Till vänster: Golvuret som hembygdsföreningen fick i gåva 1989 av Allan Wårdmark. Efter tillsyn fungerar det åter - om någon drar upp det. Foto: Veine Edman. Bilden ovan: Josef Karlsson, Sätra Norrgård, vid ratten i sin bil framför föräldrahemmet i Tråstorp. Intill sig har han hustrun Maria och dottern Inga-Maj. Bakom Josefs rygg dottern Britta (gift Ekstrand), som avled 2021 nästan 100 år gammal, samt några andra personer. Mannen på fotsteget är Josefs bror Gustaf Karlsson. Fotot, som tillhör Brittas dotter Maria Ekstrand-Andersson, Sätra Norrgård, bör vara taget 1926-27.
Om en klocka från Tråstorp och en familj som ville återlämna den till bygden
I Berget i Vårdnäs hembygdsgård står sedan 1989 ett golvur. Det är skänkt till hembygds-föreningen av köpman Allan Wårdmark i Skänninge. På klockskåpets insida är noterat med blyertspenna att ”Denna klocka är från Trosstorp i Vårdnäs socken”, och att den är ”Restaurerad år 1922 efter dess gamla prägel av Målare Elias Göransson från Bjärka-Säby.” ”AAS Mora 1815” står det snirkligt målat på urtavlan. Så signerades klockorna från Mora vid den tiden. Klocktillverkningen på orten tog fart på 1700-talet, för att på 1800-talet växa till massproduktion med försäljning runtom i landet. Att klockskåpet skulle vara från Mora är tveksamt. Frånsett det runda ”klockhuvudet” är det ett rakt skåp, långt från de kurviga former som förknippas med moraklockor. Kanske är det tillverkat av en snickare i våra bygder? Men i fråga om restaureringen: Någon målare Elias Göransson har veterligen inte existerat i trakten. Troligen avses Samuel Göransson (1892-1981), en väl ansedd målarmästare bosatt i Kvarntorp norr om Bjärka-Säby. Denne gick i sin fars, målarmästare Johannes Göranssons, fotspår och anlitades flitigt för restaureringar och även egna konstnärliga arbeten i både slott och kyrkor. BRÖDERNAS BAKGRUND Allan Wårdmark och hans yngre bror Karl-Axel var födda Johansson. Sitt nya namn, inspirerat av ursprunget i Vårdnäs, antog de i mitten av 1940-talet. Deras far, banarbetaren Edvard Johansson, var född 1880 i Dänskebo, där hans föräldrar Alfred Nilsson och Matilda Sofia Malm vid tillfället var statare. Något år senare blev de torpare under Västerby, först i Kvilla och därefter i Snår. I Snår blev familjen kvar i många år. Efter att Matilda avlidit 1889 gifte Alfred samma år om sig med Emma Johansson. Från första giftet fanns utöver Edvard två döttrar i hemmet. I det andra giftet föddes ytterligare två flickor. Den yngsta, Maria, född 1893, återkommer vi till. Edvard tog 1901 tjänst som dräng i Kåtebo.	De närmaste åren arbetade han på flera gårdar i Bestorps by. I Södergården träffade han bonddottern Gunhild, född 1882. De gifte sig 1905 och bosatte sig i stugan Hybbeln i byn. Men när sonen Allan föds 1907 har Edvard lämnat dränglivet och blivit banarbetare vid Östra Centralbanan. Och familjen har flyttat till Linköping. Det går några år, och i februari 1913 föds Karl-Axel. 14 juli samma år avlider Edvard i ”akut andnöd” under arbete på banan. Gunhild blev nu ensamstående mor. Fram på hösten återvände hon med pojkarna till Bestorp. Efter en kort tid i Ekelid bodde de under sex år i en lägenhet i Carlsborg mitt emot Bestorps station. Vid inflyttningen 1914 skrevs Gunhild som banvaktsänka, och vid utflyttningen 1920 som strykerska. Sedan var Gunhilds och sönernas adress Bestorps Södergård, Gunhilds barndomshem, fram till hösten 1929. DREV HANDELSBODAR På ett papper i anslutning till golvuret uppges att bröderna Wårdmarks mamma ”hade affär i Bestorps by.” Det stämmer inte, hävdar Allans dotter Elisabeth Sundberg. Gunhild Johansson drev aldrig någon affärsrörelse i Bestorp. Men efter att Gunhild och sönerna hösten 1929 flyttat till Brunneby socken är det handel de försörjer sig. Vid årsskiftet 1932/33 flyttar de in i eget nybyggt hus med bostad och butik söder om Borensberg. Huset, som de utifrån sina förnamn döper till Allaxhill, ligger inom Lönsås socken. Gunhild noteras i kyrkboken som ”handelsidkerska” och sönerna som ”handelsbiträden”. Allan, som gifte sig 1933, skrevs nu som ”handl.” Redan 1935 lämnade de Allaxhill och flyttade till Adelöv och en handelsbod där. Mor och son tycks ha fortsatt att arbeta tillsammans. Allan kom att förbli handelsman. Sin sista affärsrörelse drev han i Skänninge. Karl-Axel valde en helt annan bana. Redan i sena tonåren började han verka som evangelist. Han utbildade sig vid Missionsförbundets missionsskola och tjänade som pastor under många år. Senare i livet blev han präst i	Elisabeth Sundberg, dotter till Allan Wårdmark, deltog med familjemedlemmar i hembygdsföreningens vandring i Tråstorp i juni 2024. Foto: Rosita Gustafsson. Svenska kyrkan och kom att vara kyrkoherde i en skåneförsamling. Sista prästtjänsten hade Karl-Axel Wårdmark i Eskilstuna, berättar brorsdottern Elisabeth. BAND TILL TRÅSTORP? Åter till golvuret från Tråstorp. Hade Allan Wårdmark och hans bror någon anknytning till byn? Ja, det hade han, via sin faster Maria. Brödernas farfar Alfred Nilsson var som nämnts torpare i Snår i många år. 1913, samma år som sonen Edvard avled, flyttade han med frun (pojkarnas styvfarmor) och de båda döttrarna i 2:a giftet till Sätra Norrgård (1/6 mantal), som han hade förvärvat. Ett lyft från dagsverkstorpare till hemmansägare! Åtta år senare, 5 mars 1921, hölls dubbelt bröllop på gården för döttrarna Ester och Maria. Ester gifte sig med en utsocknes, medan Maria sammanvigdes med en bondson i grannskapet, Josef Karlsson från	Tråstorp. Där hade han växt upp i en gård som tillhört hans mors, Charlotta Persdotters, släkt i tre hundra år. Mangårdsbyggnaden, som sedan länge är riven, låg i vinkel mot huset där Johan Pettersson och Lisa Nilsson och deras barn bor idag. Josef från Tråstorp blev inte bara måg hos Nilssons i Sätra Norrgård, utan också deras arrendator. Så småningom kom Josef och Maria att bli gårdens ägare. Josef Karlsson, som vid sidan av lantbruket bedrev en omfattande kreaturshandel, blev en välkänd man i bygden. KLOCKAN GÅR Att golvuret fanns i hemmet i Skänninge bekräftas av Allan Wårdmarks dotter Elisabeth, som var närvarande vid hembygdsföreningens vandring i Tråstorp 2 juni 2024. Men hur hade det kommit i familjens ägo? - Pappa köpte det på en auktion på 1950-talet, förklarar Elisabeth. Allan Wårdmark ville på äldre dagar återföra klockan till Tråstorp. Från vilken gård i byn den kommit visste nog ingen, men Allan tänkte väl närmast på ”Karlssonsgården”, som han hade släktband till. Kusinen Britta Ekstrand i Sätra Norrgård, dotter till Josef och Maria, rådde honom att i stället skänka golvuret till Vårdnäs hembygdsförening. Det gamla hemmet i Tråstorp skulle snart splittras, menade hon. Det här berättade Brittas dotter Maria Ekstrand-Andersson vid träffen i Tråstorp. Maria är fjärde generationen på gården i Sätra. Mamma Britta avled för något år sedan, strax före hundraårsdagen. Mormor Maria blev ännu lite äldre, 102 år. I vilket skick ”Moraklockan” befann sig när den överlämnades till hembygdsföreningen är obekant. Den har hur som helst stått stilla i åratal. Men nu tickar den åter hemtrevligt och slår sina slag – förutsatt att någon drar upp den. Hembygdsföreningens klockintresserade kassör Per Berg såg för en tid sedan till att uret kom under sakkunnig vård och behandling. VEINE EDMAN, juli 2024
Dubbelbröllopet 1921, då döttrarna till änklingen Alfred Nilsson (sittande t h) i Sätra Norrgård gifte sig. T v Edla Maria med sin brudgum Josef Bernhard Karlsson från Tråstorp bakom sig, och Ester Elisabet med sin brudgum John Oskar Johansson stående intill. Sittande t v är Josefs far Karl Petter Karlsson. Övriga stående fr v Maria Elisabet Engström, Karl Reinhold Karlsson (Josefs tvillingbror), Alma Antonia Karlsson, Elin Sofia Engström och längst t h Signe Maria Johansson. Brudarna var fastrar till Allan Wårdmark. Privat foto tillhörigt Maria Ekstrand-Andersson, Sätra Norrgård.