed Kalmarvägen genom Vårdnäs stått där. Någon kan ha flyttats p g a vägomläggning. Sin betydelse som ”vägmätare” tappade de för länge sedan. Nu är de lagskyddade fornminnen - påminnelser om att man förr färdades med häst och vagn, red eller gick till fots. Många milstenar har försvunnit, men utmed Kalmarvägens sträckning genom Vårdnäs står de kvar. På Trafikverkets uppdrag blev flera av dem lagade och uppsnyggade under 2024. Eller konserverade, som det heter i konsultfirmans Restorias rapport. Det var välbehövligt. Även milstenar angrips av tidens tand. Vägsaltet anges som en av orsakerna till att de vittrar sönder. Arbetet har i regel utförts på plats, men milstenen vid Hamra skickades till Stockholm för behandling. Även för kanske femton år sedan var den borta en tid för vård och behandling. uppger Per Milberg, Gärdala. Innan dess hade den då spruckna stenen hållits samman med järnband under ett okänt antal år. De senaste åren har Hamra-stenen lutat betänkligt, inåt. Om inte en handlingskraftig ortsbo satt en planka bakom som stöd, hade den ramlat ner i diket. I mitten av 1600-talet, under stormaktstiden, började man sätta upp avståndsmärken – ofta trästolpar - utmed viktiga vägar. Det var en av de reformer – infrastruktursatsningar med nutida språkbruk - som gjordes under rikskansler Axel Oxenstiernas ledning. Krigföringen i Tyskland, Polen och Baltikum ökade resandet, transporterna och behovet av postbefordran. Postrytteriet reformerades. En gästgiveriförordning antogs 1649. Gästgivargårdar och skjutshåll skulle organiseras utmed stråkvägarna, på halvannan eller två mils avstånd från varandra. Om de östgötska milstenarna från 1755 ersatte trästolpar eller äldre stenar är ovisst. Enligt 1734 års gästgiveriförordning skall det sättas upp stenar även vid en kvarts respektive en halv mil. Det får tolkas som att det funnits stenar, eller stolpar, som markerat en hel mil. Milstenarna i landet skiftar i utseende - och även i årtal - från län till län. För Kalmarvägens del togs beslut år 1750. I augusti det året genomfördes en noggrann uppmätning av vägen. Ändå dröjde det till 1753 innan den östgötske landshövdingen Lagerfelt tog tag i saken. Enligt vårdnäsbon Gunnar Lindgren (1933-2022), som efterlämnade en pärm fylld av milstenshistoria, gick det till så att Lagerfelt vände sig till generalmajoren och greven Axel von Fersen (d ä) på Ljungs säteri. Där fanns nämligen ett kalkstensbrott. Greve von Fersen gick med på att sten bröts i hans stenbrott för hela länets behov av milstenar. Greven fick ingen ersättning, men befriades från det milstolpesammanskott - en särskild skatt på 24 öre silvermynt per helt mantal - som andra markägare ålades att punga ut med. Stenarna grovhöggs under vintern 1753-54 i stenbrottet i Ljung och fraktades till Linköping. Där blev de finhuggna av stenhuggare Knut Brandt, som också polerade dem och högg ut texten. Slutligen förgylldes	Milstenen vid Arnebo Frälsegård efter konserveringen 2024. Eftersom den utmärker 1 MIL har den spetsig topp och är försedd med ”födelseåret” 1755. På lilla bilden upptill ses samma sten före renoveringen. Även röset, fundamentet, är omlagt från grunden. Foto: Sten-Erik Stenberg. texten med bladguld av målare Fiedrich Mûller. Enligt Gunnar Lindgren rörde det sig om totalt ca 280 stenar! Vi antar att stenhuggare Brandt hade medhjälpare! Det var inte främst för de resandes skull milstenarna restes. De var i första hand till för att underlätta uträkningen av ersättningen till de skjutsskyldiga bönderna som transporterade resande mellan skjutshållen. För Vårdnäsböndernas del gällde det sträckan mellan gästgivargårdarna Målbäck i norr och Rimforsa i söder. ”Skjutsplågan”, som skjutsskyldig-heten ofta kallades, var säkert betungande för bönderna. Särskilt när de mitt i höbärgning eller sädesskörd kallades till Rimforsa eller Målbäck med sina hästar och åkdon. VEINE EDMAN, januari 2025 Källor: Paul Aineström: Vårdnäs socken, 1959, Gunnar Lindgrens ”milstenspärm” samt Per Milberg, Gärdala. Läs mera om milstenarna i Vårdnäs – Milstenar - 2