Lusthus vid Brink med oklar historia

 

På en kulle intill Brink – den lilla stugan i Brokinds samhälles norra kant – står ett timrat falurött lusthus. Det ser gammalt ut, och är gammalt, precis som stugan som bebotts sedan tidigt 1700-tal. Men lusthuset kom till sin nuvarande plats först 2001 - från Saxtorp.

 

Till Saxtorps Nedergård skall det en gång ha flyttats från Västerby säteri. Och nog talar det mesta för att det har sin bakgrund i herrgårdsmiljö. Men när flytten till Saxtorp kan ha skett, det är det inte lätt att få klarhet i.

 

Brink ägs idag av Malin Andersson, som med sin familj utnyttjar den i grönska inbäddade stugan som sommarstuga. Precis som hennes föräldrar gjort under många år. Brink hörde sedan begynnelsen till Saxtorp, vars ägare från 1963 (ca) till 2002 var Malins morföräldrar Maj och Bertil Hultgren. De överlät Brink till sin dotter Kärstin, Malins mamma, med familj.

 

När makarna Hultgren innan millennieskiftet bestämt sig för att sälja Saxtorp gav de lusthuset till dotterdottern Malin.  För placering vid Brink. Flytten skedde 2001. Entreprenören Ulf Andersson, Arnebo, gjorde jobbet tillsammans med Anders Gustavsson, Brokind. Huset lyftes av en kranbil och flyttades i stort sett helt.

 

-  Det renoverades av oss under 2002 och började användas som gäststuga 2003, berättar Malin.

 

Lusthuset är timrat och har rejäla plankor i golv och tak. Trossbotten fanns inte, men sattes nu in. Därmed höjdes golvet och golvlisterna fick anpassas. Taket är belagt med det gamla teglet, kompletterat med andra begagnade pannor.

 

Fönster åt alla fyra hållen tyder på att det byggts för att vara just lusthus. Det hindrar ju inte att huset utnyttjats till annat när så har behövts. Då Hultgrens blev ägare till Saxtorp fanns stora krokar på väggarna, och på dem hängde seldon till gårdens forna arbetshästar. Tjärfläckar på golvet vittnade snarare om lagerlokal än om lusthus.

 

Malin Andersson fick lusthuset i gåva av sina morföräldrar. Efter flytten till Brink används det som sovplats av övernattande gäster. Men det går också utmärkt att inta måltider där, med utsikt åt alla håll.

 

 

Lusthuset på sin kulle vid Brink.

 

 

Byggnadsdetaljer som denna visar att lusthuset har sitt ursprung vid en herrgård. Kanske vid Västerby, som det berättats.

Foto: Veine Edman.

 

-  Till sin 50-årsdag 1965 återställde morfar byggnaden till lusthus, och möblerade det med möbler från bl a sitt hem. De möblerna står kvar än idag, berättar Malin.

 

Invändigt finns flera tapetlager.

 

-  Vi tror att det understa är en gobelängtapet, men det som finns kvar av den har skurits sönder vid senare renoveringar. Innan morfar satte upp en grå tapet fanns en kornblå med guld. Efter flytten har vi tapetserat med ”Sergel”, en 1700-talstapet i nyproduktion.

 

Åter till lusthuset oklara historia:

 

-  Enligt historien som mormor fått till sig ska lusthuset ha kommit från Västerby, uppger Malin. En rättare eller annan befattningshavare på herrgården hade köpt Saxtorps Nergård och fått lov att ta med lusthuset, som han placerade i trädgården på sin nyförvärvade gård. Men jag har inte någon dokumentation som bekräftar det.

 

Jag (Veine Edman) ringde till Ove Persson (f 1936), som levt hela sitt liv vid Västerby. Han berättar att han sneglat på lusthuset vid Brink och funderat på om det är den byggnad som när han var barn stod till höger om Västerbys huvudbyggnad och användes som lekstuga. Som femåring, eller så, hade Ove lekt där med en

flicka, ett finlandsbarn som då under 1940-talets början fanns vid gården.

 

Det skulle innebära att lusthuset flyttats från Västerby under 1940-talet eller senare. Men Malin tror att lusthuset har funnits vid Saxtorp längre än så.

 

Hultgrens köpte Saxtorp av hustrun och döttrarna till avlidne David Spets. Denne hade 1922 förvärvat Uppgården vid den stora utförsäljningen av gårdar under Brokinds gods.

 

Nergården ägdes sedan slutet av 1800-talet av nämndeman Lars Gustaf Eriksson, och efter hans

död 1918 av hans familj. Sonen Sigurd Eriksson

brukade gården till 1941. Då såldes Nergården till grannen David Spets i Uppgården. De som brukade de sammanslagna gårdarna, fram till att de 1963 såldes till makarna Hultgren, var en av Spets döttrar, Aina, tillsammans med maken Tage Ängergård.

 

Undertecknads ytliga kyrkboksstudier har inte uppenbarat någon rättare eller dylikt som flyttat från Västerby till Saxtorp. Frågetecknen kring lusthusets bakgrund kvarstår.

                                                                                                                                                          VEINE EDMAN, oktober 2022

 

 

Brink – hem för

Hedlundar

 

Brink har varit både ”torp” och ”stuga”. Det vill säga, tidvis med och tidvis utan åker- och betesmark. I mer än tre hundra år hörde Brink till Saxtorp. Sjöstugan, på andra sidan vägen, hörde till Brokinds gård. Gränsen gick här mitt i vägen.

Det kan tyckas att stugan, sedd från vägen, ligger lågt. Men det beror på att vägen undan för undan har höjts, påpekar Brinks ägare Malin Andersson. Sedan hästskjutsarnas tid har vägen också breddats gång på gång. Vid en av vägbreddningarna slukades Brinks vattenkälla.

Från 1727 till omkring 1939 fanns kyrkobokförda i Brink. Namnet som förekommer oftast är Hedlund. De första invånarna, enligt kyrkboken, var klockaren Botvid Hedlund och hans hustru Catharina. Om Botvid står det att han 50 år gammal ”drunknade i strömmen, då han i mörkret mitt i natten mellan 7:e och 8:e mars 1744 körde hem.”

Troligen var klockaren även organist, skriver Paul Aineström i boken ”Torp och stugor i Vårdnäs socken”. I ett sockenprotokoll 1731 framgår det att ”Klåckaren Hedlund begynt lära sig spela på orger.” Det här var vid den tiden då Vårdnäs skaffat sig sin första riktiga kyrkorgel.

Efter denne Botvid förekommer i mitten av 1700-talet såväl Per som Petter Hedlund i Brink. Det

 

Brink ligger inte så lågt som det kan verka när man står uppe på vägen. Det är vägen som har höjts. Sedan 1939 har stugan utnyttjats enbart för sommarboende. Foto: Veine Edman.

 

kan vara olika personer, eller en och samma. Namnskicket var inte alltid så bestämt i fråga om Per/Petter.

1842 flyttar ännu en Botvid Hedlund, f 1812, in i stugan. Om han var släkt med den förre är obekant. Den nye Botvid står som torpare och klensmidesmästare. Och det var som tekniskt begåvad smed han gjorde sig känd - även efter sin död. Botvid tillverkade nämligen klockor utifrån en egen snillrik konstruktion. Se sidan Om Botvid i Brink och hans klocka.

Botvid och hustrun Lovisa fick och uppfostrade sex barn i Brink, innan de 1876 flyttade till ett av Blekninge-torpen. Under deras tid i Brink bodde där ännu en familj, med namnet Caesar. Även den med sex barn. Kunde båda familjerna verkligen rymmas i stugan (som enligt Malin Andersson är på 31 kvm)? Eller fanns det ännu en stuga på platsen?

 

Ett av Botvid och Lovisa barn var Sven Wilhelm. Även han blev smed, om än inte klensmed. 1889 återvände han till Brink, där han hade fötts 1846.

Här levde nu Sven W ensam, ogift som han var, i närmare trettio år. De sista åren före sin död 1929 bodde dock Sven W Hedlund på det nya fina ålderdomshemmet. Ett litet minne från hans arbete är ett kvitto på tolv kronor för tillsynen av tornuret i kyrkan under året 1892.

Sven var händig också i träarbete. Se möblerna på bilden till höger! På ålderdomshemmet slöjdade han en gungstol av vidjor och knotiga grenar eller rötter. Den hamnade så småningom i sockenmuseet. Vid museets avveckling sommaren 2022 var den angripen av trämask, men fick trots det chansen till ett nytt liv i ett nytt hem.

                                                                                                                                                        VEINE EDMAN, oktober 2022

 

 

Smeden Sven W föddes i Brink 1846. I 40-årsåldern återvände han och bodde där ensam i nästan trettio år. Här har han besök av unga släktingar. Foto: Ivar Andersson, 1920-talet.