Kristineberg som förre hette Bemelsbo

I Vreta klosters jordebok från 1447 nämns Baenibodhum, ett torp under Saxtorp i Vårdnäs socken. I dokument från 1480 och 1502 skrivs namnet Bembilsbodhom. Namnet uppträder sedan i olika former; Bämbelsbo, Bämelsbo, Bemelsboda, Bemelsbo.

 

Torpet eller gården hörde alltså till Vreta kloster under sen medeltid. Sannolikt drogs den in till kronan under reformationen. I slutet av 1500-talet eller början av 1600-talet kom gården genom donation eller s k frälseköp i adelns ägo.

 

I en boskapslängd från 1620 betecknas Bämelsbo som ”ladugårdsgods” under Broo, d v s Brokind. Längre fram kom gården i andra adelssläkters ägo. Ingen av dessa ägare bodde dock på Bemelsbo, utan gården var upplåten till landbönder, den tidens arrendatorer.

 

Från början beskattades Bemelsbo som ett helt hemman, men från mitten av 1600-talet som ett halvt hemman, p g a svag skattekraft.

 

På 1760-talet blev kapten Anders Gyllenhöök (1717-1767) ägare till Bemelsbo och bosatte sig med sin familj

Krist1

Mangårdsbyggnaden vid Kristineberg, eller från 1899 Stora Kristineberg, byggd ca 1880.

 

på gården. Efter makens död ansöker Fru kaptenskan, senare Fru majorskan, Christina Beata Gyllenhöök, f Krebs (1723-1804) om att få byta ut gårdens namn mot ett mera klangfullt, Christineberg. Detta beviljas i en kunglig resolution av 27 september 1769.

 

Kristineberg var i familjen Gyllenhööks ägo till 1855. Åren 1867-1899 ägdes gården av Johannes Jonsson, men under hans sista år ändrades förhållandena radikalt. Gården delades mellan arvtagarna. Av det skälet förrättades 1897-1899 ett laga skifte.

 

 

krist2

Mitt emot mangårdsbyggnaden ligger dess föregångare, från mitten av 1700-talet.

 

Flera torp tillhörde Kristineberg – Bäck, Duvhult, Fridhem, Källmo och Långsbo. Bäck och Duvhult blev efter laga skiftet självständiga små gårdar, vars ägare kunde kalla sig hemmansägare. Vidare skapades ett Lilla Kristineberg, även kallad Östergården medan huvudgården härefter blev Stora Kristineberg.

 

Stora Kristineberg såldes 1963 till Linköpings stad för att bli ett område för sommarstugor. 1970 byggdes första fritidshuset, och så småningom hade 51 stugor vuxit upp i det trevliga området med vacker badplats i Storsjön.

 

 

”Christineberg äger en Ypperlig och förträfflig Skog”

I protokollet från sockenstämman 22 januari 1843 sägs att ”Christineberg äger en Ypperlig och förträfflig Skog, den största och snart den enda i Socknen.” Redan tidigare var gården känd för sin präktiga skog. I ”Vårdnäsboken” berättar Paul Aineström: ”När kyrkan byggdes i slutet av 1700-talet, hämtades de långa stockarna, som skulle bära upp läktaren, därifrån. Under senare delen av 1800-talet avverkades emellertid oerhört mycket på gården, varigenom denna förlorade sin ställning som dominerande skogsgård. Många väldiga furor höggs då ner och förvandlades till fartygsmaster. Vid sågen invid Sätrasjön lastades de på tre vagnar och fördes sedan på slingrande och dåliga vägar ut till landsvägen för vidare transport till Norrköping.”